Chapter 12

Vid den tiden tog Jesus p� sabbaten v�gen genom ett s�desf�lt; och hans l�rjungar blevo hungriga och begynte rycka av ax och �ta.

N�r faris�erna s�go detta, sade de till honom: �Se, dina l�rjungar g�ra vad som icke �r lovligt att g�ra p� en sabbat.�

Han svarade dem: �Haven I icke l�st vad David gjorde, n�r han och de som f�ljde honom blevo hungriga:

huru han d� gick in i Guds hus, och huru de �to sk�debr�den, fast�n det ju varken f�r honom eller f�r dem som f�ljde honom var lovligt att �ta s�dant br�d, utan allenast f�r pr�sterna?

Eller haven I icke l�st i lagen att pr�sterna p� sabbaten bryta sabbaten i helgedomen, och likv�l �ro utan skuld?

Men jag s�ger eder: H�r �r vad som �r f�rmer �n helgedomen.

Och haden I f�rst�tt vad det �r: 'Jag har behag till barmh�rtighet, och icke till offer', s� skullen I icke hava d�mt dem skyldiga, som �ro utan skuld.

Ty M�nniskosonen �r herre �ver sabbaten.�

Och han gick d�rifr�n vidare och kom in i deras synagoga.

Och se, d�r var en man som hade en f�rvissnad hand. D� fr�gade de honom och sade: ��r det lovligt att bota sjuka p� sabbaten?� De ville n�mligen f� n�got att anklaga honom f�r.

Men han sade till dem: �Om n�gon bland eder har ett f�r, och detta p� sabbaten faller i en grop, fattar han icke d� i det och drager upp det?

Huru mycket mer v�rd �r nu icke en m�nniska �n ett f�r! Allts� �r det lovligt att p� sabbaten g�ra vad gott �r.�

D�refter sade han till mannen: �R�ck ut din hand.� Och han r�ckte ut den, och den blev frisk igen och f�rdig s�som den andra. --

D� gingo faris�erna bort och fattade det beslutet om honom, att de skulle f�rg�ra honom.

Men n�r Jesus fick veta detta, gick han bort d�rifr�n; och m�nga f�ljde honom, och han botade dem alla,

men f�rbj�d dem str�ngeligen att utbreda ryktet om honom.

Ty det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten Esaias, n�r han sade:

�Se, �ver min tj�nare, som jag har utvalt, min �lskade, i vilken min sj�l har funnit behag, �ver honom skall jag l�ta min Ande komma, och han skall f�rkunna r�tten bland folken.

Han skall icke kiva eller skria, och hans r�st skall man icke h�ra p� gatorna,

Ett brutet r�r skall han icke s�nderkrossa, och en rykande veke skall han icke utsl�cka, intill dess att han har f�rt r�tten fram till seger.

Och till hans namn skola folken s�tta sitt hopp.�

D� f�rde man till honom en besatt, som var blind och d�vstum. Och han botade honom, s� att den d�vstumme talade och s�g.

Och allt folket uppfylldes av h�pnad och sade: �M�nne icke denne �r Davids son?�

Men n�r faris�erna h�rde detta, sade de: �Det �r allenast med Beelsebul, de onda andarnas furste, som denne driver ut de onda andarna.�

Men han f�rstod deras tankar och sade till dem: �Vart rike som har kommit i strid med sig sj�lvt bliver f�r�tt, och intet samh�lle eller hus som har kommit i strid med sig sj�lvt kan hava best�nd.

Om nu Satan driver ut Satan, s� har han kommit i strid med sig sj�lv. Huru kan d� hans rike hava best�nd?

Och om det �r med Beelsebul som jag driver ut de onda andarna, med vem driva d� edra egna anh�ngare ut dem? De skola allts� vara edra domare.

Om det �ter �r med Guds Ande som jag driver ut de onda andarna, s� har ju Guds rike kommit till eder. --

Eller huru kan n�gon g� in i en stark mans hus och ber�va honom hans bohag, s�framt han icke f�rut har bundit den starke? F�rst d�refter kan han plundra hans hus.

Den som icke �r med mig, han �r emot mig, och den som icke f�rsamlar med mig, han f�rskingrar.

D�rf�r s�ger jag eder: All annan synd och h�delse skall bliva m�nniskorna f�rl�ten, men h�delse mot Anden skall icke bliva f�rl�ten.

Ja, om n�gon s�ger n�got mot M�nniskosonen, s� skall det bliva honom f�rl�tet; men om n�gon s�ger n�got mot den helige Ande, s� skall det icke bliva honom f�rl�tet, varken i denna tids�ldern eller i den tillkommande.

I m�sten d�ma s�: antingen �r tr�det gott, och d� m�ste dess frukt vara god; eller �r tr�det d�ligt, och d� m�ste dess frukt vara d�lig. Ty av frukten k�nner man tr�det.

I huggormars avf�da, huru skullen I kunna tala n�got gott, d� I sj�lva �ren onda? Vad hj�rtat �r fullt av, det talar ju munnen.

En god m�nniska b�r ur sitt goda f�rr�d fram vad gott �r, och en ond m�nniska b�r ur sitt onda f�rr�d fram vad ont �r.

Men jag s�ger eder, att f�r vart f�f�ngligt ord som m�nniskorna tala skola de g�ra r�kenskap p� domens dag.

Ty efter dina ord skall du d�mas r�ttf�rdig, och efter dina ord skall du d�mas skyldig.�

D� togo n�gra av de skriftl�rde och faris�erna till orda och sade till honom: �M�stare, vi skulle vilja se n�got tecken av dig.�

Men han svarade och sade till dem: �Ett ont och trol�st sl�kte �r detta! Det �stundar ett tecken, men intet annat tecken skall givas det �n profeten Jonas' tecken.

Ty likasom Jonas tre dagar och tre n�tter var i den stora fiskens buk, s� skall ock M�nniskosonen tre dagar och tre n�tter vara i jordens sk�te.

Ninevitiska m�n skola vid domen tr�da fram tillsammans med detta sl�kte och bliva det till dom. Ty de gjorde b�ttring vid Jonas' predikan; och se, h�r �r vad som �r mer �n Jonas.

Drottningen av S�derlandet skall vid domen tr�da fram tillsammans med detta sl�kte och bliva det till dom. Ty hon kom fr�n jordens �nda f�r att h�ra Salomos visdom; och se, h�r �r vad som �r mer �n Salomo.

N�r en oren ande har farit ut ur en m�nniska, vandrar han omkring i �kentrakter och s�ker efter ro, men finner ingen.

D� s�ger han: 'Jag vill v�nda tillbaka till mitt hus, som jag gick ut ifr�n.' Och n�r han kommer dit och finner det st� ledigt och vara fejat och prytt,

d� g�r han �stad och tager med sig sju andra andar, som �ro v�rre �n han sj�lv, och de g� ditin och bo d�r; och s� bliver f�r den m�nniskan det sista v�rre �n det f�rsta. S� skall det ock g� med detta onda sl�kte.�

Medan han �nnu talade till folket, kommo hans moder och hans br�der och stannade d�rutanf�r och ville tala med honom.

D� sade n�gon till honom: �Se, din moder och dina br�der st� h�rutanf�r och vilja tala med dig.�

Men han svarade och sade till den som omtalade detta f�r honom: �Vilken �r min moder, och vilka �ro mina br�der?�

Och han r�ckte ut handen mot sina l�rjungar och sade: �Se h�r �r min moder, och h�r �ro mina br�der!

Ty var och en som g�r min himmelske Faders vilja, den �r min broder och min syster och min moder.�