Chapter 22

S� sade HERREN: G� ned till Juda konungs hus och tala d�r f�ljande ord;

s�g: H�r HERRENS ord, du Juda konung, som sitter p� Davids tron, h�r det du med dina tj�nare och ditt folk, I som g�n in genom dessa portar.

S� s�ger HERREN: �ven r�tt och r�ttf�rdighet, och r�dden den plundrade ur f�rtryckarens hand; f�ror�tten icke fr�mlingen, den faderl�se och �nkan, g�ren icke �verv�ld mot dem, och utgjuten icke oskyldigt blod p� denna plats.

Ty om I g�ren efter detta ord, s� skola konungar som komma att sitta p� Davids tron f� draga in genom portarna till detta hus, p� vagnar och h�star, f�ljda av sina tj�nare och sitt folk.

Men om I icke h�ren dessa ord, d� har jag svurit vid mig sj�lv, s�ger HERREN, att detta hus skall bliva �delagt.

Ty s� s�ger HERREN om Juda konungs hus: V�l �r du f�r mig s�som ett Gilead, s�som Libanons topp; men jag skall sannerligen g�ra dig till en �ken, till obebodda st�der.

Och jag skall inviga f�rd�rvare till att komma �ver dig, var och en med sina vapen, och de skola hugga ned dina v�ldiga cedrar och kasta dem i elden

Och m�nga folk skola g� fram vid denna stad, och man skall fr�ga varandra: �Varf�r har HERREN gjort s� mot denna stora stad?�

Och man skall d� svara D�rf�r att de �verg�vo HERREN sin Guds, f�rbund och tillb�do andra gudar och tj�nade dem.�

Gr�ten icke �ver en d�d man, och �mken honom icke; men gr�ten bitterligen �ver honom som har m�st vandra bort, ty han skall icke mer komma tillbaka och �terse sitt f�dernesland.

Ty s� s�ger HERREN om Sallum, Josias son, Juda konung, som blev konung efter sin fader Josia, och som har dragit bort ifr�n denna plats: Han skall icke mer komma hit tillbaka,

utan p� den ort dit han har blivit bortf�rd i f�ngenskap, d�r skall han d�; detta land skall han icke mer f� �terse.

Ve dig, du som bygger ditt hus med or�ttf�rdighet och dina salar med or�tt, du som l�ter din n�sta arbeta f�r intet och icke giver honom hans l�n,

du som s�ger: �Jag vill bygga mig ett stort hus med rymliga salar�, och s� g�r �t dig vida f�nster och bel�gger huset med cedertr� och m�lar det r�tt med dyrbar f�rg!

Kallar du det att vara konung, att du �vlas med att bygga cederhus? Din fader �t ju och drack, dock �vade han r�tt och r�ttf�rdighet; och d� gick det honom v�l.

Han skaffade den betryckte och fattige r�tt; och d� gick det v�l. �r icke detta att k�nna mig? s�ger HERREN.

Men dina �gon och ditt hj�rta st� allenast efter vinning och efter att utgjuta den oskyldiges blod och att �va f�rtryck och v�ld.

D�rf�r s�ger HERREN s� om Jojakim, Josias son, Juda konung: Man skall ej h�lla d�dsklagan efter honom och ropa: �Ack ve, min broder! Ack ve, syster!� Man skall ej h�lla d�dsklagan efter honom och ropa: �Ack ve, herre! Ack ve, huru h�rlig han var!�

S�som man begraver en �sna, s� skall han begravas; han skall sl�pas ut och kastas bort, l�ngt utanf�r Jerusalems portar.

Stig upp p� Libanon och ropa, h�v upp din r�st i Basan, och ropa fr�n Abarim, ty alla dina �lskare �ro krossade.

Jag talade till dig, n�r det gick dig v�l, men du sade: �Jag vill icke h�ra.� S�dan har din v�g varit allt ifr�n din ungdom, att du icke har velat h�ra min r�st.

Alla dina herdar skola nu f� en stormvind till sin herde, och dina �lskare m�ste g� i f�ngenskap. Ja, d� skall du komma p� skam och f� blygas f�r all din ondskas skull.

Du som bor p� Libanon, du som har ditt n�ste i cedrarna, huru skall du icke j�mra dig, n�r v�nda kommer �ver dig, �ngest lik en barnaf�derskas!

S� sant jag lever, s�ger HERREN, om du, Konja, Jojakims son, Juda konung, �n vore en signetring p� min h�gra hand, s� skulle jag dock rycka dig d�rifr�n.

Och jag skall giva dig i de m�ns hand, som st� efter ditt liv, och i de m�ns hans som du fruktar f�r, n�mligen i Nebukadressars, den babyloniske konungens, hand och i kald�ernas hand.

Och dig och din moder, den som har f�tt dig, skall jag slunga bort till ett annat land, d�r I icke �ren f�dda; och d�r skolen I d�.

Till det land dit deras sj�l l�ngtar att �terv�nda, dit skola de icke f� v�nda �ter.

�r d� han, denne Konja, ett f�raktligt, krossat bel�te eller ett v�rdel�st k�rl? Eller varf�r hava de blivit bortslungade, han och hans avkomlingar, och kastade bort till ett land som de icke hava k�nt?

O land, land, land, h�r HERRENS ord!

S� s�ger HERREN: Tecknen upp denne man s�som barnl�s, s�som en man som ingen lycka har haft i sina livsdagar. Ty ingen av hans avkomlingar skall vara s� lyckosam att han f�r sitta p� Davids tron och i framtiden r�da �ver Juda.