Chapter 46

Detta �r vad som kom till profeten Jeremia s�som HERRENS ord om hednafolken.

Om Egypten, ang�ende den egyptiske konungen Farao Nekos h�r, som stod invid floden Frat, vid Karkemis, och som blev slagen av Nebukadressar, konungen i Babel, i Jojakims, Josias sons, Juda konungs, fj�rde regerings�r.

Reden till sk�ld och sk�rm, och rycken fram till strid.

Sp�nnen f�r h�starna och bestigen springarna, och st�llen upp eder, med hj�lmarna p�. G�ren spjuten blanka, ikl�den eder pansaren.

Men varav kommer detta som jag nu ser? De �ro f�rf�rade. De vika tillbaka; deras hj�ltar bliva slagna. De taga till flykten utan att v�nda sig om. Skr�ck fr�n alla sidor! s�ger HERREN.

Ej ens den snabbaste kan fly undan, ej ens hj�lten kan r�dda sig. Norrut, invid floden Frat, d�r stappla de och falla.

Vem �r denne som stiger upp s�som Nilfloden, denne vilkens vatten svalla s�som str�mmar?

Det �r Egypten som stiger upp s�som Nilfloden, och s�som str�mmar svalla hans vatten. Han s�ger: �Jag vill stiga upp och �vert�cka landet; jag vill f�rd�rva st�derna och dem som bo d�rinne.�

Ja, dragen ditupp, I h�star; stormen fram, I vagnar. M� hj�ltarna t�ga fram, etiopier och put�er, rustade med sk�ldar, och lud�er, rustade med b�gar, b�gar som de sp�nna.

Ty detta �r Herrens; HERREN Sebaots, dag, en h�mndedag, d� han skall h�mnas p� sina motst�ndare; nu skall sv�rdet frossa sig m�tt och dricka sig rusigt av deras blod. Ty ett slaktoffer vill Herren, HERREN Sebaot, anst�lla i nordlandet vid floden Frat.

Drag upp till Gilead och h�mta balsam, du jungfru dotter Egypten. Men f�rg�ves skaffar du dig l�kemedel i m�ngd; du kan icke bliva helad.

Folken f� h�ra om din skam, och av dina klagorop bliver jorden full; ty den ene hj�lten stapplar p� den andre, och de falla b�da tillsammans.

Detta �r det ord som HERREN talade till profeten Jeremia om att Nebukadressar, konungen i Babel, skulle komma och sl� Egyptens land:

F�rkunnen i Egypten och kung�ren i Migdol, ja, kung�ren i Nof, s� ock i Tapanhes, och s�gen: �Tr�d fram och g�r dig redo, ty sv�rdet frossar runt omkring dig.�

Varf�r �ro dina v�ldige slagna till marken? De kunde ej h�lla st�nd, ty HERREN st�tte dem bort.

Han kom m�nga att stappla, och s� f�llo de, den ene �ver den andre; de ropade: �Upp, l�t oss v�nda tillbaka till v�rt folk och till v�rt f�dernesland, undan det h�rjande sv�rdet.�

Ja, man ropar d�r: �Farao �r f�rlorad, Egyptens konung! Han har f�rfelat sin tid.�

S� sant jag lever, s�ger konungen, han vilkens namn �r HERREN Sebaot, en skall komma, v�ldig s�som Tabor ibland bergen, s�som Karmel vid havet.

S� reden nu till �t eder, I dottern Egyptens inbyggare, vad man beh�ver, n�r man skall g� i landsflykt. Ty Nof skall bliva en �demark och varda uppbr�nt, s� att ingen kan bo d�r.

En sk�n kviga �r Egypten; men en broms kommer farande norrifr�n.

Ocks� de legoknektar hon har i sitt land, lika g�dda kalvar, ja, ocks� de v�nda d� om och fly allasammans, de kunna icke h�lla st�nd. Ty deras of�rds dag har kommit �ver dem, deras hems�kelses tid.

Tyst smyger hon undan s�som en kr�lande orm, ty med h�rsmakt draga de fram, och med yxor komma de �ver henne, s�som g�llde det att hugga ved.

De f�lla hennes skog, s�ger HERREN, ty ogenomtr�nglig �r den; talrikare �ro de �n gr�shoppor, ja, de kunna ej r�knas.

P� skam kommer dottern Egypten; hon bliver given i nordlandsfolkets hand.

S� s�ger HERREN Sebaot, Israels Gud: Se, jag skall hems�ka Amon fr�n No, s� ock Farao och Egypten med dess gudar och dess konungar, ja, b�de Farao och dem som f�rlita sig p� honom.

Och jag skall giva dem i de mans hand, som st� efter deras liv, i Nebukadressars, den babyloniske konungens, och i hans tj�nares hand. Men d�refter skall landet bliva bebott s�som i forna dagar, s�ger HERREN.

S� frukta d� icke, du min tj�nare Jakob, och var ej f�rf�rad, du Israel; ty se, jag skall fr�lsa dig ur det avl�gsna landet, och dina barn ur deras f�ngenskaps land. Och Jakob skall f� komma tillbaka och leva i ro och s�kerhet, och ingen skall f�rskr�cka honom.

Ja, frukta icke, du min tj�nare Jakob, s�ger HERREN, ty jag �r med dig. Och jag skall g�ra �nde p� alla de folk till vilka jag har drivit dig bort; men p� dig vill jag ej alldeles g�ra �nde, jag vill blott tukta dig med m�tta; ty alldeles ostraffad kan jag ju ej l�ta dig bliva.