Chapter 48

Om Moab. S� s�ger HERREN Sebaot, Israels Gud: Ve �ver Nebo, ty det �r f�rst�rt! Kirjataim har kommit p� skam och �r intaget, f�stet har kommit p� skam och ligger krossat.

Moabs ber�mmelse �r icke mer. I Hesbon f�rehar man onda anslag mot det: �Upp, l�t oss utrota det, s� att det icke mer �r ett folk.� Ocks� du, Madmen, skall f�rg�ras, sv�rdet skall f�lja dig i sp�ren.

Klagorop h�ras fr�n Horonaim, f�r�delse och stort brak.

Ja, Moab ligger f�rst�rt; h�gljutt klaga dess barn.

Uppf�r Halluhots h�jd stiger man under gr�t, och p� v�gen ned till Horonaim h�ras �ngestfulla klagorop �ver f�rst�relsen.

Flyn, r�dden edra liv, och bliven som torra buskar i �knen.

Ty d�rf�r att du f�rlitar dig p� dina verk och dina skatter, skall ock du bliva intagen; och Kemos skall g� bort i f�ngenskap och hans pr�ster och furstar med honom.

Och en f�rh�rjare skall komma �ver var stad, s� att ingen stad skall kunna r�dda sig; dalen skall bliva f�rst�rd och sl�tten �delagd, s�som HERREN har sagt.

Given vingar �t Moab, ty flygande m�ste han fly bort. Hans st�der skola bliva mark, och ingen skall bo i dem.

F�rbannad vare den som f�rsumligt utf�r HERRENS verk, f�rbannad vare den som dr�jer att bloda sitt sv�rd.

I s�kerhet har Moab levat fr�n sin ungdom och har legat i ro p� sin dr�gg; han har icke varit t�md ur ett k�rl i ett annat, icke vandrat bort i f�ngenskap; d�rf�r har hans smak beh�llit sig, och hans lukt har ej f�rvandlats.

Se, d�rf�r skola dagar komma, s�ger HERREN, d� jag skall s�nda till honom vintappare, som skola tappa honom och t�mma hans k�rl och krossa hans krukor.

D� skall Moab komma p� skam med Kemos, likasom Israels hus kom p� skam med Betel, som det f�rlitade sig p�.

Huru kunnen I s�ga: �Vi �ro hj�ltar och tappra m�n i striden�?

Moab skall �nd� bliva f�rst�rt, dess st�der skola g� upp i r�k, och dess utvalda unga manskap m�ste ned till att slaktas; s� s�ger konungen, han vilkens namn �r HERREN Sebaot.

Snart kommer Moabs of�rd, och hans olycka hastar fram med fart.

�mken honom, I alla som bon omkring honom, I alla som k�nnen hans namn. S�gen: �Huru s�nderbruten �r icke den starka spiran, den pr�ktiga staven!�

Stig ned fr�n din h�rlighet och s�tt dig p� torra marken, du dottern Dibons folk; ty Moabs f�rh�rjare drager upp mot dig och f�rst�r dina f�sten.

St�ll dig vid v�gen och spela omkring dig, du Aroers folk; fr�ga m�nnen som fly och kvinnorna som s�ka r�dda sig, s�g: �Vad har h�nt?�

Moab har kommit p� skam, ja, det �r krossat; j�mren eder och ropen F�rkunnen vid Arnon att Moab �r f�rst�rt.

Domen har kommit �ver sl�ttlandet, �ver Holon, Jahas och Mofaat,

�ver Dibon, Nebo och Bet-Diblataim,

�ver Kirjataim, Bet-Gamul och Bet-Meon,

�ver Keriot och Bosra och �ver alla andra st�der i Moabs land, vare sig de ligga fj�rran eller n�ra.

Avhugget �r Moabs horn, och hans arm �r s�nderbruten, s�ger HERREN.

G�ren honom drucken, ty han har f�rh�vt sig mot HERREN; ja, m� Moab ragla omkull i sina egna spyor och bliva till �tl�je, ocks� han.

Eller var icke Israel till ett �tl�je f�r dig? Blev han d� ertappad bland tjuvar, eftersom du skakar huvudet, s� ofta du talar om honom?

�vergiven edra st�der och byggen bo i klipporna, I Moabs inbyggare, och bliven lika duvor som bygga sina n�sten bortom klyftans gap.

Vi hava h�rt om Moabs h�gmod, det �verm�ttan h�ga, om hans stolthet, h�gmod och h�gf�rd och hans hj�rtas f�rh�velse.

Jag k�nner, s�ger HERREN, hans �vermod och op�litlighet, hans l�sa tal och op�litliga handlingss�tt.

D�rf�r m�ste jag j�mra mig f�r Moabs skull; �ver hela Moab m�ste jag klaga. �ver Kir-Heres' m�n m� man sucka.

Mer �n Jaeser gr�ter, m�ste jag gr�ta �ver dig, du Sibmas vintr�d, du vars rankor gingo �ver havet och n�dde till Jaesers hav; mitt i din sommar och din vinb�rgning har ju en f�rh�rjare slagit ned.

Gl�dje och fr�jd �r nu avb�rgad fr�n de b�rdiga f�lten och fr�n Moabs land. P� vinet i pressarna har jag gjort slut; man trampar ej mer vin under sk�rdeskri, sk�rdeskriet �r intet sk�rdeskri mer.

Fr�n Hesbon, j�mmerstaden, �nda till Eleale, �nda till Jahas upph�ver man rop, och fr�n Soar �nda till Horonaim, till Eglat-Selisia; ty ocks� Nimrims vatten bliva torr �kenmark.

Och jag skall i Moab s� g�ra, s�ger HERREN, att ingen mer framb�r offer p� offerh�jden och ingen mer t�nder offereld �t sin gud.

D�rf�r klagar mitt hj�rta s�som en fl�jt �ver Moab, ja, mitt hj�rta klagar s�som en fl�jt �ver Kir-Heres' m�n: vad de hava kvar av sitt f�rv�rv g�r ju f�rlorat.

Ty alla huvuden �ro skalliga och alla sk�gg avskurna; p� alla h�nder �ro s�rm�rken och omkring l�nderna s�cktyg.

P� alla Moabs tak och p� dess torg h�res allenast d�dsklagan, ty jag har krossat Moab s�som ett v�rdel�st k�rl, s�ger HERREN.

Huru f�rf�rad �r han icke! I m�n j�mra eder. Huru v�nder icke Moab ryggen till med blygd! Ja, Moab bliver ett �tl�je och en skr�ck f�r alla dem som bo d�romkring.

Ty s� s�ger HERREN: Se, en som liknar en �rn sv�var fram och breder ut sina vingar �ver Moab.

Keriot bliver intaget, bergf�stena bliva er�vrade. Och Moabs hj�ltars hj�rtan bliva p� den dagen s�som en kvinnas hj�rta, n�r hon �r barnsn�d.

Ja, Moab skall f�rg�ras s� att det icke mer �r ett folk, ty det har f�rh�vt sig mot HERREN.

Faror, fallgropar och f�llor v�nta eder, I Moabs inbyggare, s�ger HERREN.

Om n�gon flyr undan faran, s� st�rtar han i fallgropen, och om han kommer upp ur fallgropen, s� f�ngas han i f�llan. Ty jag skall l�ta ett hems�kelsens �r komma �ver dem, �ver Moab, s�ger HERREN.

I Hesbons skugga stanna de, det �r ute med flyktingarnas kraft. Ty eld gick ut fr�n Hesbon, en l�ga fr�n Sihons land; och den f�rt�rde Moabs tinning, hj�ssan p� stridslarmets s�ner.

Ve dig, Moab! F�rlorat �r Kemos' folk. Ty dina s�ner �ro tagna till f�nga, och dina d�ttrar f�rda bort i f�ngenskap.

Men i kommande dagar skall jag �ter uppr�tta Moab, s�ger HERREN. S� l�ngt om domen �ver Moab.