Chapter 38

Men Sefatja, Mattans son, och Gedalja, Pashurs son, och Jukal, Selemjas son, och Pashur, Malkias son, h�rde huru Jeremia talade till allt folket och sade:

�S� s�ger HERREN: Den som stannar kvar i denna stad, han skall d� genom sv�rd eller hunger eller pest, men den som giver sig �t kald�erna, han skall f� leva, ja, han skall vinna sitt liv s�som ett byte och f� leva.

Ty s� s�ger HERREN: Denna stad skall f�rvisso bliva given i h�nderna p� den babyloniske konungens h�r, och han skall intaga den.

D� sade furstarna till konungen: �Denne man b�r d�das, eftersom han g�r folket modl�st, b�de det krigsfolk som �nnu �r kvar h�r i staden och j�mv�l allt det �vrig: folket, i det att han talar s�dan: ord till dem. Ty denne man s�ker icke folkets v�lf�rd, utan dess olycka.

Konung Sidkia svarade: �V�lan han �r i eder hand; ty konungen f�rm�r intet mot eder.�

D� togo de Jeremia och kastad honom i konungasonen Malkias brunn p� f�ngelseg�rden; de sl�ppte Jeremia ditned med t�g. I brunnen var intet vatten, men dy, och Jeremia sj�nk ned i dyn.

N�r nu etiopiern Ebed-Melek, en hovman, som befann sig i konungshuset, under det att konungen uppeh�ll sig i Benjaminsporten, fick h�ra att de hade s�nkt Jeremia ned i brunnen,

begav han sig �stad fr�n konungshuset och talade till konungen och sade:

�Min herre konung, dessa m�n hava handlat illa i allt vad de hava gjort mot profeten Jeremia; ty de hava kastat honom i brunnen, d�r han strax m�ste d� av hunger, d� nu intet br�d finnes i staden.

D� bj�d konungen etiopiern Ebed-Melek och sade: �Tag med dig h�rifr�n trettio m�n, och drag profeten Jeremia upp ur brunnen, innan han d�r.�

S� tog d� Ebed-Melek m�nnen med sig och begav sig till konungshuset, till rummet under skattkammaren, och h�mtade d�rifr�n trasor av s�nderrivna och utslitna kl�der och l�t s�nka ned dem med t�g till Jeremia i brunnen.

Och etiopiern Ebed-Melek sade till Jeremia: �L�gg trasorna av de s�nderrivna och utslitna kl�derna under dina armar, mellan dem och t�gen.� Och Jeremia gjorde s�.

Sedan drogo de med t�gen Jeremia upp ur brunnen. Men Jeremia m�ste stanna i f�ngelseg�rden.

D�refter s�nde konung Sidkia �stad och l�t h�mta profeten Jeremia till sig vid tredje ing�ngen till HERRENS hus. Och konungen sade till Jeremia: �Jag vill fr�ga dig n�got d�lj intet f�r mig.�

Jeremia sade till Sidkia: �Om jag s�ger dig n�got, s� kommer du f�rvisso att l�ta d�da mig; och om jag giver dig ett r�d, s� h�r du icke p� mig.�

D� gav konung Sidkia Jeremia sin ed, hemligen, och sade: �S� sant HERREN lever, han som har givit oss detta v�rt liv: jag skall icke l�ta d�da dig, ej heller skall jag l�mna dig i h�nderna p� dessa m�n som st� efter ditt liv.�

D� sade Jeremia till Sidkia: �S� s�ger HERREN, h�rskarornas Gud, Israels Gud: Om du giver dig �t den babyloniske konungens furstar, s� skall du f� leva, och denna stad skall d� icke bliva uppbr�nd i eld, utan du och ditt hus skolen f� leva.

Men om du icke giver dig �t den babyloniske konungens furstar, d� skall denna stad bliva given i kald�ernas hand, och de skola br�nna upp den i eld, och du sj�lv skall icke undkomma deras hand.�

Konung Sidkia svarade Jeremia: �Jag r�des f�r de judar som hava g�tt �ver till kald�erna; kanh�nda skall man l�mna mig i deras h�nder, och de skola d� hantera mig sk�ndligt.�

Jeremia sade: �Man skall icke g�ra det. H�r blott HERRENS r�st i vad jag s�ger dig, s� skall det g� dig v�l, och du skall f� leva.

Men om du v�grar att giva dig, s� �r detta vad HERREN har uppenbarat f�r mig:

Se, alla de kvinnor som �ro kvar i Juda konungs hus skola d� f�ras ut till den babyloniske konungens furstar; och kvinnorna skola klaga: 'Dina v�nner s�kte f�rleda dig, och de fingo makt med dig. Dina f�tter fastnade i dyn; d� drogo de sig undan'

Och alla dina hustrur och dina barn skall man f�ra ut till kald�erna, och du sj�lv skall icke undkomma deras hand, utan skall varda gripen av den babyloniske konungens hand och bliva en orsak till att denna stad br�nnes upp i eld.�

D� sade Sidkia till Jeremia: �L�t ingen f� veta vad h�r har blivit talat; eljest m�ste du d�.

Och om furstarna f� h�ra att jag har talat med dig, och de komma till dig och s�ga till dig: 'L�t oss veta vad du har sagt till konungen; d�lj intet f�r oss, s� skola vi icke d�da dig; s�g oss ock vad konungen har sagt till dig' --

d� skall du svara dem: 'Jag b�nf�ll inf�r konungen att han icke skulle s�nda mig tillbaka till Jonatans hus f�r att d� d�r.'�

Och alla furstarna kommo till Jeremia och fr�gade honom; men han svarade dem alldeles s�som konungen hade bjudit honom. D� tego de och gingo bort ifr�n honom, eftersom ingen hade h�rt huru det verkligen hade g�tt till.

Men Jeremia fick stanna i f�ngelseg�rden �nda till den dag d� Jerusalem blev intaget. Jeremia, 39 Kapitlet Uppfyllelse av profetian om Jerusalems f�rst�ring och Sidkias f�ngenskap. Nebukadressars omv�rdnad om Jeremia. Profetia om etiopiern Ebed-Meleks r�ddning. Sedan nu Jerusalem hade blivit intaget