Chapter 2

Ve dessa som t�nka ut vad f�rd�rvligt �r och bereda vad ont �r p� sina l�ger, och som s�tta det i verket, s� snart morgonen gryr, allenast det st�r i deras makt;

dessa som hava beg�relse till sin n�stas �krar och r�va dem, eller till hans hus och till�gna sig dem; dessa som �va v�ld mot b�de m�nniskor och hus, mot b�de �gare och egendom!

D�rf�r s�ger HERREN s�: Se, jag t�nker ut mot detta sl�kte vad ont �r; och I skolen icke kunna draga eder hals d�rur, ej heller skolen I sedan g� s� stolta, ty det bliver en ond tid.

P� den dagen skall man st�mma upp en visa �ver eder och sjunga en sorges�ng; man skall s�ga: �Det �r ute med oss, vi �ro f�rst�rda i grund! Mitt folks arvslott bliver nu given �t en annan. Ja i sanning, den ryckes ifr�n mig, och �t avf�llingar utskiftas v�ra �krar.�

S� sker det att hos dig icke mer finnes n�gon som f�r sp�nna m�tsn�re �ver en lott i HERRENS f�rsamling.

�H�ren d� upp att predika�, s� �r deras predikan; �om s�dant f�r man icke predika; det �r ju ingen �nde p� sm�delser!�

�r detta ett tillb�rligt tal, du Jakobs hus? Har d� HERREN varit snar till vrede? Hava hans g�rningar visat n�got s�dant? �ro icke fastmer mina ord milda mot den som vandrar redligt?

Men nu sedan en tid uppreser sig mitt folk s�som en fiende. I sliten manteln bort ifr�n kl�derna p� m�nniskor som trygga g� sin v�g fram och ej vilja veta av strid.

Mitt folks kvinnor driven I ut fr�n de hem d�r de hade sin lust; deras barn ber�ven I f�r alltid den ber�mmelse de hade av mig.

St�n upp och g�n eder v�g! H�r skolen I icke hava n�gon vilostad, f�r eder orenhets skull, som drager i f�rd�rv, ja, i gruvligt f�rd�rv.

Om n�gon som fore med munv�der och falskhet sade i sin l�gnaktighet: �Jag vill predika f�r dig om vin och starka drycker� -- det vore en predikare f�r detta folk!

Jag vill f�rsamla dig, Jakob, ja, hela ditt folk. Jag vill h�mta tillhopa Israels kvarlevor, jag vill f�ra dem tillsammans s�som f�ren till f�llan, s�som en hjord till dess betesmark, s� att d�r uppst�r ett gny av m�nniskor.

En v�gbrytare drager ut framf�r dem; de bryta sig igenom och t�ga fram, genom porten vandra de ut. Deras konung t�gar framf�r dem, HERREN g�r i spetsen f�r dem.