Chapter 13

Samma dag gick Jesus ut fr�n huset d�r han bodde och satte sig vid sj�n.

D� f�rsamlade sig mycket folk omkring honom. D�rf�r steg han i en b�t; och han satt i den, medan allt folket stod p� stranden.

Och han talade till dem mycket i liknelser; han sade: �En s�ningsman gick ut f�r att s�.

Och n�r han s�dde, f�ll somt vid v�gen, och f�glarna kommo och �to upp det.

Och somt f�ll p� stengrund, d�r det icke hade mycket jord, och det kom strax upp, eftersom det icke hade djup jord;

men n�r solen hade g�tt upp, f�rbr�ndes det, och eftersom det icke hade n�gon rot, torkade det bort.

Och somt f�ll bland t�rnen, och t�rnena sk�to upp och f�rkv�vde det.

Men somt f�ll i god jord, och det gav frukt, dels hundrafalt, dels sextiofalt, dels trettiofalt.

Den som har �ron, han h�re.�

D� tr�dde l�rjungarna fram och sade till honom: �Varf�r talar du till dem i liknelser?�

Han svarade och sade: �Eder �r givet att l�ra k�nna himmelrikets hemligheter, men dem �r det icke givet.

Ty den som har, �t honom skall varda givet, s� att han f�r �ver nog; men den som icke har, fr�n honom skall tagas ocks� det han har.

D�rf�r talar jag till dem i liknelser, eftersom de med seende �gon intet se, och med h�rande �ron intet h�ra, och intet heller f�rst�.

S� fullbordas p� dem Esaias' profetia, den som s�ger: 'Med h�rande �ron skolen I h�ra, och dock alls intet f�rst�, och med seende �gon skolen I se, och dock alls intet f�rnimma.

Ty detta folks hj�rta har blivit f�rstockat, och med �ronen h�ra de illa, och sina �gon hava de tillslutit, s� att de icke se med sina �gon, eller h�ra med sina �ron, eller f�rst� med sina hj�rtan, och omv�nda sig och bliva helade av mig.

Men saliga �ro edra �gon, som se, och edra �ron, som h�ra.

Ty sannerligen s�ger jag eder: M�nga profeter och r�ttf�rdiga m�n �stundade att se det som I sen, men fingo dock icke se det, och att h�ra det som I h�ren, men fingo dock icke h�ra det.

H�ren allts� I vad som menas med liknelsen om s�ningsmannen.

N�r n�gon h�r ordet om riket, men icke f�rst�r det, d� kommer den onde och river bort det som s�ddes i hans hj�rta. Om en s�dan m�nniska kan det s�gas att s�den s�ddes vid v�gen.

Och att den s�ddes p� stengrunden, det �r sagt om den som v�l h�r ordet och strax tager emot det med gl�dje,

men som icke har n�gon rot i sig, utan bliver best�ndande allenast till en tid, och n�r bedr�velse eller f�rf�ljelse p�kommer f�r ordets skull, d� kommer han strax p� fall.

Och att den s�ddes bland t�rnena, det �r sagt om den som v�l h�r ordet, men l�ter tidens omsorger och rikedomens bedr�gliga lockelse f�rkv�va det, s� att han bliver utan frukt.

Men att den s�ddes i den goda jorden, det �r sagt om den som b�de h�r ordet och f�rst�r det, och som j�mv�l b�r frukt och giver dels hundrafalt, dels sextiofalt, dels trettiofalt.�

En annan liknelse framst�llde han f�r dem; han sade: �Med himmelriket �r det, s�som n�r en man s�dde god s�d i sin �ker;

men n�r folket sov, kom hans ov�n och s�dde ogr�s mitt ibland vetet och gick sedan sin v�g.

N�r nu s�den sk�t upp och satte frukt, s� visade sig ock ogr�set.

D� tr�dde husbondens tj�nare fram och sade till honom: 'Herre, du s�dde ju god s�d i din �ker; varifr�n har den d� f�tt ogr�s?

Han svarade dem: 'En ov�n har gjort detta.' Tj�narna sade till honom: 'Vill du allts� att vi skola g� �stad och samla det tillhopa?'

Men han svarade: 'Nej; ty d� kunden I rycka upp vetet j�mte ogr�set, n�r I samlen detta tillhopa.

L�ten b�da slagen v�xa tillsammans intill sk�rdetiden; och n�r sk�rdetiden �r inne, vill jag s�ga till sk�rdem�nnen: 'Samlen f�rst tillhopa ogr�set, och binden det i knippor till att br�nnas upp, och samlen sedan in vetet i min lada.'�

En annan liknelse framst�llde han f�r dem; han sade: �Himmelriket �r likt ett senapskorn som en man tager och l�gger ned i sin �ker.

Det �r minst av alla fr�n, men n�r det har v�xt upp, �r det st�rst bland kryddv�xter; ja, det bliver ett tr�d, s� att himmelens f�glar komma och bygga sina n�sten p� dess grenar.�

En annan liknelse framst�llde han f�r dem: �Himmelriket �r likt en surdeg som en kvinna tager och blandar in i tre sk�ppor mj�l, till dess alltsammans bliver syrat.�

Allt detta talade Jesus i liknelser till folket, och utan liknelser talade han intet till dem.

Ty det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten som sade: �Jag vill �ppna min mun till liknelser, uppenbara vad f�rborgat har varit fr�n v�rldens begynnelse.�

D�refter l�t han folket g� och gick sj�lv hem. Och hans l�rjungar tr�dde fram till honom och sade: �Uttyd f�r oss liknelsen om ogr�set i �kern.�

Han svarade och sade: �Den som s�r den goda s�den �r M�nniskosonen.

�kern �r v�rlden. Den goda s�den, det �r rikets barn, men ogr�set �r ondskans barn.

Ov�nnen, som s�dde det, �r dj�vulen. Sk�rdetiden �r tidens �nde. Sk�rdem�nnen �r �nglar.

S�som nu ogr�set samlas tillhopa och br�nnes upp i eld, s� skall det ock ske vid tidens �nde.

M�nniskosonen skall d� s�nda ut sina �nglar, och de skola samla tillhopa och f�ra bort ur hans rike alla dem som �ro andra till fall, och dem som g�ra vad or�tt �r,

och skola kasta dem i den brinnande ugnen; d�r skall vara gr�t och tandagnisslan.

D� skola de r�ttf�rdiga lysa s�som solen, i sin Faders rike. Den som har �ron, han h�re.

Himmelriket �r likt en skatt som har blivit g�md i en �ker. Och en man finner den, men h�ller det hemligt; och i sin gl�dje g�r han bort och s�ljer allt vad han �ger och k�per den �kern.

Ytterligare �r det med himmelriket, s�som n�r en k�pman s�ker efter goda p�rlor;

och d� han har funnit en dyrbar p�rla, g�r han bort och s�ljer vad han �ger och k�per den.

Ytterligare �r det med himmelriket, s�som n�r en not kastas i havet och samlar tillhopa fiskar av alla slag.

N�r den s� bliver full, drager man upp den p� stranden och s�tter sig ned och samlar de goda i k�rl, men de d�liga kastar man bort. --

S� skall det ock ske vid tidens �nde: �nglarna skola g� ut och skilja de onda fr�n de r�ttf�rdiga

och kasta dem i den brinnande ugnen; d�r skall vara gr�t och tandagnisslan.

Haven I f�rst�tt allt detta?� De svarade honom: �Ja.�

D� sade han till dem: �S� �r nu var skriftl�rd, som har blivit en l�rjunge f�r himmelriket, lik en husbonde som ur sitt f�rr�d b�r fram nytt och gammalt.�

N�r Jesus hade framst�llt alla dessa liknelser, drog han bort d�rifr�n.

Och han kom till sin f�dernestad, och d�r undervisade han folket i deras synagoga, s� att de h�pnade och sade: �Varifr�n har han f�tt denna vishet? Och hans kraftg�rningar, varifr�n komma de?

�r d� denne icke timmermannens son? Heter icke hans moder Maria, och heta icke hans br�der Jakob och Josef och Simon och Judas?

Och hans systrar, bo de icke alla hos oss? Varifr�n har han d� f�tt allt detta?�

S� blev han f�r dem en st�testen. Men Jesus sade till dem: �En profet �r icke f�raktad utom i sin f�dernestad och i sitt eget hus.�

Och f�r deras otros skull gjorde han d�r icke m�nga kraftg�rningar.