Chapter 21

N�r de nu nalkades Jerusalem och kommo till Betfage vid Oljeberget, d� s�nde Jesus �stad tv� l�rjungar

och sade till dem: �G�n in i byn som ligger mitt framf�r eder, s� skolen I strax finna en �sninna st� d�r bunden och en f�le bredvid henne; l�sen dem och f�ren dem till mig.

Och om n�gon s�ger n�got till eder, s� skolen I svara: 'Herren beh�ver dem'; d� skall han strax sl�ppa dem.�

Detta har skett, f�r att det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten som sade:

�S�gen till dottern Sion: 'Se, din konung kommer till dig, saktmodig, ridande p� en �sna, p� en arbets�sninnas f�le.'�

Och l�rjungarna gingo �stad och gjorde s�som Jesus hade befallt dem

och ledde till honom �sninnan och f�len; och de lade sina mantlar p� denne, och han satte sig d�rovanp�.

Och folkskaran, som var mycket stor, bredde ut sina mantlar p� v�gen; men somliga skuro kvistar av tr�den och str�dde p� v�gen.

Och folket, b�de de som gingo f�re honom och de som f�ljde efter, ropade och sade: �Hosianna Davids son! V�lsignad vare han som kommer, i Herrens namn. Hosianna i h�jden!�

N�r han s� drog in i Jerusalem, kom hela staden i r�relse, och man fr�gade: �Vem �r denne?�

Och folket sade: �Det �r Jesus, profeten, fr�n Nasaret i Galileen.�

Och Jesus gick in i helgedomen. Och han drev ut alla dem som s�lde och k�pte i helgedomen, och han st�tte omkull v�xlarnas bord och duvom�nglarnas s�ten.

Och han sade till dem: �Det �r skrivet: 'Mitt hus skall kallas ett b�nehus.' Men I g�ren det till en r�varkula.�

Och blinda och halta kommo fram till honom i helgedomen, och han botade dem.

Men n�r �verstepr�sterna och de skriftl�rde s�go de under som han gjorde, och s�go barnen som ropade i helgedomen och sade: �Hosianna Davids son!�, d� f�rtr�t detta dem;

och de sade till honom: �H�r du vad dessa s�ga?� D� svarade Jesus dem: �Ja; haven I aldrig l�st: 'Av barns och spenabarns mun har du berett dig lov'?�

D�refter l�mnade han dem och gick ut ur staden till Betania och stannade d�r �ver natten.

N�r han sedan p� morgonen gick in till staden igen, blev han hungrig.

Och d� han fick se ett fikontr�d vid v�gen, gick han fram till det, men fann intet d�rp�, utom allenast l�v. D� sade han till det: �Aldrig n�gonsin mer skall frukt v�xa p� dig.� Och strax f�rtorkades fikontr�det.

N�r l�rjungarna s�go detta, f�rundrade de sig och sade: �Huru kunde fikontr�det s� i hast f�rtorkas?�

D� svarade Jesus och sade till dem: �Sannerligen s�ger jag eder: Om I haven tro och icke tvivlen, s� skolen I icke allenast kunna g�ra s�dant som skedde med fikontr�det, utan I skolen till och med kunna s�ga till detta berg: 'H�v dig upp och kasta dig i havet', och det skall ske.

Och allt vad I med tro bedjen om i eder b�n, det skolen I f�.�

N�r han d�refter hade kommit in i helgedomen, tr�dde �verstepr�sterna och folkets �ldste fram till honom, d�r han undervisade; och de sade: �Med vad myndighet g�r du detta? Och vem har givit dig s�dan myndighet?�

Jesus svarade och sade till dem: �Ocks� jag vill st�lla en fr�ga till eder; om I svaren mig p� den, s� skall ock jag s�ga eder med vad myndighet jag g�r detta�.

Johannes' d�pelse, varifr�n var den: fr�n himmelen eller fr�n m�nniskor?� D� �verlade de med varandra och sade: �Om vi svara: 'Fr�n himmelen', s� fr�gar han oss: 'Varf�r trodden I honom d� icke?'

Men om vi svara: 'Fr�n m�nniskor', d� m�ste vi frukta f�r folket, ty alla h�lla de Johannes f�r en profet.�

De svarade allts� Jesus och sade: �Vi veta det icke.� D� sade ock han till dem: �S� s�ger icke heller jag eder med vad myndighet jag g�r detta.

Men vad synes eder? En man hade tv� s�ner. Och han kom till den f�rste och sade: 'Min son, g� i dag och arbeta i ving�rden.'

Han svarade och sade: 'Jag vill icke'; men efter�t �ngrade han sig och gick.

Och han kom till den andre och sade sammalunda. D� svarade denne och sade: 'Ja, herre'; men han gick icke,

Vilken av de tv� gjorde vad fadern ville?� De svarade: �Den f�rste.� Jesus sade till dem: �Ja, sannerligen s�ger jag eder: Publikaner och sk�kor skola f�rr g� in i Guds rike �n I.

Ty Johannes kom och l�rde eder r�ttf�rdighetens v�g, och I trodden honom icke, men publikaner och sk�kor trodde honom. Och fast�n I s�gen detta, �ngraden I eder icke heller efter�t, s� att I trodden honom.

H�ren nu en annan liknelse: En husbonde planterade en ving�rd, och han satte st�ngsel omkring den och h�gg ut ett presskar d�rinne och byggde ett vakttorn; d�refter lejde han ut den �t ving�rdsm�n och for utrikes.

N�r sedan frukttiden nalkades, s�nde han sina tj�nare till ving�rdsm�nnen f�r att uppb�ra frukten �t honom.

Men ving�rdsm�nnen togo fatt p� hans tj�nare, och en misshandlade de, en annan dr�pte de, en tredje stenade de.

�ter s�nde han �stad andra tj�nare, flera �n de f�rra, men de gjorde med dem sammalunda.

Slutligen s�nde han till dem sin son, ty han t�nkte: 'De skola v�l hava f�rsyn f�r min son.'

Men n�r ving�rdsm�nnen fingo se hans son, sade de till varandra: 'Denne �r arvingen; kom, l�t oss dr�pa honom, s� f� vi hans arv.'

Och de togo fatt p� honom och f�rde honom ut ur ving�rden och dr�pte honom.

N�r nu ving�rdens herre kommer, vad skall han d� g�ra med de ving�rdsm�nnen?�

De svarade honom: �Eftersom de hava illa gjort, skall han illa f�rg�ra dem, och ving�rden skall han l�mna �t andra ving�rdsm�n, som giva honom frukten, n�r tiden d�rtill �r inne.�

Jesus sade till dem: �Ja, haven I aldrig l�st i skrifterna: 'Den sten som byggningsm�nnen f�rkastade. den har blivit en h�rnsten; av Herren har den blivit detta, och underbar �r den i v�ra �gon'?

D�rf�r s�ger jag eder att Guds rike skall tagas ifr�n eder, och givas �t ett folk som b�r dess frukt.�

D� nu �verstepr�sterna och faris�erna h�rde hans liknelser, f�rstodo de att det var om dem som han talade.

Och de hade g�rna velat gripa honom, men de fruktade f�r folket, eftersom man h�ll honom f�r en profet.