Chapter 15

H�refter kommo faris�er och skriftl�rde fr�n Jerusalem till Jesus och sade:

�Varf�r �vertr�da dina l�rjungar de �ldstes stadgar? De tv� ju icke sina h�nder, n�r de skola �ta.�

Men han svarade och sade till dem: �Varf�r �vertr�den I sj�lva Guds bud, f�r edra stadgars skull?

Gud har ju sagt: 'Hedra din fader och din moder' och: 'Den som sm�dar sin fader eller sin moder, han skall d�den d�.'

Men I s�gen, att om n�gon s�ger till sin fader eller sin moder: 'Vad du av mig kunde hava f�tt till hj�lp, det giver jag i st�llet s�som offerg�va', d� beh�ver han alls icke hedra sin fader eller sin moder.

I haven s� gjort Guds budord om intet, f�r edra stadgars skull.

I skrymtare, r�tt profeterade Esaias om eder, n�r han sade:

'Detta folk �rar mig med sina l�ppar, men deras hj�rtan �ro l�ngt ifr�n mig;

och f�f�ngt dyrka de mig, eftersom de l�ror de f�rkunna �ro m�nniskobud.'�

Och han kallade folket till sig och sade till dem: �H�ren och f�rst�n.

Icke vad som g�r in i munnen orenar m�nniskan, men vad som g�r ut ifr�n munnen, det orenar m�nniskan.�

D� tr�dde hans l�rjungar fram och sade till honom: �Vet du, att n�r faris�erna h�rde det du nu sade, var det f�r dem en st�testen?�

Men han svarade och sade: �Var planta som min himmelske Fader icke har planterat skall ryckas upp med r�tterna.

Fr�gen icke efter dem. De �ro blinda ledare; och om en blind leder en blind, s� falla de b�da i gropen.�

D� tog Petrus till orda och sade till honom: �Uttyd f�r oss detta bildliga tal.�

Han sade: ��ren d� ocks� I �nnu utan f�rst�nd?

Insen I icke att allt som g�r in i munnen, det g�r ned i buken och har sin naturliga utg�ng?

Men vad som g�r ut ifr�n munnen, det kommer fr�n hj�rtat, och det �r detta som orenar m�nniskan.

Ty fr�n hj�rtat komma onda tankar, mord, �ktenskapsbrott, otukt, tjuveri, falskt vittnesb�rd, h�delse.

Det �r detta som orenar m�nniskan; men att �ta med otvagna h�nder, det orenar icke m�nniskan.�

Och Jesus begav sig bort d�rifr�n och drog sig undan till trakten av Tyrus och Sidon.

D� kom en kananeisk kvinna fr�n det omr�det och ropade och sade: �Herre, Davids son, f�rbarma dig �ver mig. Min dotter pl�gas sv�rt av en ond ande.�

Men han svarade henne icke ett ord. D� tr�dde hans l�rjungar fram och b�do honom och sade: �Giv henne besked; hon f�rf�ljer oss ju med sitt ropande.�

Han svarade och sade: �Jag �r icke uts�nd till andra �n till de f�rlorade f�ren av Israels hus.�

Men hon kom fram och f�ll ned f�r honom och sade: �Herre, hj�lp mig.�

D� svarade han och sade: �Det �r otillb�rligt att taga br�det fr�n barnen och kasta det �t hundarna.�

Hon sade: �Ja, Herre. Ocks� �ta ju hundarna allenast av de smulor som falla ifr�n deras herrars bord.�

D� svarade Jesus och sade till henne: �O kvinna, din tro �r stor. Ske dig s�som du vill.� Och hennes dotter var frisk ifr�n den stunden.

Men Jesus gick d�rifr�n vidare och kom till Galileiska sj�n. Och han gick upp p� berget och satte sig d�r.

D� kom mycket folk till honom, och de hade med sig halta, blinda, d�vstumma, lytta och m�nga andra; dem lade de ned f�r hans f�tter, och han botade dem,

s� att folket f�rundrade sig, n�r de funno d�vstumma tala, lytta vara friska och f�rdiga, halta g� och blinda se. Och man prisade Israels Gud.

Och Jesus kallade sina l�rjungar till sig och sade: �Jag �mkar mig �ver folket, ty det �r redan tre dagar som de hava dr�jt kvar hos mig, och de hava intet att �ta; och jag vill icke l�ta dem g� ifr�n mig fastande, f�r att de icke skola uppgivas p� v�gen.�

D� sade l�rjungarna till honom: �Varifr�n skola vi h�r, i en �ken, f� s� mycket br�d, att vi kunna m�tta s� mycket folk?�

Jesus fr�gade dem: �Huru m�nga br�d haven I?� De svarade: �Sju, och d�rtill n�gra f� sm�fiskar.�

D� tillsade han folket att l�gra sig p� marken.

Och han tog de sju br�den, s� ock fiskarna, och tackade Gud och br�t br�den och gav �t l�rjungarna, och l�rjungarna g�vo �t folket.

S� �to de alla och blevo m�tta. Och de �verblivna styckena samlade man sedan upp, sju korgar fulla.

Men de som hade �tit voro fyra tusen m�n, f�rutom kvinnor och barn.

Sedan l�t han folket skiljas �t och steg i b�ten och for till Magadans omr�de.