Chapter 7

N�r han nu hade talat allt detta till slut inf�r folket, gick han in i Kapernaum.

Men d�r var en h�vitsman som hade en tj�nare, vilken l�g sjuk och var n�ra d�den; och denne var h�gt skattad av honom.

D� han nu fick h�ra om Jesus, s�nde han till honom n�gra av judarnas �ldste och bad honom komma och bota hans tj�nare.

N�r dessa kommo till Jesus, b�do de honom entr�get och sade: �Han �r v�rd att du g�r honom detta,

ty han har v�rt folk k�rt, och det �r han som har byggt synagogan �t oss.�

D� gick Jesus med dem. Men n�r han icke var l�ngt ifr�n h�vitsmannens hus, s�nde denne n�gra av sina v�nner och l�t s�ga till honom: �Herre, g�r dig icke omak; ty jag �r icke v�rdig att du g�r in under mitt tak.

D�rf�r har jag ej heller aktat mig sj�lv v�rdig att komma till dig Men s�g ett ord, s� bliver min tj�nare frisk.

Jag �r ju sj�lv en man som st�r under andras bef�l; jag har ock krigsm�n under mig, och om jag s�ger till en av dem: 'G�', s� g�r han, eller till en annan: 'Kom', s� kommer han, och om jag s�ger till min tj�nare: 'G�r det', d� g�r han s�.�

N�r Jesus h�rde detta, f�rundrade han sig �ver honom och v�nde sig om och sade till folket som f�ljde honom: �Jag s�ger eder: Icke ens i Israel har jag funnit s� stor tro.�

Och de som hade blivit uts�nda gingo hem igen och funno tj�naren vara frisk.

D�refter begav han sig till en stad som hette Nain; och med honom gingo hans l�rjungar och mycket folk.

Och se, d� han kom n�ra stadsporten, bars d�r ut en d�d, och han var sin moders ende son, och hon var �nka; och en ganska stor hop folk ifr�n staden gick med henne.

N�r Herren fick se henne, �mkade han sig �ver henne och sade till henne: �Gr�t icke.�

Och han gick fram och r�rde vid b�ren, och de som buro stannade. Och han sade: �Unge man, jag s�ger dig: St� upp.�

D� satte sig den d�de upp och begynte tala. Och han gav honom �t hans moder.

Och alla betogos av h�pnad och prisade Gud och sade: Den stor profet har uppst�tt ibland oss� och: �Gud har sett till sitt folk.�

Och detta tal om honom gick ut i hela Judeen och i hela landet d�romkring.

Och allt detta fick Johannes h�ra ber�ttas av sina l�rjungar.

D� kallade Johannes till sig tv� av sina l�rjungar och s�nde dem till Herren med denna fr�ga: ��r du den som skulle komma, eller skola vi f�rbida n�gon annan?�

N�r mannen kommo fram till honom, sade de: �Johannes d�paren har s�nt oss till dig och l�ter fr�ga: '�r du den som skulle komma, eller skola vi f�rbida n�gon annan?'�

Just d� h�ll Jesus p� med att bota m�nga som ledo av sjukdomar och pl�gor, eller som voro besatta av onda andar, och �t m�nga blinda gav han deras syn.

Och han svarade och sade till m�nnen: �G�n tillbaka och omtalen f�r Johannes vad I haven sett och h�rt: blinda f� sin syn, halta g�, spet�lska bliva rena, d�va h�ra, d�da uppst�, 'f�r fattiga f�rkunnas gl�djens budskap'.

Och salig �r den f�r vilken jag icke bliver en st�testen.�

N�r sedan Johannes' s�ndebud hade g�tt sin v�g, begynte han tala till folket om Johannes: �Varf�r var det I gingen ut i �knen? Var det f�r att se ett r�r som drives hit och dit av vinden?

Eller varf�r gingen I ut? Var det f�r att se en m�nniska kl�dd i fina kl�der? De som b�ra pr�ktiga kl�der och leva i kr�slighet, dem finnen I ju i konungapalatsen.

Varf�r gingen I d� ut? Var det f�r att se en profet? Ja, jag s�ger eder: �nnu mer �n en profet �r han.

Han �r den om vilken det �r skrivet: 'Se, jag s�nder ut min �ngel framf�r dig, och han skall bereda v�gen f�r dig.'

Jag s�ger eder: Bland dem som �ro f�dda av kvinnor har ingen varit st�rre �n Johannes; men den som �r minst i Guds rike �r likv�l st�rre �n han.

S� gav ock allt folket som h�rde honom Gud r�tt, j�mv�l publikanerna, och l�to d�pa sig med Johannes' dop.

Men faris�erna och de lagkloke f�raktade Guds r�dslut i fr�ga om dem sj�lva och l�to icke d�pa sig av honom.

Vad skall jag d� likna detta sl�ktes m�nniskor vid? Ja, vad �ro de lika?

De �ro lika barn som sitta p� torget och ropa till varandra och s�ga: 'Vi hava spelat f�r eder, och I haven icke dansat; vi hava sjungit sorges�ng, och I haven icke gr�tit.'

Ty Johannes d�paren har kommit, och han �ter icke br�d och dricker ej heller vin, och s� s�gen I: 'Han �r besatt av en ond ande.'

M�nniskosonen har kommit, och han b�de �ter och dricker, och nu s�gen I: 'Se, vilken frossare och vindrinkare han �r, en publikaners och syndares v�n!'

Men Visheten har f�tt r�tt av alla sina barn.�

Och en faris� inbj�d honom till en m�ltid hos sig; och han gick in i faris�ens hus och lade sig till bords.

Nu fanns d�r i staden en synderska; och n�r denna fick veta att han l�g till bords i faris�ens hus, gick hon dit med en alabasterflaska med sm�rjelse

och stannade bakom honom vid hans f�tter, gr�tande, och begynte v�ta hans f�tter med sina t�rar och torkade dem med sitt huvudh�r och kysste ivrigt hans f�tter och smorde dem med sm�rjelsen.

Men n�r faris�en som hade inbjudit honom s�g detta, sade han vid sig sj�lv: �Vore denne en profet, s� skulle han k�nna till, vilken och hurudan denna kvinna �r, som r�r vid honom; han skulle d� veta att hon �r en synderska.�

D� tog Jesus till orda och sade till honom: �Simon, jag har n�got att s�ga dig.� Han svarade: �M�stare, s�g det.

�En man som l�nade ut penningar hade tv� g�lden�rer. Den ene var skyldig honom fem hundra silverpenningar, den andre femtio.

Men d� de icke kunde betala, eftersk�nkte han skulden f�r dem b�da. Vilken av dem kommer nu att �lska honom mest?�

Simon svarade och sade: �Jag menar den �t vilken han eftersk�nkte mest.� D� sade han till honom: �R�tt d�mde du�

Och s� v�nde han sig �t kvinnan och sade till Simon: �Ser du denna kvinna? N�r jag kom in i ditt hus, gav du mig intet vatten till mina f�tter, men hon har v�tt mina f�tter med sina t�rar och torkat dem med sitt h�r.

Du gav mig ingen h�lsningskyss, men �nda ifr�n den stund d� jag kom hitin, har hon icke upph�rt att ivrigt kyssa mina f�tter.

Du smorde icke mitt huvud med olja, men hon har smort mina f�tter med sm�rjelse.

F�rdenskull s�ger jag dig: Hennes m�nga synder �ro henne f�rl�tna; hon har ju ock visat mycken k�rlek. Men den som f�r litet f�rl�tet, han �lskar ock litet.�

Sedan sade han till henne: �Dina synder �ro dig f�rl�tna.�

D� begynte de som voro bordsg�ster j�mte honom att s�ga vid sig sj�lva: �Vem �r denne, som till och med f�rl�ter synder?�

Men han sade till kvinnan: �Din tro har fr�lst dig. G� i frid.�