Chapter 33

Och HERRENS ord kom till mig; han sade:

Du m�nniskobarn, tala till dina landsm�n och s�g till dem: Om jag vill l�ta sv�rdet komma �ver ett land, och folket i landet har utsett bland sig en man som det har gjort till sin v�ktare,

och denne ser sv�rdet komma �ver landet och st�ter i basunen och varnar folket,

men den som f�r h�ra basunljudet �nda icke l�ter varna sig, och sv�rdet sedan kommer och tager honom bort, d� kommer hans blod �ver hans eget huvud.

Ty han h�rde ju basunljudet, men l�t icke varna sig; d�rf�r kommer hans blod �ver honom sj�lv. Om han hade l�tit varna sig, s� hade han r�ddat sitt liv. --

Men om v�ktaren ser sv�rdet komma och icke st�ter i basunen och folket s� icke bliver varnat, och sv�rdet sedan kommer och tager bort n�gon bland dem, d� bliver visserligen denne borttagen genom sin egen missg�rning, men hans blod skall jag utkr�va av v�ktarens hand.

Dig, du m�nniskobarn, har jag satt till en v�ktare f�r Israels hus, f�r att du � mina v�gnar skall varna dem, n�r du h�r ett ord fr�n min mun.

Om jag s�ger till den ogudaktige: �Du ogudaktige, du m�ste d��, och du d� icke s�ger n�got till att varna den ogudaktige f�r hans v�g, s� skall v�l den ogudaktige d� genom sin missg�rning, men hans blod skall jag utkr�va av din hand.

Men om du varnar den ogudaktige f�r hans v�g, p� det att han m� v�nda om ifr�n den, och han likv�l icke v�nder om ifr�n sin v�g, d� skall visserligen han d� genom sin missg�rning, men du sj�lv har r�ddat din sj�l.

Och du, m�nniskobarn, s�g till Israels hus: I s�gen s�: �V�ra �vertr�delser och synder tynga p� oss och vi f�rsm�kta genom dem. Huru kunna vi d� bliva vid liv?�

Men svara dem: S� sant jag lever, s�ger Herren, HERREN, jag har ingen lust till den ogudaktiges d�d, utan fastmer d�rtill att den ogudaktige v�nder om fr�n sin v�g och f�r leva. S� v�nden d� om, ja, v�nden om fr�n edra onda v�gar; ty icke viljen I v�l d�, I av Israels hus?

Men du, m�nniskobarn, s�g till dina landsm�n: Den r�ttf�rdiges r�ttf�rdighet skall icke r�dda honom, n�r han beg�r �vertr�delser; och den ogudaktige skall icke komma p� fall genom sin ogudaktighet, n�r han v�nder om fr�n sin ogudaktighet, lika litet som den r�ttf�rdige skall kunna leva genom sin r�ttf�rdighet, n�r han syndar.

Om jag s�ger till den r�ttf�rdige att han skall f� leva, och han sedan i f�rlitande p� sin r�ttf�rdighet g�r vad or�tt �r, s� skall intet ih�gkommas av all hans r�ttf�rdighet, utan genom det or�tta som han g�r skall han d�.

Och om jag s�ger till den ogudaktige: �Du m�ste d��, och han sedan v�nder om fr�n sin synd och �var r�tt och r�ttf�rdighet,

s� att han, den ogudaktige, give tillbaka den pant han har f�tt och ers�tter vad han har r�vat och vandrar efter livets stadgar, s� att han icke g�r vad or�tt �r, d� skall han f�rvisso leva och icke d�.

Ingen av de synder han har beg�tt skall d� tillr�knas honom; han har �vat r�tt och r�ttf�rdighet, d�rf�r skall han f�rvisso f� leva. --

Men nu s�ga dina landsm�n: �Herrens v�g �r icke alltid densamma�, d� det fastmer �r deras egen v�g som icke alltid �r densamma.

Om den r�ttf�rdige v�nder om fr�n sin r�ttf�rdighet och g�r vad or�tt �r, s� m�ste han just d�rf�r d�.

Men om den ogudaktige v�nder om fr�n sin ogudaktighet och �var r�tt och r�ttf�rdighet, d� skall han just d�rf�r f� leva.

Och �nd� s�gen I: �Herrens v�g �r icke alltid densamma.� Jo, jag skall d�ma var och en av eder efter hans v�gar, I av Israels hus.

I det tolfte �ret sedan vi hade blivit bortf�rda i f�ngenskap, p� femte dagen i tionde m�naden, kom en flykting ifr�n Jerusalem till mig med budskapet: �Staden �r intagen.�

Nu hade p� aftonen f�re flyktingens ankomst HERRENS hand kommit �ver mig; men p� morgonen �ppnade han �ter min mun, just f�re mannens ankomst, s� att jag, d� nu min mun blev �ppnad, upph�rde att vara stum.

Och HERRENS ord kom till mig; han sade:

Du m�nniskobarn, de som bo ibland ruinerna d�r borta i Israels land s�ga �Abraham var en ensam man, och han fick dock landet till besittning. Vi �ro m�nga, oss m�ste v�l landet d� vara givet till besittning!�

S�g d�rf�r till dem: S� s�ger Herren, HERREN: I �ten k�tt med blodet i, I upplyften edra �gon till edra el�ndiga avgudar, och I utgjuten blod; och likv�l skullen I f� hava landet till besittning!

I trotsen p� edra sv�rd, I bedriven vad styggeligt �r, I sk�nden varandras hustrur; och likv�l skullen I f� hava landet till besittning!

Nej; s� skall du s�ga till dem: S� s�ger Herren, HERREN: S� sant jag lever, de som bo d�r bland ruinerna skola falla f�r sv�rd; och dem som bo p� landsbygden skall jag giva till mat �t de vilda djuren, och de som bo i bergf�sten eller i grottor skola d� genom pest.

Jag skall g�ra landet �de och tomt, och dess stolta makt skall f� en �nde; och Israels berg skola �del�ggas, s� att ingen g�r d�r fram.

Och de skola f�rnimma att jag �r HERREN, n�r jag g�r landet �de och tomt, f�r alla de styggelsers skull som de hava bedrivit.

Men du, m�nniskobarn, dina landsm�n, som orda om dig invid v�ggarna och i ing�ngarna till husen, de tala sinsemellan, den ene med den andre, och s�ga: �Kom, l�t oss h�ra vad det �r f�r ett ord som nu utg�r fr�n HERREN.�

Och de komma till dig, s�som g�llde det en folkf�rsamling, och s�tta sig hos dig s�som mitt folk; och de h�ra dina ord, men g�ra icke efter dem. Ty v�l hopg�ra de med munnen ljuvliga ord, men deras hj�rtan st� blott efter egen vinning.

Och se, du �r f�r dem, s�som n�r n�gon som har vacker r�st och spelar v�l sjunger en k�rleksvisa; de h�ra v�l dina ord, men g�ra icke efter dem.

Men n�r det kommer -- ty se det kommer! -- d� skola de f�rnimma att en profet har varit ibland dem.