Chapter 5

D� nu en g�ng folket, f�r att h�ra Guds ord, tr�ngde sig inp� honom d�r han stod vid Gennesarets sj�,

fick han se tv� b�tar ligga vid sj�stranden; men de som fiskade hade g�tt i land och h�llo p� att sk�lja sina n�t.

D� steg han i en av b�tarna, den som tillh�rde Simon, och bad honom l�gga ut n�got litet fr�n land. Sedan satte han sig ned och undervisade folket fr�n b�ten.

Och n�r han hade slutat att tala, sade han till Simon: �L�gg ut p� djupet; och kasten d�r ut edra n�t till f�ngst.�

D� svarade Simon och sade: �M�stare, vi hava arbetat hela natten och f�tt intet; men p� ditt ord vill jag kasta ut n�ten.�

Och n�r de hade gjort s�, fingo de en stor hop fiskar i sina n�t; och n�ten gingo s�nder.

D� vinkade de �t sina kamrater i den andra b�ten, att dessa skulle komma och hj�lpa dem. Och de kommo och fyllde upp b�da b�tarna, s� att de begynte sjunka.

N�r Simon Petrus s�g detta, f�ll han ned f�r Jesu kn�n och sade: �G� bort ifr�n mig, Herre; jag �r en syndig m�nniska.�

Ty f�r detta fiskaf�nges skull hade han och alla som voro med honom betagits av h�pnad,

j�mv�l Jakob och Johannes, Sebedeus' s�ner, som deltogo med Simon i fisket. Men Jesus sade till Simon: �Frukta icke; h�refter skall du f�nga m�nniskor.�

Och de f�rde b�tarna i land och l�mnade alltsammans och f�ljde honom.

Och medan han var i en av st�derna, h�nde sig, att d�r kom en man som var full av spet�lska. N�r denne fick se Jesus, f�ll han ned p� sitt ansikte och bad honom och sade: �Herre, vill du, s� kan du g�ra mig ren.�

D� r�ckte han ut handen och r�rde vid honom och sade: �Jag vill; bliv ren.� Och strax vek spet�lskan ifr�n honom.

Och han f�rbj�d honom att omtala detta f�r n�gon, men tillade: �G� �stad och visa dig f�r pr�sten och framb�r f�r din rening ett offer, s�som Moses har p�bjudit, till ett vittnesb�rd f�r dem.�

Men ryktet om honom spridde sig dess mer; och mycket folk samlade sig f�r att h�ra honom och f�r att bliva botade fr�n sina sjukdomar.

Men han drog sig undan till �de trakter och bad.

Nu h�nde sig en dag, d� han undervisade folket, att d�r sutto n�gra faris�er och lagl�rare -- s�dana hade n�mligen kommit dit fr�n alla byar i Galileen och Judeen och fr�n Jerusalem -- och Herrens kraft verkade, s� att sjuka blevo botade av honom.

D� kommo n�gra m�n dit med en lam man, som de buro p� en s�ng; och de f�rs�kte komma in med honom f�r att l�gga honom ned framf�r Jesus.

Men d� de f�r folkets skull icke kunde finna n�got annat s�tt att komma in med honom stego de upp p� taket och sl�ppte honom tillika med s�ngen ned genom tegelbel�ggningen, mitt ibland dem, framf�r Jesus.

N�r han s�g deras tro, sade han: �Min v�n, dina synder �ro dig f�rl�tna.�

D� begynte de skriftl�rde och faris�erna t�nka s�: �Vad �r denne f�r en, som talar s� h�diska ord? Vem kan f�rl�ta synder utom Gud allena?�

Men Jesus f�rnam deras tankar och svarade och sade till dem: �Vad �r det I t�nken i edra hj�rtan?

Vilket �r l�ttare att s�ga: 'Dina synder �ro dig f�rl�tna' eller att s�ga: 'St� upp och g�'?

Men f�r att I skolen veta, att M�nniskosonen har makt h�r p� jorden att f�rl�ta synder, s� s�ger jag dig� (och h�rmed v�nde han sig till den lame): �St� upp, tag din s�ng och g� hem.�

D� stod han strax upp i deras �syn och tog s�ngen, som han hade legat p�, och gick hem, prisande Gud.

Och de grepos alla av best�rtning och prisade Gud; och de sade, fulla av h�pnad: �Vi hava i dag sett f�runderliga ting.�

Sedan begav han sig d�rifr�n. Och han fick se en publikan, vid namn Levi, sitta vid tullhuset. Och han sade till denne: �F�lj mig.�

D� l�mnade han allt och stod upp och f�ljde honom.

Och Levi gjorde i sitt hus ett stort g�stabud f�r honom; och en stor hop publikaner och andra voro bordsg�ster d�r j�mte dem.

Men faris�erna -- s�rskilt de skriftl�rde bland dem -- knorrade mot hans l�rjungar och sade: �Huru kunnen I �ta och dricka med publikaner och syndare?�

D� svarade Jesus och sade till dem: �De �r icke de friska som beh�va l�kare, utan de sjuka.

Jag har icke kommit f�r att kalla r�ttf�rdiga, utan syndare, till b�ttring.

Och de sade till honom: �Johannes' l�rjungar fasta ofta och h�lla b�ner, sammalunda ock faris�ernas; men dina l�rjungar �ta och dricka.�

Jesus svarade dem: �Icke kunnen I v�l �l�gga br�llopsg�sterna att fasta, medan brudgummen �nnu �r hos dem?

Men en annan tid skall komma, och d�, n�r brudgummen tages ifr�n dem, d�, p� den tiden, skola de fasta.� --

Han framst�llde ock f�r dem denna liknelse: �Ingen river av en lapp fr�n en ny mantel och s�tter den p� en gammal mantel; om n�gon s� gjorde, skulle han icke allenast riva s�nder den nya manteln, utan d�rtill komme, att lappen fr�n den nya manteln icke skulle passa den gamla.

Ej heller sl�r n�gon nytt vin i gamla skinnl�glar; om n�gon s� gjorde, skulle det nya vinet spr�nga s�nder l�glarna, och vinet skulle spillas ut, j�mte det att l�glarna f�rd�rvades.

Nej, nytt vin b�r man sl� i nya l�glar. --

Och ingen som har druckit gammalt vin vill sedan g�rna hava nytt; ty han tycker, att det gamla �r b�ttre.�