Chapter 40

Detta �r det ord som kom till Jeremia fr�n HERREN, sedan Nebusaradan, �versten f�r drabanterna, hade sl�ppt honom l�s fr�n Rama; denne l�t n�mligen h�mta honom, d�r han l�g bunden med kedjor bland alla andra f�ngar ifr�n Jerusalem och Juda, som skulle f�ras bort till Babel.

�versten f�r drabanterna l�t allts� h�mta Jeremia och sade till honom: �HERREN, din Gud, hade f�rkunnat denna olycka �ver denna plats;

och HERREN har l�tit den komma och har gjort s�som han hade sagt. I haden ju syndat mot HERREN och icke h�rt hans r�st, och d�rf�r har detta vederfarits eder.

Och se, nu l�ser jag dig i dag ur kedjorna som dina h�nder hava varit bundna med. Om du �r sinnad att komma med mig till Babel, s� kom, och jag skall d� se dig till godo; men om du icke �r sinnad att komma med mig till Babel, s� g�r det icke. Se, hela landet ligger �ppet f�r dig; dit dig synes gott och r�tt att g�, dit m� du g�.�

Och d� han �nnu dr�jde att v�nda tillbaka, tillade han: �V�nd tillbaka till Gedalja, son till Ahikam, son till Safan, som konungen i Babel har satt �ver Juda st�der, och stanna hos honom bland folket. Eller g� �t vilket annat h�ll som helst dit det behagar dig att g�.� Och �versten f�r drabanterna gav honom v�gkost och sk�nker och l�t honom g�.

S� begav sig d� Jeremia till Gedalja, Ahikams son, i Mispa och stannade hos honom bland folket som var kvar i landet.

N�r d� alla krigsh�vitsm�nnen p� landsbygden j�mte sina m�n fingo h�ra att konungen i Babel hade satt Gedalja, Ahikams son, �ver landet, och att han hade anf�rtrott �t honom m�n kvinnor och barn, och dem av de ringaste i landet, som man icke hade f�rt bort till Babel,

kommo de till Gedalja i Mispa, n�mligen Ismael, Netanjas son, Johanan och Jonatan, Kareas s�ner, Seraja, Tanhumets son, netofatiten Ofais s�ner och Jesanja, maakatitens son, med sina m�n.

Och Gedalja, son till Ahikam, son till Safan, gav dem och deras m�n sin ed och sade: �Frukten icke f�r att tj�na kald�erna. Stannen kvar i landet, och tj�nen konungen i Babel, s� skall det g� eder v�l.

Se, sj�lv stannar jag kvar i Mispa, f�r att vara till tj�nst �t kald�er som komma till oss; men I m�n insamla vin och frukt och olja och l�gga det i edra k�rl, och stanna kvar i de st�der som I haven tagit i besittning.�

D� nu ocks� alla de judar som voro i Moabs och Ammons barns och Edoms land, och de som voro i andra l�nder h�rde att konungen i Babel hade l�tit n�gra av judarna bliva kvar, och att han hade satt �ver dem Gedalja, son till Ahikam, son till Safan,

v�nde alla dessa judar tillbaka fr�n alla de orter dit de hade blivit f�rdrivna, och kommo till Juda land, till Gedalja i Mispa. Och de inb�rgade vin och frukt i stor myckenhet.

Men Johanan, Kareas son, och alla krigsh�vitsm�nnen p� landsbygden kommo till Gedalja i Mispa

och sade till honom: �Du vet v�l att Baalis, Ammons barns konung, har s�nt hit Ismael, Netanjas son, f�r att sl� ihj�l dig?� Men Gedalja, Ahikams son, trodde dem icke.

Och Johanan, Kareas son, sade i hemlighet till Gedalja i Mispa: �L�t mig g� �stad och dr�pa Ismael, Netanjas son; ingen skall f� veta det. Varf�r skulle han f� sl� ihj�l dig och s� bliva en orsak till att vi judar, som hava f�rsamlats till dig, allasammans f�rskingras, och vad som �r kvar av Juda f�rg�s?�

Men Gedalja, Ahikams son, sade till Johanan, Kareas son: �Du f�r icke g�ra detta; ty vad du s�ger om Ismael �r icke sant.�