Chapter 8

D�refter vandrade han igenom landet, fr�n stad till stad och fr�n by till by, och predikade och f�rkunnade evangelium om Guds rike. Och med honom f�ljde de tolv,

s� ock n�gra kvinnor som hade blivit befriade fr�n onda andar och botade fr�n sjukdomar: Maria, som kallades Magdalena, ur vilken sju onda andar hade blivit utdrivna,

och Johanna, hustru till Herodes' fogde Kusas, och Susanna och m�nga andra som tj�nade dem med sina �godelar.

D� nu mycket folk kom tillhopa, i det att inbyggarna i de s�rskilda st�derna beg�vo sig ut till honom, sade han i en liknelse:

�En s�ningsman gick ut f�r att s� sin s�d. Och n�r han s�dde, f�ll somt vid v�gen och blev nedtrampat, och himmelens f�glar �to upp det.

Och somt f�ll p� stengrund, och n�r det hade vuxit upp, torkade det bort, eftersom det icke d�r hade n�gon fuktighet.

Och somt f�ll bland t�rnen, och t�rnena v�xte upp tillsammans d�rmed och f�rkv�vde det.

Men somt f�ll i god jord, och n�r det hade vuxit upp, bar det hundrafaldig frukt.� Sedan han hade talat detta, sade han med h�g r�st: �Den som har �ron till att h�ra, han h�re.�

D� fr�gade hans l�rjungar honom vad denna liknelse betydde.

Han sade: �Eder �r givet att l�ra k�nna Guds rikes hemligheter, men �t de andra meddelas de i liknelser, f�r att de med seende �gon intet skola se och med h�rande �ron intet f�rst�'.

S� �r nu detta liknelsens mening: S�den �r Guds ord.

Och att den s�ddes vid v�gen, det �r sagt om dem som hava h�rt ordet, men sedan kommer dj�vulen och tager bort det ur deras hj�rtan, f�r att de icke skola komma till tro och bliva fr�lsta.

Och att den s�ddes p� stengrunden det �r sagt om dem, som n�r de f� h�ra ordet, taga emot det med gl�dje, men icke hava n�gon rot; de tro allenast till en tid, och i frestelsens stund avfalla de.

Och att den f�ll bland t�rnena, det �r sagt om dem, som n�r de hava h�rt ordet, g� bort och l�ta sig f�rkv�vas av rikedomens omsorger och njutandet av livets goda och s� icke f�ra n�got fram till mognad.

Men att den f�ll i den goda jorden, det �r sagt om dem, som n�r de hava h�rt ordet, beh�lla det i r�ttsinniga och goda hj�rtan och b�ra frukt i st�ndaktighet.

Ingen t�nder ett ljus och g�mmer det sedan under ett k�rl eller s�tter det under en b�nk, utan man s�tter det p� en ljusstake, f�r att de som komma in skola se skenet.

Ty intet �r f�rdolt, som icke skall bliva uppenbart, ej heller �r n�got undang�mt, som icke skall bliva k�nt och komma i dagen.

Akten f�rdenskull p� huru I h�ren. Ty den som har, �t honom skall varda givet; men den som icke har, fr�n honom skall tagas ocks� det han menar sig hava.�

Och hans moder och hans br�der kommo och s�kte honom, men f�r folkets skull kunde de icke komma in till honom.

D� sade man till honom: �Din moder och dina broder st� h�rutanf�r och vilja tr�ffa dig.�

Men han svarade och sade till dem: �Min moder och mina br�der �ro dessa, som h�ra Guds ord och g�ra det.�

En dag steg han med sina l�rjungar i en b�t och sade till dem: �L�t oss fara �ver sj�n till andra sidan.� Och de lade ut.

Och medan de seglade fram, somnade han. Men en stormvind for ned �ver sj�n, och deras b�t begynte fyllas med vatten, s� att de voro i fara.

D� gingo de fram och v�ckte upp honom och sade: �M�stare, M�stare, vi f�rg�s.� N�r han s� hade vaknat, n�pste han vinden och vattnets v�gor, och de stillades, och det blev lugnt.

D�refter sade han till dem: �Var �r eder tro?� Men de hade blivit h�pna och f�rundrade sig och sade till varandra: �Vem �r d� denne? Han befaller ju b�de vindarna och vattnet, och de lyda honom.�

S� foro de �ver till gerasenernas land, som ligger mitt emot Galileen.

Och n�r han hade stigit i land, kom en man fr�n staden emot honom, en som var besatt av onda andar, och som under ganska l�ng tid icke hade haft kl�der p� sig och icke bodde i hus, utan bland gravarna.

D� nu denne fick se Jesus, skriade han och f�ll ned f�r honom och sade med h�g r�st: �Vad har du med mig att g�ra, Jesus, du Guds, den H�gstes, son? Jag beder dig, pl�ga mig icke.�

Jesus skulle n�mligen just bjuda den orene anden att fara ut ur mannen. Ty i l�ng tid hade han farit sv�rt fram med mannen; och v�l hade denne varit f�ngslad med kedjor och fotbojor och h�llits i f�rvar, men han hade slitit s�nder bojorna och hade av den onde anden blivit driven ut i �knarna.

Jesus fr�gade honom: �Vad �r ditt namn?� Han svarade: �Legion.� Ty det var m�nga onda andar som hade farit in i honom.

Och dessa b�do Jesus att han icke skulle befalla dem att fara ned i avgrunden.

Nu gick d�r en ganska stor svinhjord i bet p� berget. Och de b�do honom att han ville tillst�dja dem att fara in i svinen. Och han tillstadde dem det.

D� g�vo sig de onda andarna �stad ut ur mannen och foro in i svinen. Och hjorden st�rtade sig utf�r branten ned i sj�n och drunknade.

Men n�r herdarna s�go vad som hade skett, flydde de och ber�ttade h�rom i staden och p� landsbygden.

Och folket gick ut f�r att se vad som hade skett. N�r de d� kommo till Jesus, funno de mannen, ur vilken de onda andarna hade blivit utdrivna, sitta invid Jesu f�tter, kl�dd och vid sina sinnen; och de betogos av h�pnad.

Och de som hade sett h�ndelsen omtalade f�r dem huru den besatte hade blivit botad.

Allt folket ifr�n den kringliggande trakten av gerasenernas land bad d� Jesus att han skulle g� bort ifr�n dem, ty de voro gripna av stor f�rskr�ckelse. S� steg han d� i en b�t f�r att v�nda tillbaka.

Och mannen, ur vilken de onda andarna hade blivit utdrivna, bad honom att f� f�lja honom. Men Jesus tillsade honom att g�, med de orden:

�V�nd tillbaka hem, och f�rt�lj huru stora ting Gud har gjort med dig.� D� gick han bort och f�rkunnade i hela staden huru stora ting Jesus hade gjort med honom.

N�r Jesus kom tillbaka, mottogs han av folket; ty alla v�ntade de p� honom.

D� kom d�r en man, vid namn Jairus, som var f�rest�ndare f�r synagogan. Denne f�ll ned f�r Jesu f�tter och bad honom att han skulle komma till hans hus;

ty han hade ett enda barn, en dotter, vid pass tolv �r gammal, som l�g f�r d�den. Men under det att han var p� v�g dit, tr�ngde folket h�rt p� honom.

Nu var d�r en kvinna som hade haft blodg�ng i tolv �r och icke hade kunnat botas av n�gon.

Hon n�rmade sig honom bakifr�n och r�rde vid h�rntofsen p� hans mantel, och strax stannade hennes blodg�ng

Men Jesus fr�gade: �Vem var det som r�rde vid mig?� D� alla nekade till att hava gjort det, sade Petrus: �M�stare, hela folkhopen trycker och tr�nger dig ju.�

Men Jesus sade: �Det var n�gon som r�rde vid mig; ty jag k�nde att kraft gick ut ifr�n mig.�

D� nu kvinnan s�g att hon icke hade blivit obem�rkt, kom hon fram b�vande och f�ll ned f�r honom och omtalade inf�r allt folket varf�r hon hade r�rt vid honom, och huru hon strax hade blivit frisk.

D� sade han till henne: �Min dotter, din tro har hj�lpt dig. G� i frid.�

Medan han �nnu talade, kom n�gon fr�n synagogf�rest�ndarens hus och sade: �Din dotter �r d�d; du m� icke vidare g�ra m�staren omak.�

Men n�r Jesus h�rde detta, sade han till honom: �Frukta icke; tro allenast, s� f�r hon liv igen.�

Och n�r han hade kommit fram till hans hus, tillstadde han ingen att g� med ditin, utom Petrus och Johannes och Jakob och d�rtill flickans fader och moder.

Och alla gr�to och j�mrade sig �ver henne. Men han sade: �Gr�ten icke; hon �r icke d�d, hon sover.�

D� h�nlogo de �t honom, ty de visste ju att hon var d�d.

Men han tog henne vid handen och sade med h�g r�st: �Flicka, st� upp.�

D� kom hennes ande igen, och hon stod strax upp. Och han tillsade att man skulle giva henne n�got att �ta.

Och hennes f�r�ldrar blevo uppfyllda av h�pnad; men han f�rbj�d dem att f�r n�gon omtala vad som hade skett.