Chapter 2

I sitt andra regerings�r hade Nebukadnessar dr�mmar av vilka han blev orolig till sinnes, och s�mnen vek bort ifr�n honom.

D� l�t konungen tillkalla sina sp�m�n, besv�rjare, trollkarlar och kald�er, f�r att de skulle giva konungen till k�nna vad han hade dr�mt, och de kommo och tr�dde fram f�r konungen.

Och konungen sade till dem: �Jag har haft en dr�m, och jag �r orolig till sinnes och ville veta vad jag har dr�mt.�

D� talade kald�erna till konungen p� arameiska: �M� du leva evinnerligen, o konung! F�rt�lj dr�mmen f�r dina tj�nare, s� skola vi meddela uttydningen.�

Konungen svarade och sade till kald�erna: �Nej, mitt oryggliga beslut �r, att om I icke s�gen mig dr�mmen och dess uttydning, skolen I huggas i stycken, och edra hus skola g�ras till platser f�r orenlighet.

Men om I meddelen dr�mmen och dess uttydning, s� skolen I f� g�vor och sk�nker och stor �ra av mig. Meddelen mig allts� nu dr�mmen och dess uttydning.�

De svarade f�r andra g�ngen och sade: �Konungen m� f�rt�lja dr�mmen f�r sina tj�nare, s� skola vi meddela uttydningen.�

Konungen svarade och sade: �Jag m�rker nogsamt att I viljen vinna tid, eftersom I sen att mitt beslut �r oryggligt,

att om I icke s�gen mig dr�mmen, domen �ver eder icke kan bliva annat �n en. Ja, I haven kommit �verens om att inf�r mig f�ra l�gnaktigt och bedr�gligt tal, i hopp att tiderna skola f�r�ndra sig. S�gen mig allts� nu vad jag har dr�mt, s� m�rker jag att I ock kunnen meddela mig uttydningen d�rp�.�

D� svarade kald�erna konungen och sade: �Det finnes ingen m�nniska p� jorden, som f�rm�r meddela konungen det som han vill veta; aldrig har ju heller n�gon konung, huru stor och m�ktig han �n var, beg�rt s�dant som detta av n�gon sp�man eller besv�rjare eller kald�.

Ty det som konungen beg�r �r alltf�r sv�rt, och ingen finnes, som kan meddela konungen det, f�rutom gudarna; och de hava icke sin boning ibland de d�dliga.

D� blev konungen vred och mycket f�rt�rnad och befallde att man skulle f�rg�ra alla de vise i Babel.

N�r allts� p�budet h�rom hade blivit utf�rdat och man skulle d�da de vise, s�kte man ock efter Daniel och hans medbr�der f�r att d�da dem.

D� v�nde sig Daniel med kloka och f�rst�ndiga ord till Arjok, �versten f�r konungens drabanter, vilken hade dragit ut f�r att d�da de vise i Babel.

Han tog till orda och fr�gade Arjok, konungens h�vitsman: �Varf�r har detta str�nga p�bud blivit utf�rdat av konungen?� D� omtalade Arjok f�r Daniel vad som var p� f�rde.

Och Daniel gick in och bad konungen att tid m�tte beviljas honom, s� skulle han meddela konungen uttydningen.

D�refter gick Daniel hem och omtalade f�r Hananja, Misael och Asarja, sina medbr�der, vad som var p� f�rde,

och han uppmanade dem att bedja himmelens Gud om f�rbarmande, s� att denna hemlighet bleve uppenbarad, p� det att icke Daniel och hans medbr�der m�tte f�rg�ras tillika med de �vriga vise Babel.

D� blev hemligheten uppenbarad f�r Daniel i en syn om natten. Och Daniel lovade himmelens Gud d�rf�r;

Daniel hov upp sin r�st och sade: �Lovat vare Guds namn fr�n evighet till evighet! Ty vishet och makt h�ra honom till.

Han l�ter tider och stunder omskifta, han avs�tter konungar och tills�tter konungar, han giver �t de visa deras vishet och �t de f�rst�ndiga deras f�rst�nd.

Han uppenbarar det som �r djupt och f�rborgat, han vet vad i m�rkret �r, och hos honom bor ljuset.

Dig, mina f�ders Gud, tackar och prisar jag f�r att du har givit mig vishet och f�rm�ga, och f�r att du nu har uppenbarat f�r mig det vi b�do dig om; ty det som konungen ville veta har du uppenbarat f�r oss.�

I f�ljd h�rav gick Daniel in till Arjok, som av konungen hade f�tt befallning att f�rg�ra de vise i Babel; han gick �stad och sade till honom s�: �De vise i Babel m� du icke f�rg�ra. F�r mig in till konungen, s� skall jag meddela konungen uttydningen.�

D� f�rde Arjok med hast Daniel inf�r konungen och sade till honom s�: �Jag har bland de judiska f�ngarna funnit en man som kan s�ga konungen uttydningen.�

Konungen svarade och sade till Daniel, som hade f�tt namnet Beltesassar: �F�rm�r du s�ga mig den dr�m som jag har haft och dess uttydning?�

Daniel svarade konungen och sade: �Den hemlighet som konungen beg�r att f� veta kunna inga vise, besv�rjare, sp�m�n eller stj�rntydare meddela konungen.

Men det finnes en Gud i himmelen, som kan uppenbara hemligheter, och han har l�tit konung Nebukadnessar veta vad som skall ske i kommande dagar. Detta var din dr�m och den syn du hade p� ditt l�ger:

N�r du, o konung, l�g p� ditt l�ger, uppstego hos dig tankar p� vad som skall ske i framtiden; och han som uppenbarar hemligheter l�t dig veta vad som skall ske.

Och f�r mig har denna hemlighet blivit uppenbarad, icke i kraft av n�gon vishet som jag �ger framf�r alla andra levande varelser, utan p� det att uttydningen m� bliva kungjord f�r konungen, s� att du f�rst�r ditt hj�rtas tankar.

Du, o konung, s�g i din syn en stor bildstod st� framf�r dig, och den stoden var h�g och dess glans �verm�ttan stor, och den var f�rskr�cklig att sk�da.

Bildstodens huvud var av b�sta guld, dess br�st och armar voro av silver, dess buk och l�nder av koppar; dess ben voro av j�rn,

dess f�tter delvis av j�rn och delvis av lera.

Medan du nu betraktade den, blev en sten l�sriven, dock icke genom m�nniskoh�nder, och den tr�ffade bildstoden p� f�tterna, som voro av j�rn och lera, och krossade dem.

D� blev p� en g�ng alltsammans krossat, j�rnet, leran, kopparen, silvret och guldet, och det blev s�som agnar p� en tr�skloge om sommaren, och vinden f�rde bort det, s� att man icke mer kunde finna n�got sp�r d�rav. Men av stenen som hade tr�ffat bildstoden blev ett stort berg, som uppfyllde hela jorden.

Detta var dr�mmen; och vi vilja nu s�ga konungen uttydningen:

Du, o konung, konungarnas konung, �t vilken himmelens Gud har givit rike, v�ldighet, makt och �ra,

och i vilkens hand han har givit m�nniskors barn och djuren p� marken och f�glarna under himmelen, varhelst varelser bo, och som han har satt till herre �ver allasammans, du �r det gyllene huvudet.

Men efter dig skall uppst� ett annat rike, ringare �n ditt, och d�refter �nnu ett tredje rike, ett som �r av koppar, och det skall r�da �ver hela jorden.

Ett fj�rde rike skall ock uppst� och vara starkt s�som j�rn, ty j�rnet krossar och s�ndersl�r ju allt; och s�som j�rnet f�rst�r allt annat, s� skall ock detta krossa och f�rst�ra.

Men att du s�g f�tterna och t�rna vara delvis av krukmakarlera och delvis av j�rn, det betyder att det skall vara ett s�ndrat rike, dock s� att det har n�got av j�rnets fasthet, ty du s�g ju j�rn vara d�r, blandat med lerjord.

Och att t�rna p� f�tterna voro delvis av j�rn och delvis av lera, det betyder att riket skall vara delvis starkt och delvis svagt.

Och att du s�g j�rnet vara blandat med lerjord, det betyder att v�l en beblandning d�r skall �ga rum genom m�nniskos�d, men att delarna likv�l icke skola h�lla ihop med varandra, lika litet som j�rn kan f�rbinda sig med lera.

Men i de konungarnas dagar skall himmelens Gud uppr�tta ett rike som aldrig i evighet skall f�rst�ras och vars makt icke skall bliva �verl�mnad �t n�got annat folk. Det skall krossa och g�ra en �nde p� alla dessa andra riken, men sj�lvt skall det best� evinnerligen;

ty du s�g ju att en sten blev l�sriven fr�n berget, dock icke genom m�nniskoh�nder, och att den krossade j�rnet, kopparen, leran, silvret och guldet. S� har en stor Gud uppenbarat f�r konungen vad som skall ske i framtiden, och dr�mmen �r viss, och dess uttydning �r tillf�rlitlig.�

D� f�ll konung Nebukadnessar p� sitt ansikte och tillbad inf�r Daniel, och befallde att man skulle offra �t honom spisoffer och r�koffer.

Och konungen svarade Daniel och sade: �I sanning, eder Gud �r en Gud �ver andra gudar och en herre �ver konungar och en uppenbarare av hemligheter, eftersom du har kunnat uppenbara denna hemlighet.�

D�refter upph�jde konungen Daniel och gav honom m�nga stora sk�nker och satte honom till herre �ver hela Babels h�vdingd�me och till h�gste f�rest�ndare f�r alla de vise i Babel.

Och p� Daniels b�n f�rordnade konungen Sadrak, Mesak och Abed-Nego att f�rvalta Babels h�vdingd�me; men Daniel sj�lv stannade vid konungens hov.