Chapter 12

Och HERRENS ord kom till mig; han sade;

�Du m�nniskobarn, du bor mitt i det genstr�viga sl�ktet, bland m�nniskor som hava �gon att se med, men dock icke se, och �ron att h�ra med, men dock icke h�ra, eftersom de �ro ett s� genstr�vigt sl�kte.

S� red nu till �t dig, du m�nniskobarn, vad man beh�ver, n�r man skall g� i landsflykt. Och vandra i deras �syn �stad p� ljusa dagen, ja, vandra i deras �syn �stad fr�n det st�lle d�r du nu bor bort till en annan ort -- om de till �ventyrs ville akta d�rp�, d� de nu �ro ett s� genstr�vigt sl�kte.

F�r ut ditt bohag, p� ljusa dagen och i deras �syn, s�som skulle du g� i landsflykt, och vandra s� i deras �syn sj�lv �stad p� aftonen, s�som landsflyktiga pl�ga.

G�r dig i deras �syn en �ppning i v�ggen, och f�r bohaget ut genom den.

Lyft det sedan i deras �syn upp p� axeln och f�r bort det, n�r det har blivit alldeles m�rkt; och bet�ck ditt ansikte, s� att du icke ser landet. Ty jag g�r dig till ett tecken f�r Israels hus.�

Och jag gjorde s�som han bj�d mig; p� ljusa dagen f�rde jag ut mitt bohag, s�som skulle jag g� i landsflykt. Sedan, om aftonen, gjorde jag mig med handen en �ppning i v�ggen, och n�r det hade blivit alldeles m�rkt, f�rde jag det ut genom den och bar det s� p� axeln, i deras �syn.

Och HERRENS ord kom till mig den f�ljande morgonen; han sade:

Du m�nniskobarn, s�kert har Israels hus, det genstr�viga sl�ktet, fr�gat dig: �Vad �r det du g�r?�

S� svara dem nu: S� s�ger Herren, HERREN: Denna utsaga g�ller fursten i Jerusalem och alla dem av Israels hus, som �ro d�rinne.

S�g: Jag �r ett tecken f�r eder; s�som jag har gjort, s� skall det g� dem: de skola vandra bort i landsflykt och f�ngenskap.

Och fursten som de hava ibland sig skall lyfta upp sin b�rda p� axeln, n�r det har blivit alldeles m�rkt, och skall s� draga ut. Man skall g�ra en �ppning i v�ggen, s� att han genom den kan b�ra ut sin b�rda; och han skall bet�cka sitt ansikte, s� att han icke ser landet med sitt �ga.

Och jag skall breda ut mitt n�t �ver honom, och han skall bliva f�ngad i min snara; och jag skall f�ra honom till Babel i kald�ernas land, som han dock icke skall se; och d�r skall han d�.

Och alla som �ro omkring honom, till hans hj�lp, och alla hans h�rskaror skall jag f�rstr� �t alla v�derstreck, och mitt sv�rd skall jag draga ut efter dem.

Och de skola f�rnimma att jag �r HERREN, n�r jag f�rskingrar dem bland folken och f�rstr�r dem i l�nderna.

Men n�gra f� av dem skall jag l�ta bliva kvar efter sv�rd, hungersn�d och pest, f�r att de bland de folk till vilka de komma skola kunna f�rt�lja om alla sina styggelser; och de skola f�rnimma att jag �r HERREN.

Och HERRENS ord kom till mig; han sade:

Du m�nniskobarn, �t nu ditt br�d med b�van, och drick ditt vatten darrande och med oro.

Och s�g till folket i landet: S� s�ger Herren, HERREN om Jerusalems inv�nare i Israels land: De skola �ta sitt br�d med oro och dricka sitt vatten med f�rf�ran; s� skall landet bliva �delagt och plundrat p� allt vad d�ri �r, f�r den or�tts skull som alla dess inbyggare hava �vat.

Och de st�der som nu �ro bebodda skola komma att ligga �de, och landet skall bliva en �demark; och I skolen f�rnimma att jag �r HERREN.

Och HERRENS ord kom till mig; han sade:

Du m�nniskobarn, vad �r det f�r ett ordspr�k I haven i Israels land, n�r I s�gen: �Tiden g�r, och av alla profetsynerna bliver intet�?

S�g nu till dem: S� s�ger Herren, HERREN: Jag skall g�ra slut p� det ordspr�ket, s� att man icke mer skall bruka det i Israel. Tala i st�llet s� till dem: �Tiden kommer snart, med alla profetsynernas fullbordan.�

Ty inga falska profetsyner och inga l�gnaktiga sp�domar skola mer finnas i Israels hus;

nej, jag, HERREN, skall tala det ord som jag vill tala, och det skall fullbordas, utan att l�nge f�rdr�jas. Ja, du genstr�viga sl�kte, i edra dagar skall jag tala ett ord och skall ock fullborda det, s�ger Herren, HERREN.

Och HERRENS ord kom till mig; han sade:

Du m�nniskobarn, se, Israels hus s�ger: �Den syn som han sk�dar g�ller dagar som icke komma s� snart; han profeterar om tider som �nnu �ro l�ngt borta.�

S�g d�rf�r till dem: S� s�ger Herren, HERREN: Intet av vad jag har talat skall l�ngre f�rdr�jas; vad jag talar, det skall ske, s�ger Herren, HERREN.