Chapter 5

S� kommo de �ver till gerasenernas land, p� andra sidan sj�n.

Och strax d� han hade stigit ur b�ten, kom en man, som var besatt av en oren ande, emot honom fr�n gravarna d�r;

han hade n�mligen sitt tillh�ll bland gravarna. Och icke ens med kedjor kunde man numera f�ngsla honom;

ty v�l hade han m�nga g�nger blivit f�ngslad med fotbojor och kedjor, men han hade slitit itu kedjorna och brutit s�nder fotbojorna, och ingen kunde f� makt med honom.

Och han vistades alltid, dag och natt, bland gravarna och p� bergen och skriade och sargade sig sj�lv med stenar.

N�r denne nu fick se Jesus p� avst�nd, skyndade han fram och f�ll ned f�r honom

och ropade med h�g r�st och sade: �Vad har du med mig att g�ra, Jesus, du Guds, den H�gstes, Son? Jag besv�r dig vid Gud, pl�ga mig icke.�

Jesus skulle n�mligen just s�ga till honom: �Far ut ur mannen, du orena ande.�

D� fr�gade han honom: �Vad �r ditt namn?� Han svarade honom: �Legion �r mitt namn, ty vi �ro m�nga.�

Och han bad honom entr�get att icke driva dem bort ifr�n den trakten.

Nu gick d�r vid berget en stor svinhjord i bet.

Och de b�do honom och sade: �S�nd oss �stad in i svinen; l�t oss f� fara in i dem.�

Och han tillstadde dem det. D� g�vo sig de orena andarna �stad och foro in i svinen. Och hjorden, vid pass tv� tusen svin, st�rtade sig utf�r branten ned i sj�n och drunknade i sj�n.

Men de som vaktade dem flydde och ber�ttade h�rom i staden och p� landsbygden; och folket gick �stad f�r att se vad det var som hade skett.

N�r de d� kommo till Jesus, fingo de se den som hade varit besatt, mannen som hade haft legionen i sig, sitta d�r kl�dd och vid sina sinnen; och de betogos av h�pnad.

Och de som hade �sett h�ndelsen f�rt�ljde f�r dem vad som hade vederfarits den besatte, och vad som hade skett med svinen.

D� begynte folket bedja honom att han skulle g� bort ifr�n deras omr�de.

N�r han sedan steg i b�ten, bad honom mannen som hade varit besatt, att han skulle f� f�lja honom.

Men han tillstadde honom det icke, utan sade till honom: �G� hem till de dina, och ber�tta f�r dem huru stora ting Herren har gjort med dig, och huru han har f�rbarmat sig �ver dig.�

D� gick han �stad och begynte f�rkunna i Dekapolis huru stora ting Jesus hade gjort med honom; och alla f�rundrade sig.

Och n�r Jesus hade farit �ver i b�ten, tillbaka till andra stranden, f�rsamlade sig mycket folk omkring honom, d�r han stod vid sj�n.

D� kom en synagogf�rest�ndare, vid namn Jairus, dit; och n�r denne fick se honom, f�ll han ned f�r hans f�tter

och bad honom entr�get och sade: �Min dotter ligger p� sitt yttersta. Kom och l�gg h�nderna p� henne, s� att hon bliver hulpen och f�r leva.�

D� gick han med mannen; och honom f�ljde mycket folk, som tr�ngde sig inp� honom.

Nu var d�r en kvinna som hade haft blodg�ng i tolv �r,

och som hade lidit mycket hos m�nga l�kare och kostat p� sig allt vad hon �gde, utan att det hade varit henne till n�got gagn; snarare hade det blivit v�rre med henne.

Hon hade f�tt h�ra om Jesus och kom nu i folkhopen, bakom honom, och r�rde vid hans mantel.

Ty hon t�nkte: �Om jag �tminstone f�r r�ra vid hans kl�der, s� bliver jag hulpen.�

Och strax uttorkade hennes blods k�lla, och hon k�nde i sin kropp att hon var botad fr�n sin pl�ga.

Men strax d� Jesus inom sig f�rnam vilken kraft som hade g�tt ut ifr�n honom, v�nde han sig om i folkhopen och fr�gade: �Vem r�rde vid mina kl�der?�

Hans l�rjungar sade till honom: �Du ser huru folket tr�nger p�, och �nd� fr�gar du: 'Vem r�rde vid mig?'�

D� s�g han sig omkring f�r att f� se den som hade gjort detta.

Men kvinnan fruktade och b�vade, ty hon visste vad som hade skett med henne; och hon kom fram och f�ll ned f�r honom och sade honom hela sanningen.

D� sade han till henne: �Min dotter, din tro har hj�lpt dig. G� i frid, och var botad fr�n din pl�ga.�

Medan han �nnu talade, kommo n�gra fr�n synagogf�rest�ndarens hus och sade: �Din dotter �r d�d; du m� icke vidare g�ra m�staren omak.�

Men n�r Jesus m�rkte vad som talades, sade han till synagogf�rest�ndaren: �Frukta icke, tro allenast.�

Och han tillstadde ingen att f�lja med, utom Petrus och Jakob och Johannes, Jakobs broder.

S� kommo de till synagogf�rest�ndarens hus, och han fick d�r se en hop m�nniskor som h�jde klagol�t och gr�to och j�mrade sig h�gt.

Och han gick in och sade till dem: �Varf�r klagen I och gr�ten? Flickan �r icke d�d, hon sover.�

D� h�nlogo de �t honom. Men han visade ut dem allasammans; och han tog med sig allenast flickans fader och moder och dem som hade f�tt f�lja med honom, och gick in dit d�r flickan l�g.

Och han tog flickan vid handen och sade till henne: �Talita, kum� (det betyder: �Flicka, jag s�ger dig, st� upp�).

Och strax stod flickan upp och begynte g� omkring (hon var n�mligen tolv �r gammal); och de blevo strax uppfyllda av stor h�pnad.

Men han f�rbj�d dem str�ngeligen att l�ta n�gon f� veta vad som hade skett. D�refter tillsade han att man skulle giva henne n�got att �ta.