Chapter 3

Och han sade till mig: �Du m�nniskobarn, �t vad du h�r finner, �t upp denna rulle, och g� sedan �stad och tala till Israels hus.�

D� �ppnade jag min mun, och han gav mig rullen att �ta.

Och han sade till mig: �Du m�nniskobarn, du m�ste m�tta din buk och fylla dina in�lvor med den rulle som jag nu giver dig.� Och jag �t, och den var i min mun s�t s�som honung.

Och han sade till mig: �Du m�nniskobarn, g� bort till Israels hus och tala till dem med mina ord.

Ty du bliver ju icke s�nd till ett folk med obegripligt spr�k och tr�g tunga, utan till Israels hus,

icke till m�ngahanda folk med obegripligt spr�k och tr�g tunga, vilkas tal du icke f�rst�r; sannerligen, s�nde jag dig till s�dana, s� skulle de h�ra p� dig

Men Israels hus vill icke h�ra p� dig, ty de vilja icke h�ra p� mig; hela Israels hus har h�rda pannor och f�rh�rdade hj�rtan.

Men se, jag g�r ditt ansikte h�rt s�som deras ansikten, och din panna h�rd s�som deras pannor.

Ja, jag g�r din panna h�rd s�som diamant, h�rdare �n flinta. Du skall icke frukta f�r dem och icke f�rf�ras f�r dem, d� de nu �ro ett genstr�vigt sl�kte.�

Och han sade till mig: �Du m�nniskobarn, allt vad jag talar till dig skall du upptaga i ditt hj�rta och h�ra med dina �ron.

Och g� bort till dina f�ngna landsm�n, och tala till dem och s�g till dem: 'S� s�ger Herren, HERREN' -- evad de nu h�ra d�rp� eller icke.�

Och en andekraft lyfte upp mig, och jag h�rde bakom mig ljudet av ett v�ldigt d�n: �Lovad vare HERRENS h�rlighet, d�r varest den �r!�,

s� ock ljudet av v�sendenas vingar, som r�rde vid varandra, och ljudet av hjulen j�mte dem och ljudet av ett v�ldigt d�n.

Och en andekraft lyfte upp mig och f�rde mig bort, och jag f�rdades �stad, bedr�vad och uppr�rd i min ande, och HERRENS hand var stark �ver mig.

Och jag kom till de f�ngna i Tel-Abib, till dem som bodde vid str�mmen Kebar, till den plats d�r de bodde; och jag satt d�r ibland dem i sju dagar, f�rs�nkt i djup sorg.

Men efter sju dagar kom HERRENS ord till mig; han sade:

�Du m�nniskobarn, jag har satt dig till en v�ktare f�r Israels hus, f�r att du � mina vagnar skall varna dem, n�r du h�r ett ord fr�n min mun.

Om jag s�ger till den ogudaktige: 'Du m�ste d�' och du d� icke varnar honom, ja, om du icke s�ger n�got till att varna den ogudaktige f�r hans ogudaktiga v�g och r�dda hans liv, d� skall v�l den ogudaktige d� genom sin missg�rning, men hans blod skall jag utkr�va av din hand.

Men om du varnar den ogudaktige och han likv�l icke v�nder om fr�n sin ogudaktighet och sin ogudaktiga v�g, d� skall visserligen han d� genom sin missg�rning, men du sj�lv har r�ddat din sj�l.

Och om en r�ttf�rdig man v�nder om fr�n sin r�ttf�rdighet och g�r vad or�tt �r, s� skall jag l�gga en st�testen i hans v�g, och han skall d�. Om du d� icke har varnat honom, s� skall han v�l d� genom sin synd, och den r�ttf�rdighet som han f�rr har �vat skall icke varda ih�gkommen, men hans blod skall jag utkr�va av din hand.

Men om du har varnat den r�ttf�rdige, f�r att han, den r�ttf�rdige, icke skall synda, och han s� avh�ller sig fr�n synd, d� skall han f�rvisso f� leva, d�rf�r att han l�t varna sig, och du sj�lv har d� r�ddat din sj�l.�

Och HERRENS hand kom d�r �ver mig, och han sade till mig: �St� upp och g� ut p� sl�tten; d�r skall jag tala med dig.�

D� stod jag upp och gick ut p� sl�tten; och se, d�r stod HERRENS h�rlighet, alldeles s�dan som jag hade sett den vid str�mmen Kebar; och jag f�ll ned p� mitt ansikte.

Men en andekraft kom i mig och reste upp mig p� mina f�tter. Och han talade med mig och sade till mig: �G� och st�ng dig inne i ditt hus.

Och se, du m�nniskobarn, bojor skola l�ggas p� dig, och du skall bliva bunden med s�dana, s� att du icke kan g� ut bland de andra.

Och jag skall l�ta din tunga l�da vid din gom, s� att du bliver stum och icke kan bestraffa dem, d� de nu �ro ett genstr�vigt sl�kte.

Men n�r jag talar med dig, skall jag uppl�ta din mun, s� att du kan s�ga till dem: 'S� s�ger Herren, HERREN.' Den som d� vill h�ra, han h�re, och den som icke vill, han h�re icke, d� de nu �ro ett genstr�vigt sl�kte.�