Chapter 31

I elfte �ret, p� f�rsta dagen i tredje m�naden, kom HERRENS ord till mig; han sade:

Du m�nniskobarn, s�g till Farao, konungen i Egypten, och till hans larmande hop: Vem kan f�rliknas med dig i din storhet?

Se, du �r ett �delt tr�d, en ceder p� Libanon, med sk�na grenar och skuggrik krona och h�g stam, en som med sin topp r�cker upp bland molnen.

Vatten g�vo den v�xt, djupets k�llor gjorde den h�g. Ty med sina str�mmar omfl�to de platsen d�r den var planterad; f�rst sedan s�nde de sina fl�den till alla andra tr�d p� marken.

S� fick den h�gre stam �n alla tr�d p� marken, den fick talrika kvistar och l�nga grenar, genom det myckna vatten den hade, n�r den sk�t skott.

Alla himmelens f�glar byggde sig n�sten bland dess kvistar, under dess grenar f�dde alla markens djur sina ungar, och i dess skugga bodde allahanda stora folk.

Och den blev sk�n genom sin storhet och genom sina grenars l�ngd, d�r den stod med sin rot invid stora vatten.

Ingen ceder i Guds lustg�rd gick upp emot denna, ingen cypress hade kvistar som kunde f�rliknas med dennas, ingen l�nn bar grenar, j�mf�rliga med dennas; nej, intet tr�d i Guds lustg�rd liknade den i sk�nhet

S� sk�n hade jag l�tit den bliva, i dess rikedom p� grenar, att alla Edens tr�d i Guds lustg�rd m�ste avundas den.

D�rf�r s�ger Herren, HERREN s� Eftersom du v�xte s� h�g, ja, eftersom ditt tr�d str�ckte sin topp upp bland molnen och f�rh�vde sig i sitt hj�rta �ver att det var s� h�gt,

d�rf�r skall jag prisgiva det �t en som �r v�ldig bland folken. Han skall f�rvisso utf�ra sitt verk d�rp�, ty f�r dess ogudaktighets skull har jag f�rkastat det.

Ja, fr�mlingar hava f�tt hugga ned det, de grymmaste folk, och hava l�tit det ligga. Dess kvistar hava nu fallit p� bergen och i alla dalar; dess grenar hava blivit avbrutna och kastade i alla landets b�ckar, och alla folk p� jorden hava m�st draga bort d�rifr�n och f�rsaka dess skugga och l�ta det ligga.

P� dess kullfallna stam bo alla himmelens f�glar, och p� dess grenar l�gra sig alla markens djur.

S� sker, f�r att ett tr�d som v�xer vid vatten aldrig skall yvas �ver sin h�jd och str�cka sin topp upp bland molnen; ja, f�r att icke ens de v�ldigaste av dem skola st� och yvas, intet tr�d som har haft vatten att dricka. Ty de �ro allasammans hemfallna �t d�den och m�ste ned i jordens djup, till att vara d�r bland m�nniskors barn, hos dem som hava farit ned i graven.

S� s�ger Herren, HERREN: P� den dag d� det for ned till d�dsriket l�t jag djupet f�r dess skull h�lja sig i sorgdr�kt; jag h�mmade str�mmarna d�r, och de stora vattnen h�llos tillbaka. Jag l�t Libanon f�r dess skull kl�da sig i svart, och alla tr�d p� marken f�rtvinade i sorg �ver det.

Genom d�net av dess fall kom jag folken att b�va, n�r jag st�rtade det ned i d�dsriket, till dem som hade farit ned i graven. Men d� tr�stade sig i jordens djup alla Edens tr�d, de yppersta och b�sta p� Libanon, alla de som hade haft vatten att dricka.

Ocks� de hade, s�som det tr�det, m�st fara ned till d�dsriket, till dem som voro slagna med sv�rd; dit foro ock de som hade varit dess st�d och hade bott i dess skugga bland folken.

Kan nu n�got bland Edens tr�d f�rliknas med dig i h�rlighet och storhet? Och dock skall du, s�som Edens tr�d, st�rtas ned i jordens djup och ligga d�r bland oomskurna, hos dem som �ro slagna med sv�rd. S� skall det g� Farao och hela hans larmande hop, s�ger Herren, HERREN.