Chapter 11

Och en andekraft lyfte upp mig och f�rde mig till �stra porten p� HERRENS hus, den som vetter �t �ster. D�r fick jag se tjugufem m�n st� vid ing�ngen till porten; och jag s�g bland dem Jaasanja, Assurs son, och Pelatja, Benajas son, som voro furstar i folket.

Och han sade till mig: �Du m�nniskobarn, det �r dessa m�n som t�nka ut vad f�rd�rvligt �r och r�da till vad ont �r, h�r i staden;

det �r de som s�ga: 'Hus byggas icke upp s� snart. H�r �r grytan, och vi �ro k�ttet.

Profetera d�rf�r mot dem, ja, profetera, du m�nniskobarn.�

D� f�ll HERRENS Ande �ver mig, han sade till mig: �S�g: S� s�ger HERREN: S�dant s�gen I, I av Israels hus, och edra hj�rtans tankar k�nner jag v�l.

M�nga ligga genom eder slagna h�r i staden; I haven uppfyllt dess gator med slagna.

D�rf�r s�ger Herren, HERREN s�: De slagna vilkas fall I haven v�llat i staden, de �ro k�ttet, och den �r grytan; men eder sj�lva skall man f�ra bort ur den.

I frukten f�r sv�rd, och sv�rd skall jag ock l�ta komma �ver eder, s�ger Herren, HERREN.

Jag skall f�ra eder bort h�rifr�n och giva eder i fr�mlingars hand; och jag skall h�lla dom �ver eder.

F�r sv�rd skolen I falla; vid Israels gr�ns skall jag d�ma eder. Och I skolen f�rnimma att jag �r HERREN.

Staden skall icke vara en gryta f�r eder, och I skolen icke vara k�ttet i den; nej, vid Israels gr�ns skall jag d�ma eder.

D� skolen I f�rnimma att jag �r HERREN, I som icke haven vandrat efter mina stadgar och icke haven gjort efter mina r�tter, utan haven gjort efter de hednafolks r�tter, som bo runt omkring eder.�

Medan jag s� profeterade, hade Pelatja, Benajas son, uppgivit andan. D� f�ll jag ned p� mitt ansikte och ropade med h�g r�st och sade: �Ack, Herre, HERRE, vill du d� alldeles g�ra �nde p� kvarlevan av Israel?�

Och HERRENS ord kom till mig; han sade:

�Du m�nniskobarn, dina br�der, ja, dina br�der dina n�ra fr�nder och hela Israels hus, alla de till vilka Jerusalems inv�nare s�ga: 'H�llen eder borta fr�n HERREN; det �r �t oss som landet har blivit givet till besittning' --

om dem skall du allts� s�ga: S� s�ger Herren, HERREN: Ja, v�l har jag f�rt dem l�ngt bort ibland folken och f�rstr�tt dem i l�nderna, och med n�d har jag varit f�r dem en helgedom i de l�nder dit de hava kommit;

men d�rf�r skall du nu s�ga: S� s�ger Herren, HERREN: Jag skall f�rsamla eder ifr�n folkslagen och h�mta eder tillhopa fr�n de l�nder dit I haven blivit f�rstr�dda, och skall giva eder Israels land.

Och n�r de hava kommit dit, skola de skaffa bort d�rifr�n alla de sk�ndliga och styggeliga avgudar som nu finnas d�r.

Och jag skall giva dem alla ett och samma hj�rta, och en ny ande skall jag l�ta komma i deras br�st; jag skall taga bort stenhj�rtat ur deras kropp och giva dem ett hj�rta av k�tt,

s� att de vandra efter mina stadgar och h�lla mina r�tter och g�ra efter dem, och de skola vara mitt folk, och jag skall vara deras Gud.

Men de vilkas hj�rtan efterf�lja de sk�ndliga och styggeliga avgudarnas hj�rtan, deras g�rningar skall jag l�ta komma �ver deras huvuden, s�ger Herren, HERREN.�

Och keruberna, f�ljda av hjulen, lyfte sina vingar, och Israels Guds h�rlighet vilade ovanp� dem.

Och HERRENS h�rlighet h�jde sig och l�mnade staden och stannade p� berget �ster om staden.

Men mig hade en andekraft lyft upp och f�rt bort till de f�ngna i Kaldeen, s� hade skett i synen, genom Guds Ande. Sedan f�rsvann f�r mig den syn jag hade f�tt se.

Och jag talade till de f�ngna alla de ord som HERREN hade uppenbarat f�r mig.