Chapter 19

Men du, st�m upp en klagos�ng �ver Israels furstar;

s�g: Huru var icke din moder en lejoninna! Bland lejon l�g hon; hon f�dde upp sina ungar bland kraftiga lejon.

S� f�dde hon upp en av sina ungar, s� att han blev ett kraftigt lejon; han l�rde sig att taga rov, m�nniskor �t han upp.

Men folken fingo h�ra om honom och han blev f�ngad i deras grop; och man f�rde honom med krok i nosen till Egyptens land.

N�r hon nu s�g att hon fick v�nta f�rg�ves, och att hennes hopp blev om intet, d� tog hon en annan av sina ungar och gjorde denne till ett kraftigt lejon.

Stolt gick han omkring bland lejonen, ja, han blev ett kraftigt lejon; han l�rde sig att taga rov, m�nniskor �t han upp.

Han v�ldf�rde deras �nkor, deras st�der f�r�dde han. Och landet med vad d�ri var blev f�rf�rat vid d�net av hans rytande.

D� b�dade man upp folk mot honom runt omkring fr�n l�nderna; och de bredde ut sitt n�t f�r honom, och han blev f�ngad i deras grop

Sedan satte de honom i en bur, med krok i nosen, och f�rde honom till konungen Babel D�r satte man honom in i fasta borgar, f�r att hans r�st ej mer skulle h�ras bort till Israels berg.

Medan de levde i ro, var din moder s�som ett vintr�d, planterat vid vatten. Och det blev ett fruktsamt tr�d, rikt p� skott, genom det myckna vattnet.

Det fick starka grenar, tj�nliga till h�rskarspiror, och dess stam v�xte h�g, omgiven av l�vverk, s� att det syntes vida, ty det var h�gt och rikt p� rankor.

D� ryckte man upp det i vrede, och det blev kastat p� jorden, och stormen fr�n �ster f�rtorkade dess frukt. Dess starka grenar br�tos av och torkade bort, elden fick f�rt�ra dem.

Nu �r det utplanterat i �knen, i ett torrt och t�rstande land.

Och eld har g�tt ut fr�n dess yppersta gren och har f�rt�rt dess frukt. S� finnes d�r nu ingen stark gren kvar, ingen h�rskarspira! En klagos�ng �r detta, och den har f�tt tj�na s�som klagos�ng.