Chapter 44

Detta �r det ord som kom till Jeremia ang�ende alla de judar som bodde i Egyptens land, dem som bodde i Migdol, Tapanhes, Nof och Patros' land; han sade:

�S� s�ger HERREN Sebaot, Israels Gud: I haven sett all den olycka som jag har l�tit komma �ver Jerusalem och �ver alla Juda st�der -- Se, de �ro nu �delagda, och ingen bor i dem;

detta f�r den ondskas skull som de bedrevo till att f�rt�rna mig, i det att de gingo bort och t�nde offereld och tj�nade andra gudar, som varken I sj�lva eller edra f�der haden k�nt.

Och titt och ofta s�nde jag till eder alla mina tj�nare profeterna och l�t s�ga: 'Bedriven icke denna styggelse, som jag hatar.'

Men de ville icke h�ra eller b�ja sitt �ra d�rtill, s� att de omv�nde sig fr�n sin ondska och upph�rde att t�nda offereld �t andra gudar.

D�rf�r blev min f�rt�rnelse och vrede utgjuten, och den brann i Juda st�der och p� Jerusalems gator, s� att de blevo �delagda och f�r�dda, s�som de nu �ro.

Och nu s�ger HERREN, h�rskarornas Gud, Israels Gud, s�: Varf�r bereden I eder sj�lva stor olycka? I utroten ju ur Juda b�de man och kvinna, b�de barn och spenabarn bland eder, s� att ingen kvarleva av eder kommer att �terst�;

I f�rt�rnen ju mig genom edra h�nders verk, i det att I t�nden offereld �t andra gudar i Egyptens land, dit I haven kommit, f�r att bo d�r s�som fr�mlingar. H�rav m�ste ske att I varden utrotade, och bliven ett exempel som man n�mner, n�r man f�rbannar, och ett f�rem�l f�r sm�lek bland alla jordens folk.

Haven I f�rg�tit edra f�ders onda g�rningar och Juda konungars onda g�rningar och deras hustrurs onda g�rningar och edra egna onda g�rningar och edra hustrurs onda g�rningar, vad de gjorde i Juda land och p� Jerusalems gator?

�nnu i dag �ro de icke �dmjukade; de frukta intet och vandra icke efter min lag och mina stadgar, dem som jag f�relade eder och edra f�der.

D�rf�r s�ger HERREN Sebaot, Israels Gud, s�: Se, jag skall v�nda mitt ansikte mot eder till eder olycka, till att utrota hela Juda.

Och jag skall gripa de kvarblivna av Juda, som hava st�llt sin f�rd till Egyptens land, f�r att bo d�r s�som fr�mlingar. Och de skola allasammans f�rg�s, i Egyptens land skola de falla; genom sv�rd och hunger skola de f�rg�s, b�de sm� och stora, ja, genom sv�rd och hunger skola de d�. Och de skola bliva ett exempel som man n�mner, n�r man f�rbannar, och ett f�rem�l f�r h�pnad, bannande och sm�lek.

Och jag skall hems�ka dem som bo i Egyptens land, likasom jag hems�kte Jerusalem, med sv�rd, hunger och pest.

Och bland de kvarblivna av Juda, som hava kommit f�r att bo s�som fr�mlingar d�r i Egyptens land, skall ingen kunna r�dda sig och slippa undan, s� att han kan v�nda tillbaka till Juda land, dit de dock �stunda att f� v�nda tillbaka, f�r att bo d�r. Nej, de skola icke f� v�nda tillbaka dit, f�rutom n�gra f� som bliva r�ddade.�

D� svarade alla m�nnen -- vilka v�l visste att deras hustrur t�nde offereld �t andra gudar -- och alla kvinnorna, som stodo d�r i en stor hop, s� ock allt folket som bodde i Egyptens land, i Patros, de svarade Jeremia och sade:

�I det som du har talat till oss i HERRENS namn vilja vi icke h�rsamma dig,

utan vi vilja g�ra allt vad v�r mun har lovat, n�mligen t�nda offereld �t himmelens drottning och utgjuta drickoffer �t henne, s�som vi och v�ra fader, v�ra konungar och furstar gjorde i Juda st�der och p� Jerusalems gator. D� hade vi br�d nog, och det gick oss v�l, och vi s�go icke till n�gon olycka.

Men fr�n den stund d� vi upph�rde att t�nda offereld �t himmelens drottning och utgjuta drickoffer �t henne hava vi lidit brist p� allt, och f�rg�tts genom sv�rd och hunger.

Och n�r vi nu t�nda offereld �t himmelens drottning och utgjuta drickoffer �t henne, �r det d� utan v�ra m�ns samtycke som vi �t henne g�ra offerkakor, vilka �ro avbilder av henne, och som vi utgjuta drickoffer �t henne?�

Men Jeremia sade till allt folket, till m�nnen och kvinnorna och allt folket, som hade givit honom detta svar, han sade:

�F�rvisso har HERREN kommit ih�g och t�nkt p� huru I haven t�nt offereld i Juda st�der och p�. Jerusalems gator, b�de I sj�lva och edra f�der, b�de edra konungar och furstar och folket i landet.

Och HERREN kunde icke l�ngre hava f�rdrag med eder f�r edert onda v�sendes skull, och f�r de styggelsers skull som I bedreven, utan edert land blev �delagt och ett f�rem�l f�r h�pnad och f�rbannelse, s� att ingen kunde bo d�r, s�som vi nu se.

D�rf�r att I t�nden offereld och syndaden mot HERREN och icke villen h�ra HERRENS r�st eller vandra efter hans lag, efter hans stadgar och vittnesb�rd, d�rf�r har denna olycka tr�ffat eder, s�som vi nu se�.

Och Jeremia sade ytterligare till allt folket och till alla kvinnorna: �H�ren HERRENS ord, I alla av Juda, som �ren i Egyptens land,

S� s�ger HERREN Sebaot, Israels Gud: I och edra hustrur haven med edra h�nder fullgjort vad I taladen med eder mun, n�r I saden: 'F�rvisso vilja vi fullg�ra de l�ften som vi gjorde, att t�nda offereld �t himmelens drottning och utgjuta drickoffer �t henne.' V�lan, I m�n h�lla edra l�ften och fullg�ra edra l�ften;

men h�ren d� ocks� HERRENS ord, I alla av Juda, som bon i Egyptens land: Se, jag sv�r vid mitt stora namn, s�ger HERREN, att i hela Egyptens land mitt namn icke mer skall varda n�mnt av n�gon judisk mans mun, s� att han s�ger: 'S� sant Herren, HERREN lever.'

Ty se, jag skall vaka �ver dem, till deras olycka, och icke till deras lycka, och alla m�n av Juda, som �ro i Egyptens land, skola f�rg�s genom sv�rd och hunger, till dess att de hava f�tt en �nde.

Och allenast n�gra som undkomma sv�rdet skola f� v�nda tillbaka fr�n Egyptens land till Juda land, en ringa hop. Och s� skola alla kvarblivna av Juda, som hava kommit till Egyptens land, f�r att bo d�r s�som fr�mlingar, f� f�rnimma vilkens ord det �r som bliver best�ndande, mitt eller deras.

Och detta skall f�r eder vara tecknet till att jag skall hems�ka eder p� denna ort, s�ger HERREN, och I skolen s� f�rnimma att mina ord om eder f�rvisso skola bliva best�ndande, eder till olycka:

S� s�ger HERREN: Se, jag skall giva Farao Hofra, konungen i Egypten i hans fienders hand och i de m�ns hand, som st� efter hans liv, likasom jag har givit Sidkia, Juda konung, i Nebukadressars, den babyloniske konungens, hand, hans som var hans fiende, och som stod efter hans liv.�