Chapter 9

Och han steg i en b�t och for �ver och kom till sin egen stad.

D� f�rde de till honom en lam man, som l�g p� en s�ng. N�r Jesus s�g deras tro sade han till den lame: �Var vid gott mod, min son; dina synder f�rl�tas dig.�

D� sade n�gra av de skriftl�rde vid sig sj�lva: �Denne h�dar.�

Men Jesus f�rstod deras tankar och sade: �Varf�r t�nken I i edra hj�rtan vad ont �r?

Vilket �r l�ttare, att s�ga: 'Dina synder f�rl�tas dig' eller att s�ga: 'St� upp och g�'?

Men f�r att I skolen veta att M�nniskosonen har makt h�r p� jorden att f�rl�ta synder, s� st� upp� -- sade han nu till den lame -- �och tag din s�ng och g� hem.�

D� stod han upp och gick hem.

N�r folket s�g detta, blevo de h�pna och prisade Gud, som hade givit s�dan makt �t m�nniskor.

N�r Jesus d�rifr�n gick vidare fram, fick han se en man, som hette Matteus, sitta vid tullhuset. Och han sade till denne: �F�lj mig.� D� stod han upp och f�ljde honom.

N�r han d�refter l�g till bords i hans hus, kommo m�nga publikaner och syndare dit och voro bordsg�ster d�r, j�mte Jesus och hans l�rjungar.

Men d� faris�erna s�go detta, sade de till hans l�rjungar: �Huru kan eder m�stare �ta med publikaner och syndare?�

N�r han h�rde detta, sade han: �Det �r icke de friska som beh�va l�kare, utan de sjuka.

Men g�n I �stad och l�ren eder vad de orden betyda: 'Jag har behag till barmh�rtighet, och icke till offer.' Ty jag har icke kommit f�r att kalla r�ttf�rdiga, utan f�r att kalla syndare.�

D�refter kommo Johannes' l�rjungar till honom och sade: �Varf�r fasta icke dina l�rjungar d� vi och faris�erna ofta fasta?�

Jesus svarade dem: �Icke kunna v�l br�llopsg�sterna s�rja, s� l�nge brudgummen �r hos dem? Men den tid skall komma, d� brudgummen tages ifr�n dem, och d� skola de fasta. --

Ingen s�tter en lapp av okrympt tyg p� en gammal mantel, ty det isatta stycket skulle riva bort �nnu mer av manteln, och h�let skulle bliva v�rre.

Ej heller sl�r man nytt vin I gamla skinnl�glar; om n�gon s� gjorde, skulle l�glarna spr�ngas s�nder och vinet spillas ut, j�mte det att l�glarna f�rd�rvades. Nej, man sl�r nytt vin i nya l�glar, s� bliva b�da delarna bevarade.�

Medan han talade detta till dem, tr�dde en synagogf�rest�ndare fram och f�ll ned f�r honom och sade: �Min dotter har just nu d�tt, men kom och l�gg din hand p� henne, s� bliver hon �ter levande.�

D� stod Jesus upp och f�ljde honom med sina l�rjungar.

Men en kvinna, som i tolv �r hade lidit av blodg�ng, n�rmade sig honom bakifr�n och r�rde vid h�rntofsen p� hans mantel.

Ty hon sade vid sig sj�lv: �Om jag allenast f�r r�ra vid hans mantel, s� bliver jag hulpen.�

D� v�nde Jesus sig om, och n�r han fick se henne, sade han: �Var vid gott mod, min dotter; din tro har hj�lpt dig.� Och kvinnan var hulpen fr�n den stunden.

N�r Jesus sedan kom in i f�rest�ndarens hus och fick se fl�jtbl�sarna och folket som h�jde klagol�t,

sade han: �G�n bort h�rifr�n; ty flickan �r icke d�d, hon sover.� D� h�nlogo de �t honom.

Men sedan folket hade blivit utvisat, gick han in och tog flickan vid handen. D� stod hon upp.

Och ryktet h�rom gick ut �ver hela det landet.

N�r Jesus gick d�rifr�n, f�ljde honom tv� blinda som ropade och sade: �Davids son, f�rbarma dig �ver oss.�

Och d� han kom hem, tr�dde de blinda fram till honom; och Jesus fr�gade dem: �Tron I att jag kan g�ra detta?� De svarade honom: �Ja, Herre.�

D� r�rde han vid deras �gon och sade: �Ske eder efter eder tro.�

Och deras �gon �ppnades. Och Jesus tillsade dem str�ngeligen att se till, att ingen finge veta detta.

Men de gingo �stad och utspridde ryktet om honom �ver hela det landet.

N�r dessa voro p� v�g ut, f�rde man till honom en d�vstum som var besatt.

Och n�r den onde anden hade blivit utdriven, talade den d�vstumme. Och folket f�rundrade sig och sade: �S�dant har aldrig f�rut varit sett i Israel.�

Men faris�erna sade: �Det �r med de onda andarnas furste som han driver ut de onda andarna.�

Och Jesus gick omkring i alla st�der och byar och undervisade i deras synagogor och predikade evangelium om riket och botade alla slags sjukdomar och allt slags skr�plighet.

Och n�r han s�g folkskarorna, �mkade han sig �ver dem, eftersom de voro s� illa medfarna och uppgivna, �lika f�r som icke hava n�gon herde.�

D�rf�r sade han till sina l�rjungar: �Sk�rden �r mycken, men arbetarna �ro f�.

Bedjen f�rdenskull sk�rdens Herre att han s�nder ut arbetare till sin sk�rd.�