Chapter 9

Och han kallade tillhopa de tolv och gav dem makt och myndighet �ver alla onda andar, s� ock makt att bota sjukdomar.

Och han s�nde ut dem till att predika Guds rike och till att bota sjuka.

Och han sade till dem: �Tagen intet med eder p� v�gen, varken stav eller r�nsel eller br�d eller penningar, och haven icke heller dubbla livkl�dnader.

Och n�r I haven kommit in n�got hus, s� stannen d�r, till dess I l�mnen den orten.

Och om man n�gonst�des icke tager emot eder, s� g�n bort ifr�n den staden, och skudden stoftet av edra f�tter, till ett vittnesb�rd mot dem.�

Och de gingo ut och vandrade igenom landet, fr�n by till by, och f�rkunnade evangelium och botade sjuka allest�des.

Men n�r Herodes, landsfursten, fick h�ra om allt detta som skedde visste han icke vad han skulle tro. Ty somliga sade: �Det �r Johannes, som har uppst�tt fr�n de d�da.�

Men andra sade: �Det �r Elias, som har visat sig.� Andra �ter sade: �Det �r n�gon av de gamla profeterna, som har uppst�tt.�

Men Herodes sj�lv sade: �Johannes har jag l�tit halshugga. Vem �r d� denne, som jag h�r s�dant om?� Och han s�kte efter tillf�lle att f� se honom.

Och apostlarna kommo tillbaka och f�rt�ljde f�r Jesus huru stora ting de hade gjort. De tog han dem med sig och drog sig undan till en stad som hette Betsaida, d�r de kunde vara allena.

Men n�r folket fick veta detta, gingo de efter honom. Och han l�t dem komma till sig och talade till dem om Guds rike; och dem som beh�vde botas gjorde han friska.

Men dagen begynte nalkas sitt slut. D� tr�dde de tolv fram och sade till honom: �L�t folket skiljas �t, s� att de kunna g� bort i byarna och g�rdarna h�romkring och skaffa sig h�rb�rge och f� mat; vi �ro ju h�r i en �de trakt.�

Men han sade till dem: �Given I dem att �ta.� De svarade: �Vi hava icke mer �n fem br�d och tv� fiskar, s�framt vi icke skola g� bort och k�pa mat �t allt detta folk.�

D�r voro n�mligen vid pass fem tusen m�n. D� sade han till sina l�rjungar: �L�ten dem l�gga sig ned i matlag, femtio eller s� omkring i vart.�

Och de gjorde s� och l�to dem alla l�gga sig ned.

D�refter tog han de fem br�den och de tv� fiskarna och s�g upp till himmelen och v�lsignade dem. Och han br�t br�den och gav �t l�rjungarna, f�r att de skulle l�gga fram �t folket.

Och de �to alla och blevo m�tta. sedan samlade man upp de stycken som hade blivit �ver efter dem, tolv korgar.

N�r han en g�ng hade dragit sig undan och var stadd i byn, voro hans l�rjungar hos honom. Och han fr�gade dem och sade: �Vem s�ger folket mig vara?�

De svarade och sade: �Johannes d�paren; dock s�ga andra Elias; andra �ter s�ga: 'Det �r n�gon av de gamla profeterna, som har uppst�tt.'�

D� fr�gade han dem: �Vem s�gen d� I mig vara?� Petrus svarade och sade: �Guds Smorde.�

D� f�rbj�d han dem str�ngeligen att s�ga detta till n�gon.

Och han sade: �M�nniskosonen m�ste lida mycket, och han skall bliva f�rkastad av de �ldste och �verstepr�sterna och de skriftl�rda och skall bliva d�dad, men p� tredje dagen skall han uppst� igen.�

Och han sade till alla: �Om n�gon vill efterf�lja mig, s� f�rsake han sig sj�lv och tage sitt kors p� sig var dag; s� f�lje han mig.

Ty den som vill bevara sitt liv han skall mista det; men den som mister sitt liv, f�r min skull, han skall bevara det.

Och vad hj�lper det en m�nniska om hon vinner hela v�rlden, men mister sig sj�lv eller sj�lv g�r f�rlorad?

Den som blyges f�r mig och f�r mina ord, f�r honom skall M�nniskosonen blygas, n�r han kom mer i sin och min Faders och de heliga �nglarnas h�rlighet.

Men sannerligen s�ger jag eder: Bland dem som h�r st� finnas n�gra som icke skola smaka d�den, f�rr�n de f� se Guds rike.�

Vid pass �tta dagar efter det att han hade talat detta tog han Petrus och Johannes och Jakob med sig och gick upp p� berget f�r att bedja.

Och under det att han bad, blev hans ansikte f�rvandlat, och hans kl�der blevo skinande vita.

Och de, tv� m�n stodo d�r och samtalade med honom, och dessa voro Moses och Elias.

De visade sig i h�rlighet och talade om hans bortg�ng, vilken han skulle fullborda i Jerusalem.

Men Petrus och de som voro med honom voro f�rtyngda av s�mn; d� de sedan vaknade, s�go de hans h�rlighet och de b�da m�nnen, som stodo hos honom.

N�r s� dessa skulle skiljas ifr�n honom, sade Petrus till Jesus: �M�stare, har �r oss gott att vara; l�t oss g�ra tre hyddor, en �t dig och en �t Moses och en �t Elias.� Han visste n�mligen icke vad han sade.

Medan han s� talade, kom en sky och �verskyggde dem; och de blevo f�rskr�ckta, n�r de tr�dde in i skyn.

Och ur skyn kom en r�st som sade: �Denne �r min Son, den utvalde; h�ren honom.�

Och i detsamma som r�sten kom, funno de Jesus vara d�r allena. -- Och de f�rtego detta och omtalade icke f�r n�gon p� den tiden n�got av vad de hade sett.

N�r de dagen d�refter gingo ned fr�n berget, h�nde sig att mycket folk kom honom till m�tes.

D� ropade en man ur folkhopen och sade: �M�stare, jag beder dig, se till min son, ty han �r mitt enda barn.

Det �r s�, att en ande pl�gar gripa fatt i honom, och strax skriar han d�, och anden sliter och rycker honom, och fradgan st�r honom om munnen. Och det �r med knapp n�d han sl�pper honom, sedan han har s�nderbr�kat honom.

Nu bad jag dina l�rjungar att de skulle driva ut honom, men de kunde det icke.�

D� svarade Jesus och sade: �O du otrogna och vr�nga sl�kte, huru l�nge m�ste jag vara hos eder och h�rda ut med eder? F�r hit din son.�

Men �nnu medan denne var p� v�g fram, kastade den onde anden omkull honom och slet och ryckte honom. D� tilltalade Jesus den orene anden str�ngt och gjorde gossen frisk och gav honom tillbaka �t hans fader.

Och alla h�pnade �ver Guds stora makt. D� nu alla f�rundrade sig �ver alla de g�rningar som han gjorde, sade han till sina l�rjungar:

�Tagen emot dessa ord med �ppna �ron: M�nniskosonen skall bliva �verl�mnad i m�nniskors h�nder.

Men de f�rstodo icke detta som han sade, och det var f�rborgat f�r dem, s� att de icke kunde fatta det; dock fruktade de att fr�ga honom om det som han hade sagt.

Och bland dem uppstod tanken p� vilken av dem som vore st�rst.

Men Jesus f�rstod deras hj�rtans tankar och tog ett barn och st�llde det bredvid sig

och sade till dem: �Den som tager emot detta barn i mitt namn, han tager emot mig, och den som tager emot mig, han tager emot honom som har s�nt mig. Ty den som �r minst bland eder alla, han �r st�rst.

Och Johannes tog till orda och sade: �M�stare, s�go huru en man drev ut onda andar genom ditt namn; och du ville hindra honom, eftersom han icke f�ljde med oss.�

Men Jesus sade till honom: �Hindren honom icke; ty den som icke �r emot eder, han �r f�r eder.�

D� nu tiden var inne att han skulle bliva upptagen, besl�t han att st�lla sin f�rd till Jerusalem.

Och han s�nde budb�rare framf�r sig; och de gingo �stad och kommo in i en samaritisk by f�r att reda till �t honom.

Men folket d�r tog icke emot honom, eftersom han var stadd p� f�rd till Jerusalem.

N�r de b�da l�rjungarna Jakob i och Johannes f�rnummo detta, sade de: �Herre, vill du att vi skola bedja att eld kommer ned fr�n himmelen och f�rt�r dem?�

D� v�nde han sig om och tillr�ttavisade dem.

Och de gingo till en annan by.

Medan de nu f�rdades fram p� v�gen, sade n�gon till honom: �Jag vill f�lja dig, varthelst du g�r.

D� svarade Jesus honom: �R�varna hava kulor, och himmelens f�glar hava n�sten; men M�nniskosonen har ingen plats d�r han kan vila sitt huvud.�

Och till en annan sade han: �F�l; mig.� Men denne svarade: �Tillst�d mig att f�rst g� bort och begrava min fader.�

D� sade han till honom: �L�t de d�da begrava sina d�da; men g� du �stad och f�rkunna Guds rike.�

�ter en annan sade: �Jag vill f�lja dig, Herre, men tillst�d mig att f�rst taga avsked av dem som h�ra till mitt hus.�

D� svarade Jesus honom: �Ingen som ser sig tillbaka, sedan han har satt sin hand till plogen, �r skickad f�r Guds rike.�