| Chapter 1 |
|
I det trettionde �ret, p� femte dagen i fj�rde m�naden, n�r jag var bland de f�ngna vid str�mmen Kebar, �ppnades himmelen, och jag s�g en syn fr�n Gud. |
|
P� femte dagen i m�naden, n�r femte �ret gick, efter att konung Jojakin hade blivit bortf�rd i f�ngenskap, |
|
kom HERRENS ord till pr�sten Hesekiel, Busis son, i kald�ernas land vid str�mmen Kebar, och HERRENS hand kom d�r �ver honom. |
|
Och jag fick se en stormvind komma norrifr�n, ett stort moln med flammande eld, och ett sken omgav det; och mitt d�ri, mitt i elden, syntes n�got som var s�som gl�nsande malm. |
|
Och mitt d�ri syntes n�got som liknade fyra v�senden, och dessa s�go ut p� f�ljande s�tt: de liknade m�nniskor, |
|
men vart v�sende hade fyra ansikten, och vart och ett av dem hade fyra vingar, |
|
och deras ben voro raka och deras f�tter s�som f�tterna p� en kalv och de glimmade s�som gl�nsande koppar. |
|
Och de hade m�nniskoh�nder under sina vingar p� alla fyra sidorna. Och med de fyras ansikten och vingar f�rh�ll det sig s�: |
|
deras vingar sl�to sig intill varandra; och n�r de gingo, beh�vde de icke v�nda sig, utan gingo alltid rakt fram. |
|
Och deras ansikten liknade m�nniskoansikten, och alla fyra hade lejonansikten p� h�gra sidan, och alla fyra hade tjuransikten p� v�nstra sidan, och alla fyra hade ock �rnansikten. |
|
S� var det med deras ansikten. Och deras vingar voro utbredda upptill; vart v�sende hade tv� vingar med vilka de sl�to sig intill varandra, och tv� som bet�ckte deras kroppar. |
|
Och de gingo alltid rakt fram; vart anden ville g�, dit gingo de, och n�r de gingo, beh�vde de icke v�nda sig. |
|
Och v�sendena voro till sitt utseende lika eldsgl�d, som brunno likasom bloss, under det att elden for omkring mellan v�sendena; och den gav ett sken ifr�n sig, och ljungeldar foro ut ur elden. |
|
Och v�sendena hastade fram och tillbaka likasom blixtar. |
|
N�r jag nu s�g p� v�sendena, fick jag se ett hjul st� p� jorden, invid v�sendena, vid var och en av deras fyra framsidor. |
|
Och det s�g ut som om hjulen voro gjorda av n�got som liknade krysolit, och alla fyra voro likadana; och det s�g vidare ut som om de voro s� gjorda, att ett hjul var insatt i ett annat. |
|
N�r de skulle g�, kunde de g� �t alla fyra sidorna, de beh�vde icke v�nda sig, n�r de gingo. |
|
Och deras l�tar voro h�ga och f�rskr�ckliga, och p� alla fyra voro l�tarna fullsatta med �gon runt omkring. |
|
Och n�r v�sendena gingo, gingo ock hjulen invid dem, och n�r v�sendena lyfte sig upp �ver jorden lyfte sig ock hjulen. |
|
Vart anden ville g�, dit gingo de, ja, varthelst anden ville g�; och hjulen lyfte sig j�mte dem, ty v�sendenas ande var i hjulen. |
|
N�r v�sendena gingo, gingo ock dessa; n�r de stodo stilla, stodo ock dessa stilla; n�r de lyfte sig upp �ver jorden, lyfte sig ock hjulen j�mte dem, ty v�sendenas ande var i hjulen. |
|
Och �ver v�sendenas huvuden syntes n�got som liknade ett himlaf�ste, till utseendet s�som underbar kristall, utsp�nt ovanp� deras huvuden. |
|
Och under f�stet voro deras vingar utbredda r�tt emot varandra Vart s�rskilt v�sende hade tv� vingar med vilka det kunde bet�cka sin kropp. |
|
Och n�r de gingo, l�t d�net av deras vingar i mina �ron s�som d�net av stora vatten, s�som den Allsm�ktiges r�st; ja, det var ett v�ldigt d�n, likt d�net fr�n en h�rskara. Men n�r de stodo stilla, h�llo de sina vingar neds�nkta. |
|
Och ovan f�stet, som vilade p� deras huvuden, d�nade det; n�r de d� stodo stilla, h�llo de sina vingar neds�nkta. |
|
Och ovanp� f�stet, som vilade p� deras huvuden, syntes n�got som s�g ut att vara av safirsten, och som liknade en tron; och ovanp� det som liknade en tron satt en som till utseendet liknade en m�nniska, |
|
Och jag s�g n�got som var s�som gl�nsande malm och omgivet runt omkring av n�got som s�g ut s�som eld, �nda ifr�n det som s�g ut att vara hans l�nder och sedan allt upp�t. Men ned�t fr�n det som s�g ut att vara hans l�nder s�g jag n�got som s�g ut s�som eld; och ett sken omgav honom. |
|
S�som b�gen som synes i skyn, n�r det regnar, s� s�g skenet ut d�r runt omkring. S� s�g det ut, som tycktes mig vara HERRENS h�rlighet; och n�r jag s�g det, f�ll jag ned p� mitt ansikte, och jag h�rde r�sten av en som talade |