Chapter 42

D� tr�dde alla krigsh�vitsm�nnen fram, j�mte Johanan, Kareas son, och Jesanja, Hosajas son, s� ock allt folket, b�de sm� och stora,

och sade till profeten Jeremia: �V�rdes upptaga v�r b�n: bed f�r oss till HERREN, din Gud, f�r hela denna kvarleva -- ty vi �ro blott n�gra f�, som hava blivit kvar av m�nga; du ser med egna �gon att det �r s� med oss.

M� s� HERREN, din Gud, kung�ra f�r oss vilken v�g vi b�ra g�, och vad vi hava att g�ra.�

Profeten Jeremia svarade dem: �Jag vill lyssna till eder. Ja, jag vill bedja till HERREN, eder Gud, s�som I haven beg�rt. Och vadhelst HERREN svarar eder skall jag f�rkunna f�r eder; intet skall jag undanh�lla f�r eder.�

D� sade de till Jeremia: �HERREN vare ett sannf�rdigt och osvikligt vittne mot oss, om vi icke i alla stycken g�ra efter det ord varmed HERREN, din Gud, s�nder dig till oss.

Det m� vara gott eller ont, s� vilja vi h�ra HERRENS, v�r Guds, r�st, hans som vi s�nda dig till; p� det att det m� g� oss v�l, n�r vi h�ra HERRENS, v�r Guds, r�st.�

Och tio dagar d�refter kom HERRENS ord till Jeremia.

D� kallade han till sig Johanan, Kareas son, och alla de krigsh�vitsm�n som voro med honom, och allt folket, b�de sm� och stora,

och sade till dem: S� s�ger HERREN, Israels Gud, han som I haven s�nt mig till, f�r att jag skulle hos honom b�nfalla f�r eder:

Om I stannen kvar i detta land, s� skall jag uppbygga eder och ej mer sl� eder ned; jag skall plantera eder och ej mer upprycka eder. Ty jag �ngrar det onda som jag har gjort eder.

Frukten icke mer f�r konungen i Babel, som I nu frukten f�r, frukten icke f�r honom, s�ger HERREN. Ty jag �r med eder och vill fr�lsa eder och r�dda eder ur hans hand.

Jag vill l�ta eder finna barmh�rtighet; ja, han skall bliva barmh�rtig mot eder och l�ta eder v�nda tillbaka till edert land.

Men om I s�gen: �Vi vilja icke stanna i detta land�, om I allts� icke h�ren HERRENS, eder Guds, r�st,

utan t�nken: �Nej, vi vilja begiva oss till Egyptens land, d�r vi slippa att se krig och h�ra basunljud och hungra efter br�d, d�r vilja vi bo� --

v�lan, h�ren d� HERRENS ord, I kvarblivna av Juda: S� s�ger HERREN Sebaot, Israels Gud: Om I verkligen st�llen eder f�rd till Egypten och kommen dit, f�r att bo d�r s�som fr�mlingar,

s� skall sv�rdet, som I frukten f�r, hinna upp eder d�r i Egyptens land, och hungersn�den, som I r�dens f�r, skall f�lja efter eder dit till Egypten, och d�r skolen I d�.

Ja, de m�nniskor som st�lla sin f�rd till Egypten, f�r att bo d�r, skola alla d� genom sv�rd, hunger och pest, och ingen av dem skall slippa undan och kunna r�dda sig fr�n den olycka som jag skall l�ta komma �ver dem.

Ty s� s�ger HERREN Sebaot, Israels Gud: Likasom min vrede och f�rt�rnelse har utgjutit sig �ver Jerusalems inv�nare, s� skall ock min f�rt�rnelse utgjuta sig �ver eder, om I begiven eder till Egypten, och I skolen bliva ett exempel som man n�mner, n�r man f�rbannar, och ett f�rem�l f�r h�pnad, bannande och sm�lek, och I skolen aldrig mer f� se denna ort.

Ja, HERREN s�ger till eder, I kvarblivna av Juda: Begiven eder icke till Egypten. M�rken v�l att jag i dag har varnat eder.

Ty I bedrogen eder sj�lva, n�r I s�nden mig till HERREN, eder Gud, och saden: �Bed f�r oss till HERREN, v�r Gud; och vadhelst HERREN, v�r Gud, s�ger, det m� du f�rkunna f�r oss, s� vilja vi g�ra det.�

Jag har nu i dag f�rkunnat det f�r eder. Men I haven icke velat h�ra HERRENS, eder Guds, r�st, i allt det varmed han har s�nt mig till eder.

S� veten nu att I skolen d� genom sv�rd, hunger och pest, p� den ort dit I �stunden att komma, f�r att bo d�r s�som fr�mlingar.