Chapter 34

Detta �r det ord som kom till Jeremia fr�n HERREN, n�r Nebukadressar, konungen i Babel, med hela sin h�r och med alla de riken p� jorden, som lydde under hans v�lde, och med alla folk angrep Jerusalem och alla dess lydst�der; han sade:

S� s�ger HERREN, Israels Gud: G� �stad och s�g till Sidkia, Juda konung, ja, s�g till honom: S� s�ger HERREN: Se, jag skall giva denna stad i den babyloniske konungens hand, och han skall br�nna upp den i eld.

Och du sj�lv skall icke kunna undkomma hans hand, utan skall f�rvisso bliva gripen och given i hans hand, s� att du n�dgas st� inf�r konungen i Babel, �ga mot �ga; och han skall muntligen tala med dig, och du skall komma till Babel.

Men h�r HERRENS ord, du Sidkia, Juda konung: S� s�ger HERREN om dig: Du skall icke d� genom sv�rd.

Nej, i frid skall du d�; och likasom man har anst�llt f�rbr�nning till dina f�ders, de f�rra konungarnas, �ra, deras som hava varit f�re dig, s� skall man ock anst�lla f�rbr�nning till din �ra och h�lla d�dsklagan efter dig: �Ack ve, Herre!� Ty detta har jag talat, s�ger HERREN.

Och profeten Jeremia talade till Sidkia, Juda konung, allt detta i Jerusalem,

under det att den babyloniske konungens h�r bel�grade Jerusalem och allt som �nnu �terstod av st�der i Juda, n�mligen Lakis och Aseka; ty dessa voro de enda av Juda st�der, som �nnu voro kvar och voro bef�sta.

Detta �r det ord som kom till Jeremia fr�n HERREN, sedan konung Sidkia hade slutit ett f�rbund med allt folket i Jerusalem d�rom att de bland sig skulle utropa frihet,

s� att var och en skulle sl�ppa sin tr�l och sin tr�linna fria, om det var en hebreisk man eller kvinna, p� det att icke den ene juden skulle hava den andre till tr�l.

Och detta h�rsammades av alla furstarna och allt folket, av dem som hade varit med om f�rbundet och lovat att var och en skulle sl�ppa sin tr�l och sin tr�linna fria, s� att han icke mer skulle hava dem till tr�lar; de h�rsammade det och sl�ppte dem.

Men sedermera �ndrade de sig och togo tillbaka de tr�lar och tr�linnor som de hade sl�ppt fria, och gjorde dem �ter till tr�lar och tr�linnor.

D� kom HERRENS ord till Jeremia fr�n HERREN; han sade:

S� s�ger HERREN, Israels Gud: Jag sj�lv sl�t ett f�rbund med edra f�der p� den tid d� jag f�rde dem ut ur Egyptens land, ur tr�ldomshuset; jag sade:

�N�r sju �r �ro f�rlidna, skall var och en av eder sl�ppa sin broder, hebr�en, som har s�lt sig �t dig och tj�nat dig i sex �r; du skall d� sl�ppa honom fri ur din tj�nst.� Dock ville edra f�der icke h�ra p� mig eller b�ja sina �ron d�rtill.

Men I haven nyss v�nt om och gjort vad r�tt �r i mina �gon, i det att I haven utropat frihet var och en f�r sin broder. Och I haven h�rom slutit ett f�rbund inf�r mitt ansikte, i det hus som �r uppkallat efter mitt namn.

Men nu haven I �ter �ndrat eder och ohelgat mitt namn och tagit tillbaka var och en sin tr�l och sin tr�linna, dem som I haden sl�ppt fria till att g� vart de ville; ja, I haven nu �ter gjort dem till edra tr�lar och tr�linnor.

D�rf�r s�ger HERREN s�: I haven icke h�rt p� mig och utropat frihet var och en f�r sin broder och sin n�sta. S� utropar d� jag, s�ger HERREN, f�r eder frihet att hemfalla �t sv�rd, pest och hungersn�d; ja, jag skall g�ra eder till en varnagel f�r alla riken p� jorden.

Och de m�n som hava �vertr�tt mitt f�rbund och icke h�llit f�rpliktelserna vid det f�rbund de sl�to inf�r mitt ansikte -- vid kalven som av dem blev huggen i tv� stycken, mellan vilka de gingo --

dessa m�n, n�mligen Judas och Jerusalems furstar, hovm�nnen och pr�sterna och allt folket i landet, som gingo mellan styckena av kalven,

dem skall jag giva i deras fienders hand, i de m�ns hand, som st� efter deras liv; och deras d�da kroppar skola bliva mat �t himmelens f�glar och markens djur.

Och Sidkia, Juda konung, med hans furstar skall jag giva i deras fienders hand, i de m�ns hand, som st� efter deras liv, och i h�nderna p� den babyloniske konungens h�r, som nu har dragit bort ifr�n eder.

Se, jag skall giva dem befallning, s�ger HERREN, att de �ter skola draga mot denna stad och bel�gra den; och de skola d� intaga den och br�nna upp den i eld. Och Juda st�der skall jag g�ra till en �demark, d�r ingen bor.