Chapter 1

Huru �vergiven sitter hon icke, den folkrika staden! Hon har blivit lik en �nka. Hon som var s� m�ktig bland folken, en furstinna bland l�nderna, hon m�ste nu g�ra tr�ltj�nst.

Bittert gr�ter hon i natten, och t�rar rinna utf�r hennes kind. Ingen finnes, som tr�star henne, bland alla hennes v�nner. Alla hennes n�rmaste hava varit trol�sa mot henne; de hava blivit hennes fiender.

Juda har m�st g� i landsflykt efter att hava utst�tt el�nde och sv�ra vederm�dor; hon bor nu bland hedningarna och finner ingen ro. Alla hennes f�rf�ljare hava fallit �ver henne, mitt i hennes tr�ngm�l.

V�garna till Sion ligga s�rjande, d� nu ingen kommer till h�gtiderna. Alla hennes portar �ro �de, hennes pr�ster sucka. Hennes jungfrur �ro bedr�vade, och sj�lv s�rjer hon bittert.

Hennes ov�nner hava f�tt �vermakten, f�r hennes fiender g�r allt v�l. Ty HERREN har s�nt henne bedr�velser f�r hennes m�nga �vertr�delsers skull. Hennes barn hava m�st g� i f�ngenskap, bortdrivna av ov�nnen.

S� har all dottern Sions h�rlighet f�rsvunnit ifr�n henne. Hennes furstar likna hjortar som icke finna n�got bete; vanm�ktiga s�ka de fly bort, undan sina f�rf�ljare.

I denna sitt el�ndes och sin husvillhets tid kommer Jerusalem ih�g allt vad dyrbart hon �gde i forna dagar. Nu d� hennes folk har fallit f�r ov�nnens hand och hon icke har n�gon hj�lpare nu se hennes ov�nner med h�n p� hennes underg�ng.

Sv�rt hade Jerusalem f�rsynda sig; d�rf�r har hon blivit en styggelse. Alla som �rade henne f�rakta henne nu, d� de se hennes blygd. D�rf�r suckar hon ock sj�lv och drager sig undan.

Orenhet fl�ckar hennes kl�desf�llar; hon t�nkte icke p� anden. D�rf�r vart hennes fall s� gruvligt; ingen finnes, som tr�star henne. Se, HERRE, till mitt el�nde, ty fienden f�rh�ver sig.

Ov�nnen r�ckte ut sin hand efter allt vad dyrbart hon �gde; ja, hon fick se huru hedningar kommo in i hennes helgedom, just s�dana som du hade f�rbjudit att komma in i din f�rsamling.

Allt hennes folk m�ste med suckan tigga sitt br�d; f�r vad dyrbart de �gde m�ste de k�pa sig mat till att stilla sin hunger. Se, HERRE, och akta p� huru f�raktad jag har blivit.

G�r detta eder ej till sinnes, I alla som dragen v�gen fram? Akten h�rp� och sen till: kan n�gon pl�ga vara lik den varmed jag har blivit hems�kt, den varmed HERREN har bedr�vat mig p� sin gl�dande vredes dag?

Fr�n h�jden s�nde han en eld i mina ben och f�rd�rvade dem. Han bredde ut ett n�t f�r mina f�tter, han st�tte mig tillbaka. F�r�delse l�t han g� �ver mig, han gjorde mig maktl�s f�r alltid.

Mina �vertr�delser kn�tos samman av hans hand till ett ok, hopbundna lades de p� min hals; s� br�t han ned min kraft. Herren gav mig i h�nderna p� m�nniskor som jag ej kan st� emot.

Alla de tappra k�mpar jag hyste aktade Herren f�r intet. Han lyste ut h�gtid, mig till f�rd�rv, f�r att krossa mina unga m�n. Ja, vinpressen trampade Herren till of�rd f�r jungfrun dottern Juda.

F�rdenskull gr�ter jag; mitt �ga, det flyter i t�rar; ty fj�rran ifr�n mig �ro de som skulle tr�sta mig och vederkvicka min sj�l. F�r�delse har g�tt �ver mina barn, ty fienden har blivit mig �verm�ktig.

Sion r�cker ut sina h�nder, men ingen finnes, som tr�star henne; mot Jakob b�dade HERREN upp ov�nner fr�n alla sidor; Jerusalem har blivit en styggelse ibland dem.

Ja, HERREN �r r�ttf�rdig, ty jag var genstr�vig mot hans bud. H�ren d�, alla I folk, och sen min pl�ga: mina jungfrur och mina unga m�n fingo g� i f�ngenskap.

Jag kallade p� mina v�nner, men de bedrogo mig. Mina pr�ster och mina �ldste f�rgingos i staden, medan de tiggde sig mat f�r att stilla sin hunger.

Se HERRE, huru jag �r i n�d, mitt innersta �r uppr�rt. Mitt hj�rta v�nder sig i mitt br�st, d�rf�r att jag var s� genstr�vig. Ute har sv�rdet f�rgjort mina barn, och inomhus pesten.

V�l h�r man huru jag suckar, men ingen finnes, som tr�star mig; alla mina fiender h�ra om min olycka och fr�jda sig �ver att du har gjort detta. Den dag du f�rkunnade har du l�tit komma. Dock, dem skall det g� s�som mig.

L�t all deras ondska komma inf�r ditt ansikte, och hems�k dem, likasom du har hems�kt mig f�r alla mina �vertr�delsers skull ty m�nga �ro mina suckar, och mitt hj�rta �r sjukt.