| Chapter 8 |
|
I konung Belsassars tredje regerings�r s�g jag, Daniel, en syn, en som kom efter den jag f�rut hade sett. |
|
D� jag nu i denna syn s�g till, tyckte jag mig vara i Susans borg i h�vdingd�met Elam; och d� jag vidare s�g till i synen, fann jag mig vara vid floden Ulai. |
|
Och n�r jag lyfte upp mina �gon, fick jag se en v�dur st� framf�r floden, och han hade tv� horn; och b�da hornen voro h�ga, men det ena var h�gre �n det andra, och detta som var h�gre sk�t sist upp. |
|
Jag s�g v�duren st�ta med hornen v�sterut och norrut och s�derut, och intet djur kunde st� honom emot, och ingen kunde r�dda ur hans v�ld; han for fram s�som han ville och f�retog sig stora ting. |
|
Och n�r jag vidare gav akt, fick jag se en bock komma v�sterifr�n och g� fram �ver hela jorden, dock utan att r�ra vid jorden; och bocken hade ett ansenligt horn i pannan. |
|
Och han nalkades v�duren med de b�da hornen, den som jag hade sett st� framf�r floden, och sprang emot honom i v�ldig vrede. |
|
Jag s�g honom komma �nda inp� v�duren och st�rta �ver honom i f�rbittring, och han st�tte till v�duren och krossade hans b�da horn, s� att v�duren icke hade n�gon kraft att st� emot honom. Sedan slog han honom till jorden och trampade p� honom; och ingen fanns, som kunde r�dda v�duren ur hans v�ld. |
|
Och bocken f�retog sig mycket stora ting. Men n�r han hade blivit som starkast, brast det stora hornet s�nder, och fyra andra ansenliga horn sk�to upp i dess st�lle, �t himmelens fyra v�derstreck. |
|
Och fr�n ett av dem gick ut ett nytt horn, i begynnelsen litet, och det v�xte �verm�ttan s�derut och �sterut och �t �det h�rliga landet� till. |
|
Och det v�xte �nda upp till himmelens h�rskara och kastade n�gra av denna h�rskara, av stj�rnorna, ned till jorden och trampade p� dem. |
|
Ja, till och med mot h�rskarornas furste f�retog han sig stora ting: han tog bort ifr�n honom det dagliga offret, och hans helgedoms boning slogs ned. |
|
J�mte det dagliga offret bliver ock en h�rskara prisgiven, f�r �vertr�delses skull. Och det sl�r sanningen ned till jorden och lyckas v�l i vad det f�retager sig. |
|
Sedan h�rde jag en av de heliga tala, och en annan helig fr�gade denne som talade: �Huru l�ng tid avser synen om det dagliga offret, och om �vertr�delsen som kommer �stad f�r�delse, och om f�rtrampandet av b�de helgedom och h�rskara?� |
|
D� svarade han mig: �Tv� tusen tre hundra aftnar och morgnar; d�refter skall helgedomen komma till sin r�tt igen.� |
|
N�r nu jag, Daniel, hade sett denna syn och s�kte att f�rst� den, fick jag se en som s�g ut s�som en man st� framf�r mig. |
|
Och mitt �ver Ulai h�rde jag r�sten av en m�nniska som ropade och sade: �Gabriel, uttyd synen f�r denne.� |
|
D� kom han intill platsen d�r jag stod, men jag blev f�rskr�ckt, n�r han kom, och f�ll ned p� mitt ansikte. Och han sade till mig: �Giv akt h�rp�, du m�nniskobarn; ty synen syftar p� �ndens tid.� |
|
Medan han s� talade med mig, l�g jag i vanmakt, med mitt ansikte mot jorden; men han r�rde vid mig och reste upp mig igen. |
|
D�refter sade han: �Se, jag vill kung�ra f�r dig vad som skall ske, n�r det lider mot slutet med vreden ty p� �ndens tid syftar detta. |
|
V�duren som du s�g, han med de tv� hornen, betyder Mediens och Persiens konungar. |
|
Men bocken �r Javans konung, och det stora hornet i hans panna �r den f�rste konungen. |
|
Men att det brast s�nder, och att fyra andra uppstodo i dess st�lle, det betyder att fyra riken skola uppst� av hans folk, dock icke j�mlika med honom i kraft. |
|
Och vid slutet av deras v�lde, n�r �vertr�darna hava fyllt sitt m�tt, skall en fr�ck och arglistig konung uppst�; |
|
han skall bliva stor i kraft, dock icke j�mlik med den f�rre i kraft och han skall komma �stad s� stort f�rd�rv att man m�ste f�rundra sig; och han skall lyckas v�l och f� fullborda sitt upps�t. Ja, han skall f�rd�rva m�nga, och j�mv�l de heligas folk. |
|
D�rigenom att han �r s� klok, skall han lyckas s� v�l med sitt svek, han skall f�res�tta sig stora ting, of�rt�nkt skall han f�rd�rva m�nga. Ja, mot furstarnas furste skall han s�tta sig upp; men utan m�nniskohand skall han d� varda krossad. |
|
Och synen ang�ende aftnarna och morgnarna, varom nu �r talat, �r sanning. Men g�m du den synen, ty den syftar p� en avl�gsen framtid.� |
|
Men jag, Daniel, blev maktl�s och l�g sjuk en tid. Sedan stod jag upp och f�rr�ttade min tj�nst hos konungen; och jag var h�pen �ver synen, men ingen f�rstod den. |