Chapter 11

N�r de nu nalkades Jerusalem och voro n�ra Betfage och Betania vid Oljeberget, s�nde han �stad tv� av sina l�rjungar

och sade till dem: �G�n in i byn som ligger mitt framf�r eder, s� skolen I, strax d� I kommen ditin, finna en �snef�le st� d�r bunden, som �nnu ingen m�nniska har suttit p�; l�sen den och f�ren den hit.

Och om n�gon fr�gar eder varf�r I g�ren detta, s� skolen I svara: 'Herren beh�ver den, men han skall strax s�nda den tillbaka hit.�

D� gingo de �stad och funno en �snef�le st� d�r bunden utanf�r en port vid v�gen, och de l�ste den.

Och n�gra som stodo d�r bredvid sade till dem: �Vad g�ren I? Varf�r l�sen I f�len?�

Men de svarade dem s�som Jesus hade bjudit. D� l�t man dem vara.

Och de f�rde f�len till Jesus och lade sina mantlar p� den, och han satte sig upp p� den.

Och m�nga bredde ut sina mantlar p� v�gen, andra �ter skuro av kvistar och l�v p� f�lten och str�dde p� v�gen.

Och de som gingo f�re och de som f�ljde efter ropade: �Hosianna! V�lsignad vare han som kommer, i Herrens namn.

V�lsignat vare v�r fader Davids rike, som nu kommer. Hosianna i h�jden!�

S� drog han in i Jerusalem och kom in i helgedomen; och n�r han hade sett sig omkring �verallt och det redan var sent p� dagen, gick han med de tolv ut till Betania.

N�r de dagen d�refter voro p� v�g tillbaka fr�n Betania, blev han hungrig.

Och d� han p� avst�nd fick se ett fikontr�d som hade l�v, gick han dit f�r att se om han till �ventyrs skulle finna n�got d�rp�; men n�r han kom fram till det, fann han intet annat �n l�v, det var icke d� fikonens tid.

D� talade han och sade till tr�det: �Aldrig n�gonsin mer �te n�gon frukt av dig.� Och hans l�rjungar h�rde detta.

N�r de sedan kommo fram till Jerusalem, gick han in i helgedomen och begynte driva ut dem som s�lde och k�pte i helgedomen. Och han st�tte omkull v�xlarnas bord och duvom�nglarnas s�ten;

han tillstadde icke heller att man bar n�gonting genom helgedomen.

Och han undervisade dem och sade: �Det �r ju skrivet: 'Mitt hus skall kallas ett b�nehus f�r alla folk.' Men I haven gjort det till en r�varkula.�

D� �verstepr�sterna och de skriftl�rde fingo h�ra h�rom, s�kte de efter tillf�lle att f�rg�ra honom; ty de fruktade f�r honom, eftersom allt folket h�pnade �ver hans undervisning.

N�r det blev afton, beg�vo de sig ut ur staden.

Men d� de nu p� morgonen �ter gingo d�r fram, fingo de se fikontr�det vara f�rtorkat �nda fr�n roten.

D� kom Petrus ih�g vad som hade skett och sade till honom: �Rabbi, se, fikontr�det som du f�rbannade �r f�rtorkat.�

Jesus svarade och sade till dem: �Haven tro p� Gud.

Sannerligen s�ger jag eder: Om n�gon s�ger till detta berg: 'H�v dig upp, och kasta dig i havet' och d�rvid icke tvivlar i sitt hj�rta, utan tror att det han s�ger skall ske, d� skall det ske honom s�.

D�rf�r s�ger jag eder: Allt vad I bedjen om och beg�ren, tron att det �r eder givet; och det skall ske eder s�.

Och n�r I st�n och bedjen, s� f�rl�ten, om I haven n�got emot n�gon, f�r att ocks� eder Fader, som �r i himmelen, m� f�rl�ta eder edra f�rsyndelser.�

S� kommo de �ter till Jerusalem. Och medan han gick omkring i helgedomen, kommo �verstepr�sterna och de skriftl�rde och de �ldste fram till honom;

och de sade till honom: �Med vad myndighet g�r du detta? Och vem har givit dig myndighet att g�ra detta?�

Jesus svarade dem: �Jag vill st�lla en fr�ga till eder; svaren mig p� den, s� skall ock jag s�ga eder med vad myndighet jag g�r detta.

Johannes' d�pelse, var den fr�n himmelen eller fr�n m�nniskor? Svaren mig h�rp�.�

D� �verlade de med varandra och sade: �Om vi svara: 'Fr�n himmelen', s� fr�gar han: 'Varf�r trodden I honom d� icke?'

Eller skola vi svara: 'Fr�n m�nniskor'?� -- det v�gade de icke av fruktan f�r folket, ty alla h�llo f�re att Johannes verkligen var en profet.

De svarade allts� Jesus och sade: �Vi veta det icke.� D� sade Jesus till dem: �S� s�ger icke heller jag eder med vad myndighet jag g�r detta.�