Chapter 4

Huru har icke guldet ber�vats sin glans, den �dla metallen f�rvandlats! Heliga stenar ligga kringkastade i alla gators h�rn.

Sions �dlaste s�ner som aktades lika med fint guld, huru r�knas de icke nu s�som lerk�rl, krukmakarh�nders verk!

Sj�lva schakalerna r�cka spenarna �t sina ungar f�r att giva dem di; men dottern mitt folk har blivit grym, lik strutsen i �knen.

Spenabarnets tunga l�der av t�rst vid dess gom; le sp�da barnen bedja om br�d, men ingen bryter s�dant �t dem.

De som f�rr �to l�ckerheter f�rsm�kta nu p� gatorna; de som uppf�ddes i scharlakan m�ste nu ligga i dyn.

S� var dottern mitt folks missg�rning st�rre �n Sodoms synd, Sodoms, som omst�rtades i ett �gonblick, utan att m�nniskoh�nder kommo d�rvid.

Hennes furstar voro mer gl�nsande �n sn�, de voro vitare �n mj�lk, deras hy var r�dare �n korall, deras utseende var likt safirens.

Nu hava deras ansikten blivit m�rkare �n svart f�rg, man k�nner icke igen dem p� gatorna; deras hud sitter fastklibbad vid benen, den har f�rtorkats och blivit s�som tr�.

Lyckligare voro de som dr�ptes med sv�rd, �n de �ro, som dr�pas av hunger, de som t�ras bort under kval, utan n�ring fr�n marken.

Med egna h�nder m�ste �msinta kvinnor koka sina barn f�r att hava dem till f�da vid dottern mitt folks skada.

HERREN har utt�mt sin f�rt�rnelse, utgjutit sin vredes gl�d; i Sion har han t�nt upp en eld, som har f�rt�rt dess grundvalar.

Ingen konung p� jorden hade trott det, ingen som bor p� jordens krets, att n�gon ov�n eller fiende skulle komma in genom Jerusalems portar.

F�r dess profeters synders skull har s� skett, f�r dess pr�sters missg�rningar, d�rf�r att de d�rinne utg�to de r�ttf�rdigas blod.

S�som blinda irra de omkring p� gatorna, fl�ckade av blod. s� att ingen finnes, som v�gar komma vid deras kl�der.

�Viken undan!� �Oren!�, s� ropar man framf�r dem; �Viken undan, viken undan, kommen icke vid den!� ja, flyktiga och ostadiga m�ste de vara; bland hedningarna s�ger man om dem: �De skola ej mer finna n�gon boning.�

HERRENS �syn f�rskingrar dem, han vill icke mer akta p� dem; mot pr�sterna visas intet undseende, mot de �ldste ingen misskund.

�nnu f�rsm�kta v�ra �gon i f�f�ng v�ntan efter hj�lp; fr�n v�rt v�rdtorn speja vi efter ett folk som �nd� ej kan fr�lsa oss.

Han lurar p� vara steg, s� att vi ej v�ga g� p� v�ra gator. V�r �nde �r n�ra, vara dagar �ro ute; ja, v�r ande har kommit.

V�ra f�rf�ljare voro snabbare �n himmelens �rnar; p� bergen jagade de oss, i �knen lade de f�rs�t f�r oss.

HERRENS smorde, han som var v�r livsfl�kt, blev f�ngad i deras gropar, han under vilkens skugga vi hoppades att f� leva bland folken.

Ja, fr�jda dig och var glad, du dotter Edom, du som bor i Us' land! Ocks� till dig skall kalken komma; du skall varda drucken och f� ligga blottad.

Din missg�rning �r ej mer, du dotter Sion; han skall ej �ter f�ra dig bort i f�ngenskap. Men din missg�rning, du dotter Edom, skall han hems�ka; han skall uppenbara dina synder.