Chapter 10

D�refter uts�g Herren sjuttiotv� andra och s�nde ut dem framf�r sig, tv� och tv�, till var stad och ort dit han sj�lv t�nkte komma

�Sk�rden �r mycken, men arbetarna �ro f�. Bedjen f�rdenskull sk�rdens Herre att han s�nder ut arbetare till sin sk�rd.

G�n �stad. Se, jag s�nder eder s�som lamm mitt in ibland ulvar.

B�ren ingen penningpung, ingen r�nsel, inga skor, och h�lsen icke p� n�gon under v�gen.

Men n�r I kommen in i n�got hus, s� s�gen f�rst: 'Frid vare �ver detta hus.'

Om d� n�gon finnes d�rinne, som �r frid v�rd, s� skall den frid I till�nsken vila �ver honom; varom icke, s� skall den v�nda tillbaka �ver eder sj�lva.

Och stannen kvar i det huset, och �ten och dricken vad de hava att giva, ty arbetaren �r v�rd sin l�n. G�n icke ur hus i hus.

Och n�r I kommen in i n�gon stad d�r man tager emot eder, s� �ten vad som s�ttes fram �t eder,

och boten de sjuka som finnas d�r, och s�gen till dem: 'Guds rike �r eder n�ra.'

Men n�r I kommen in i n�gon stad d�r man icke tager emot eder, s� g�n ut p� dess gator och s�gen:

'Till och med det stoft som l�der vid v�ra f�tter ifr�n eder stad skaka vi av oss �t eder. Men det m�n I veta, att Guds rike �r n�ra.'

Jag s�ger eder att det f�r Sodom skall p� 'den dagen' bliva dr�gligare �n f�r den staden.

Ve dig, Korasin! Ve dig, Betsaida! Ty om de kraftg�rningar som �ro gjorda i eder hade blivit gjorda i Tyrus och Sidon, s� skulle de f�r l�nge sedan hava suttit i s�ck och aska och gjort b�ttring.

Men ocks� skall det vid domen bliva dr�gligare f�r Tyrus och Sidon �n f�r eder.

Och du. Kapernaum, skall v�l du bliva upph�jt till himmelen? Nej, ned till d�dsriket m�ste du fara. --

Den som h�r eder, han h�r mig, och den som f�rkastar eder, han f�rkastar mig; men den som f�rkastar mig, han f�rkastar honom som har s�nt mig.�

Och de sjuttiotv� kommo tillbaka, uppfyllda av gl�dje, och sade: �Herre, ocks� de onda andarna �ro oss underd�niga genom ditt namn.�

D� sade han till dem: �Jag s�g Satan falla ned fr�n himmelen s�som en ljungeld.

Se, jag har givit eder makt att trampa p� ormar och skorpioner och att f�rtrampa all ov�nnens h�rsmakt, och han skall icke kunna g�ra eder n�gon skada.

Dock, gl�djens icke �ver att �nglarna �ro eder underd�niga, utan gl�djens �ver att edra namn �ro skrivna i himmelen.�

I samma stund uppfylldes han av fr�jd genom den helige Ande och sade: �Jag prisar dig, Fader, du himmelens och jordens Herre, f�r att du v�l har dolt detta f�r de visa och kloka, men uppenbarat det f�r de enfaldiga. Ja, Fader; s� har ju varit ditt behag.

Allt har av min Fader blivit f�r trott �t mig. Och ingen k�nner vem Sonen �r utom Fadern, ej heller vem Fadern �r, utom Sonen och den f�r vilken Sonen vill g�ra honom k�nd.�

Sedan v�nde han sig till l�rjungarna, n�r han var allena med dem och sade: �Saliga �ro de �gon som se det I sen.

Ty jag s�ger eder: M�nga profeter och konungar ville se det som I sen men fingo dock icke se det, och h�ra det som I h�ren, men fingo dock icke h�ra det.�

Men en lagklok stod upp och ville sn�rja honom och sade: �M�stare, vad skall jag g�ra f�r att f� evigt liv till arvedel?�

D� sade han till honom: �Vad �r skrivet i lagen? Huru l�ser du?�

Han svarade och sade: �'Du skall �lska Herren, din Gud, av allt ditt hj�rta och av all din sj�l och av all din kraft och av allt ditt f�rst�nd och din n�sta s�som dig sj�lv.'�

Han sade till honom: �R�tt svarade du. G�r det, s� f�r du leva,

D� ville han r�ttf�rdiga sig och sade till Jesus: �Vilken �r d� min n�sta?�

Jesus svarade och sade: �En man begav sig fr�n Jerusalem ned till Jeriko, men r�kade ut f�r r�vare, som togo ifr�n honom hans kl�der och d�rtill slogo honom; d�refter gingo de sin v�g och l�to honom ligga d�r halvd�d.

S� h�nde sig att en pr�st f�rdades samma v�g; och n�r han fick se honom, gick han f�rbi.

Likaledes ock en levit: n�r denne kom till det st�llet och fick se honom, gick han f�rbi.

Men en samarit, som f�rdades samma v�g, kom ocks� dit d�r han l�g; och n�r denne fick se honom, �mkade han sig �ver honom

och gick fram till honom och g�t olja och vin i hans s�r och f�rband dem. Sedan lyfte han upp honom p� sin �sna och f�rde honom till ett h�rb�rge och sk�tte honom.

Morgonen d�refter tog han fram tv� silverpenningar och gav dem �t v�rden och sade: 'Sk�t honom och vad du mer kostar p� honom skall jag betala dig, n�r jag kommer tillbaka.' --

Vilken av dessa tre synes dig nu hava visat sig vara den mannens n�sta, som hade fallit i r�varh�nder?�

Han svarade: �Den som bevisade honom barmh�rtighet.� D� sade Jesus till honom: �G� du och g�r sammalunda.�

N�r de nu voro p� vandring, gick han in i en by, och en kvinna, vid namn Marta, tog emot honom i sitt hus.

Och hon hade en syster, som hette Maria; denna satte sig ned vid Herrens f�tter och h�rde p� hans ord.

Men Marta var upptagen av m�ngahanda bestyr f�r att tj�na honom. Och hon gick fram och sade: �Herre, fr�gar du icke efter att min syster har l�mnat alla bestyr �t mig allena? S�g nu till henne att hon hj�lper mig.�

D� svarade Herren och sade till henne: �Marta, Marta, du g�r dig bekymmer och oro f�r m�ngahanda,

men allenast ett �r n�dv�ndigt. Maria har utvalt den goda delen, och den skall icke tagas ifr�n henne.�