Chapter 25

�D� skall det vara med himmelriket, s�som n�r tio jungfrur togo sina lampor och gingo ut f�r att m�ta brudgummen.

Men fem av dem voro of�rst�ndiga, och fem voro f�rst�ndiga.

De of�rst�ndiga togo v�l sina lampor, men togo ingen olja med sig.

De f�rst�ndiga �ter togo olja i sina k�rl, tillika med lamporna.

D� nu brudgummen dr�jde, blevo de alla s�mniga och somnade.

Men vid midnattstiden lj�d ett anskri: 'Se brudgummen kommer! G�n ut och m�ten honom.'

D� stodo alla jungfrurna upp och redde till sina lampor.

Och de of�rst�ndiga sade till de f�rst�ndiga: 'Given oss av eder olja, ty v�ra lampor slockna.'

Men de f�rst�ndiga svarade och sade: 'Nej, den skulle ingalunda r�cka till f�r b�de oss och eder. G�n hellre bort till dem som s�lja, och k�pen �t eder.'

Men n�r de gingo bort f�r att k�pa, kom brudgummen, och de som voro redo gingo in med honom till br�llopet, och d�rren st�ngdes igen.

Omsider kommo ock de andra jungfrurna och sade: 'Herre, herre, l�t upp f�r oss.'

Men han svarade och sade: 'Sannerligen s�ger jag eder: Jag k�nner eder icke.'

Vaken f�rdenskull; ty I veten icke dagen, ej heller stunden.

Ty det skall ske, likasom n�r en man som ville fara utrikes kallade till sig sina tj�nare och �verl�mnade �t dem sina �godelar;

�t en gav han fem pund, �t en annan tv� och �t en tredje ett pund, �t var och en efter hans f�rm�ga, och for utrikes.

Strax gick d� den som hade f�tt de fem punden bort och f�rvaltade dem s�, att han med dem vann andra fem pund.

Den som hade f�tt de tv� punden vann p� samma s�tt andra tv�.

Men den som hade f�tt ett pund gick bort och gr�vde en grop i jorden och g�mde d�r sin herres penningar.

En l�ng tid d�refter kom tj�narnas herre hem och h�ll r�kenskap med dem.

D� tr�dde den fram, som hade f�tt de fem punden, och bar fram andra fem pund och sade: 'Herre, du �verl�mnade �t mig fem pund; se, andra fem pund har jag vunnit.'

Hans herre svarade honom: 'R�tt s�, du gode och trogne tj�nare! N�r du var satt �ver det som ringa �r, var du trogen; jag skall s�tta dig �ver mycket. G� in i din herres gl�dje.'

S� tr�dde ock den fram, som hade f�tt de tv� punden, och sade: 'Herre, du �verl�mnade �t mig tv� pund; se, andra tv� pund har jag vunnit.'

Hans herre svarade honom: 'R�tt s�, du gode och trogne tj�nare! N�r du var satt �ver det som ringa �r, var du trogen; jag skall s�tta dig �ver mycket. G� in i din herres gl�dje.'

Sedan tr�dde ock den fram, som hade f�tt ett pund, och sade: 'Herre, jag hade l�rt k�nna dig s�som en str�ng man, som vill sk�rda, d�r du icke har s�tt, och inb�rga, d�r du icke har utstr�tt;

och av fruktan f�r dig gick jag bort och g�mde ditt pund i jorden. Se h�r har du vad dig tillh�r.'

D� svarade hans herre och sade till honom: 'Du onde och late tj�nare, du visste att jag vill sk�rda, d�r jag icke har s�tt, och inb�rga, d�r jag icke har utstr�tt?

D� borde du ocks� hava satt in mina penningar i en bank, s� att jag hade f�tt igen mitt med r�nta, n�r jag kom hem.

Tagen d�rf�r ifr�n honom hans pund, och given det �t den som har de tio punden.

Ty var och en som har, �t honom skall varda givet, s� att han f�r �ver nog; men den som icke har, fr�n honom skall tagas ocks� det han har.

Och kasten den oduglige tj�naren ut i m�rkret h�rutanf�r.' D�r skall vara gr�t och tandagnisslan.

Men n�r M�nniskosonen kommer i sin h�rlighet, och alla �nglar med honom, d� skall han s�tta sig p� sin h�rlighets tron.

Och inf�r honom skola f�rsamlas alla folk och han skall skilja dem fr�n varandra, s�som en herde skiljer f�ren ifr�n getterna.

Och f�ren skall han st�lla p� sin h�gra sida, och getterna p� den v�nstra.

D�refter skall Konungen s�ga till dem som st� p� hans h�gra sida: 'Kommen, I min Faders v�lsignade, och tagen i besittning det rike som �r tillrett �t eder fr�n v�rldens begynnelse.

Ty jag var hungrig, och I g�ven mig att �ta; jag var t�rstig, och I g�ven mig att dricka; jag var husvill, och I g�ven mig h�rb�rge,

naken, och I kl�dden mig; jag var sjuk, och I bes�kten mig; jag var i f�ngelse, och I kommen till mig.'

D� skola de r�ttf�rdiga svara honom och s�ga: 'Herre, n�r s�go vi dig hungrig och g�vo dig mat, eller t�rstig och g�vo dig att dricka?

Och n�r s�go vi dig husvill och g�vo dig h�rb�rge, eller naken och kl�dde dig?

Och n�r s�go vi dig sjuk eller i f�ngelse och kommo till dig?'

D� skall Konungen svara och s�ga till dem: 'Sannerligen s�ger jag eder: Vadhelst I haven gjort mot en av dessa mina minsta br�der, det haven I gjort mot mig.'

D�refter skall han ock s�ga till dem som st� p� hans v�nstra sida: 'G�n bort ifr�n mig, I f�rbannade, till den eviga elden, som �r tillredd �t dj�vulen och hans �nglar.

Ty jag var hungrig, och I g�ven mig icke att �ta; jag var t�rstig, och I g�ven mig icke att dricka;

jag var husvill, och I g�ven mig icke h�rb�rge, naken, och I kl�dden mig icke, sjuk och i f�ngelse, och I bes�kten mig icke.'

D� skola ocks� de svara och s�ga: 'Herre, n�r s�go vi dig hungrig eller t�rstig eller husvill eller naken eller sjuk eller i f�ngelse och tj�nade dig icke?'

D� skall han svara dem och s�ga: 'Sannerligen s�ger jag eder: Vadhelst I icke haven gjort mot en av dessa minsta, det haven I ej heller gjort mot mig.'

Och dessa skola d� d� bort till evigt straff, men de r�ttf�rdiga till evigt liv.� v�nstra sida: 'G�n bort ifr�n mig i f�rbannelse' osv.