Chapter 11

�ppna dina d�rrar, Libanon, ty eld skall nu f�rt�ra dina cedrar.

J�mra dig, du cypress, ty cedern m�ste falla, de h�rliga tr�den skola f�r�das. J�mren eder, I Basans ekar, ty skogen, den ogenomtr�ngliga, varder f�lld.

H�r huru herdarna j�mra sig, n�r deras h�rlighet bliver f�r�dd! H�r huru de unga lejonen ryta, n�r Jordanbygdens sn�r varda f�r�dda!

S� sade HERREN, min Gud: �Bliv en herde f�r slaktf�ren,

ty deras k�pare slakta dem utan all f�rsyn, och deras s�ljare s�ga: 'Lovad vare HERREN att jag bliver allt rikare.' Ej heller skonas de av sina egna herdar.�

�Se, jag vill nu icke mer skona landets inbyggare�, s�ger HERREN, �utan l�ta m�nniskorna falla i varandras hand och i sina konungars hand, och dessa skola f�rd�rva landet, och jag skall icke r�dda n�gon ur deras hand.�

S� blev jag en herde f�r slaktf�ren, de arma f�ren. Och jag tog mig tv� stavar, den ena kallade jag Ljuvlig ro, den andra kallade jag Endr�kt; och jag vaktade s� f�ren

Men sedan jag inom en m�nad hade f�rgjort de tre herdarna, blev jag led vid f�ren, likasom ock deras sinne var avogt mot mig.

D� sade jag: �Jag vill icke mer vara eder herde. Vad som vill d�, det m� d�, och vad som vill f�rg�s, det m� f�rg�s; och de som sedan bliva kvar m� �ta varandras k�tt.�

S� tog jag min stav Ljuvlig ro och br�t s�nder den, till att uppl�sa det f�rbund som jag hade slutit med alla folk.

Och n�r detta nu p� den dagen blev uppl�st, f�rnummo de arma f�ren, som aktade p� mig, att det var HERRENS ord.

D�refter sade jag till dem: �Om I s� finnen f�r gott, s� given mig min l�n; varom icke, m� det s� vara.� Och de v�gde upp trettio siklar silver s�som l�n �t mig.

D� sade HERREN till mig: �Kasta det �t krukmakaren� -- det h�rliga pris vartill jag hade blivit v�rderad av dem! Och jag tog de trettio silversiklarna och kastade dem i HERRENS hus �t krukmakaren.

D�refter br�t jag s�nder min andra stav, Endr�kt, till att uppl�sa broderskapet mellan Juda och Israel.

Och HERREN sade till mig: �Tag dig nu redskap s�som en of�rnuftig herde;

ty se, jag vill l�ta en herde uppst� i landet, som icke v�rdar sig om de f�r som h�lla p� att f�rg�s, icke upps�ker det f�rskingrade, icke helar det sargade, icke s�rjer f�r det som �r helbr�gda, utan allenast �ter k�ttet av de feta och river s�nder kl�varna p� dem.�

Ve �ver denne ov�rdige herde, som �vergiver sin hjord! M� ett sv�rd tr�ffa hans arm och hans h�gra �ga! M� hans arm alldeles f�rtvina och hans h�gra �ga f�rm�rkas i grund!