Chapter 22

Och Jesus begynte �ter tala till dem i liknelser och sade:

�Med himmelriket �r det, s�som n�r en konung gjorde br�llop �t sin son.

Han s�nde ut sina tj�nare f�r att kalla till br�llopet dem som voro bjudna; men de ville icke komma.

�ter s�nde han ut andra tj�nare och befallde dem att s�ga till dem som voro bjudna: 'Jag har nu tillrett min m�ltid, mina oxar och min g�dboskap �ro slaktade, och allt �r redo; kommen till br�llopet.'

Men de aktade icke d�rp�, utan gingo bort, den ene till sitt jordagods, den andre till sin k�penskap.

Och de �vriga grepo hans tj�nare och misshandlade och dr�pte dem.

D� blev konungen vred och s�nde ut sitt krigsfolk och f�rgjorde dr�parna och br�nde upp deras stad.

D�refter sade han till sina tj�nare: 'Br�llopet �r tillrett, men de som voro bjudna voro icke v�rdiga.

G�n d�rf�r ut till v�gsk�len och bjuden till br�llopet alla som I tr�ffen p�.'

Och tj�narna gingo ut p� v�garna och samlade tillhopa alla som de tr�ffade p�, b�de onda och goda, och br�llopssalen blev full av bordsg�ster.

Men n�r konungen nu kom in f�r att se p� g�sterna, fick han d�r se en man som icke var kl�dd i br�llopskl�der.

D� sade han till honom: 'Min v�n, huru har du kommit hitin, d� du icke b�r br�llopskl�der?' Och han kunde intet svara.

D� sade konungen till tj�narna: 'Gripen honom vid h�nder och f�tter, och kasten honom ut i m�rkret h�rutanf�r.' D�r skall vara gr�t och tandagnisslan.

Ty m�nga �ro kallade, men f� utvalda.�

D�refter gingo faris�erna bort och fattade det beslutet att de skulle s�ka sn�rja honom genom n�got hans ord.

Och de s�nde till honom sina l�rjungar, tillika med herodianerna, och l�to dem s�ga: �M�stare, vi veta att du �r sannf�rdig och l�r om Guds v�g vad sant �r, utan att fr�ga efter n�gon; ty du ser icke till personen.

S� s�g oss d�: Vad synes dig? �r det lovligt att giva kejsaren skatt, eller �r det icke lovligt?�

Men Jesus m�rkte deras ondska och sade: �Varf�r s�ken I att sn�rja mig, I skrymtare?

L�ten mig se skattepenningen.� D� l�mnade de fram till honom en penning.

D�refter fr�gade han dem: �Vems bild och �verskrift �r detta?�

De svarade: �Kejsarens.� D� sade han till dem: �S� given d� kejsaren vad kejsaren tillh�r, och Gud vad Gud tillh�r.�

N�r de h�rde detta, f�rundrade de sig. Och de l�mnade honom och gingo sin v�g.

Samma dag tr�dde n�gra sadduc�er fram till honom och ville p�st� att det icke gives n�gon uppst�ndelse; de fr�gade honom

och sade: �M�stare, Moses har sagt: 'Om n�gon d�r barnl�s, s� skall hans broder i hans st�lle �kta hans hustru och skaffa avkomma �t sin broder.'

Nu voro hos oss sju br�der. Den f�rste tog sig hustru och dog, och eftersom han icke hade n�gon avkomma, l�mnade han sin hustru efter sig �t sin broder.

Sammalunda ock den andre och den tredje, allt intill den sjunde.

Sist av alla dog hustrun.

Vilken av de sju skall d� vid uppst�ndelsen f� henne till hustru? De hade ju alla �ktat henne.�

Jesus svarade och sade till dem: �I faren vilse, ty I f�rst�n icke skrifterna, ej heller Guds kraft.

Vid uppst�ndelsen taga m�n sig icke hustrur, ej heller givas hustrur �t m�n, utan de �ro d� s�som �nglarna i himmelen.

Men vad nu ang�r de d�das uppst�ndelse, haven I icke l�st vad eder �r sagt av Gud:

'Jag �r Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud'? Han �r en Gud icke f�r d�da, utan f�r levande.�

N�r folket h�rde detta, h�pnade de �ver hans undervisning.

Men n�r faris�erna fingo h�ra att han hade stoppat munnen till p� sadduc�erna, samlade de sig tillhopa;

och en av dem, som var lagklok, ville sn�rja honom och fr�gade:

�M�stare, vilket �r det yppersta budet i lagen?�

D� svarade han honom: �'Du skall �lska HERREN, din Gud, av allt ditt hj�rta och av all din sj�l och av allt ditt f�rst�nd.'

Detta �r det yppersta och f�rn�msta budet.

D�rn�st kommer ett som �r detta likt: 'Du skall �lska din n�sta s�som dig sj�lv.'

P� dessa tv� bud h�nger hela lagen och profeterna.�

Men d� nu faris�erna voro f�rsamlade, fr�gade Jesus dem

och sade: �Vad synes eder om Messias, vems son �r han?� De svarade honom: �Davids.�

D� sade han till dem: �Huru kan d� David, genom andeingivelse, kalla honom 'herre'? Han s�ger ju:

'Herren sade till min herre: S�tt dig p� min h�gra sida, till dess jag har lagt dina fiender under dina f�tter.'

Om nu David kallar honom 'herre', huru kan han d� vara hans son?�

Och ingen f�rm�dde svara honom ett ord. Ej heller dristade sig n�gon fr�n den dagen att vidare st�lla n�gon fr�ga till honom.