Chapter 2

Och han sade till mig: �Du m�nniskobarn, st� upp p� dina f�tter, s� vill jag tala med dig.�

N�r han s� talade till mig, kom en andekraft i mig och reste upp mig p� mina f�tter; och jag h�rde p� honom som talade till mig.

Och han sade till mig: �Du m�nniskobarn, jag s�nder dig till Israels barn, de avf�lliga hedningarna som hava avfallit fr�n mig; de och deras f�der hava beg�tt �vertr�delser mot mig allt intill den dag som i dag �r.

Till barnen med h�rda pannor och f�rstockade hj�rtan s�nder jag dig, och du skall s�ga till dem: 'S� s�ger Herren, HERREN'

Och evad de h�ra d�rp� eller icke -- ty de �ro ett genstr�vigt sl�kte -- s� skola de dock f�rnimma att en profet har varit ibland dem.

Och du, m�nniskobarn, frukta icke f�r dem, och frukta icke f�r deras ord, fast�n du omgives av tistlar och t�rnen och bor ibland skorpioner. Nej, frukta icke f�r deras ord, och var icke f�rf�rad f�r dem sj�lva, d� de nu �ro ett genstr�vigt sl�kte.

Utan tala mina ord till dem, evad de h�ra p� dem eller icke, d� de nu �ro s� genstr�viga.

Men du, m�nniskobarn, h�r nu vad jag talar till dig; var icke genstr�vig s�som detta genstr�viga sl�kte. �ppna din mun och �t vad jag giver dig.�

Och jag fick se en hand utr�ckas mot mig, och i den s�g jag en bokrulle.

Och denna breddes ut framf�r mig, och den var fullskriven innan och utan; och d�r voro uppskrivna klagos�nger, suckan och verop.