Chapter 14

N�r han p� en sabbat hade kommit in till en av de f�rn�mligaste faris�erna f�r att intaga en m�ltid, h�nde sig, medan man d�r vaktade p� honom,

att en vattusiktig man kom dit och stod framf�r honom.

D� tog Jesus till orda och sade till de lagkloke och faris�erna: ��r det lovligt att bota sjuka p� sabbaten, eller �r det icke lovligt?�

Men de tego. D� tog han mannen vid handen och gjorde honom frisk och l�t honom g�.

Sedan sade han till dem: �Om n�gon av eder har en �sna eller en oxe som faller i en brunn, g�r han icke d� strax och drager upp den, j�mv�l p� sabbatsdagen?�

Och de f�rm�dde icke svara n�got h�rp�.

D� han nu m�rkte huru g�sterna utvalde �t sig de fr�msta platserna, framst�llde han f�r dem en liknelse; han sade till dem:

�N�r du av n�gon har blivit bjuden till br�llop, s� tag icke den fr�msta platsen vid bordet. Ty kanh�nda finnes bland g�sterna n�gon som �r mer ansedd �n du,

och d� kommer till �ventyrs den som har bjudit b�de dig och honom och s�ger till dig: 'Giv plats �t denne'; och s� m�ste du med skam intaga den nedersta platsen.

Nej, n�r du har blivit bjuden, s� g� och tag den nedersta platsen vid bordet. Ty det kan d� h�nda att den som har bjudit dig s�ger till dig, n�r han kommer: 'Min v�n, stig h�gre upp.' D� vederfares dig heder inf�r alla de andra bordsg�sterna.

Ty var och en som upph�jer sig, han skall bliva f�r�dmjukad, och den som �dmjukar sig, han skall bliva upph�jd.�

Han sade ock till den som hade bjudit honom: �N�r du g�r ett g�stabud, p� middagen eller p� aftonen, s� inbjud icke dina v�nner eller dina br�der eller dina fr�nder, ej heller rika grannar, s� att de bjuda dig igen och du d�rigenom f�r vederg�llning.

Nej, n�r du g�r g�stabud, s� bjud fattiga, krymplingar, halta, blinda.

Salig �r du d�; ty eftersom de icke f�rm� vederg�lla dig, skall du f� din vederg�llning vid de r�ttf�rdigas uppst�ndelse.�

D� nu en av de andra vid bordet h�rde detta, sade denne till honom: �Salig �r den som f�r bliva bordsg�st i Guds rike!�

D� sade han till honom: �En man tillredde ett stort g�stabud och bj�d m�nga.

Och n�r g�stabudet skulle h�llas, s�nde han ut sin tj�nare och l�t s�ga till dem som voro bjudna: 'Kommen, ty nu �r allt redo.'

Men de begynte alla strax urs�kta sig. Den f�rste sade till honom: 'Jag har k�pt ett jordagods, och jag m�ste g� ut och bese det. Jag beder dig, tag emot min urs�kt.'

En annan sade: 'Jag har k�pt fem par oxar, och jag skall nu g� �stad och f�rs�ka dem. Jag beder dig, tag emot min urs�kt.'

�ter en annan sade: 'Jag har tagit mig hustru, och d�rf�r kan jag icke komma.'

Och tj�naren kom igen och omtalade detta f�r sin herre. D� blev husbonden vred och sade till sin tj�nare: 'G� strax ut p� gator och gr�nder i staden, och f�r hitin fattiga och krymplingar och blinda och halta.'

Sedan sade tj�naren: 'Herre, vad du befallde har blivit gjort, men har �r �nnu rum.'

D� sade herren till tj�naren: 'G� ut p� v�gar och stigar, och n�dga m�nniskorna att komma hitin, s� att mitt hus bliver fullt.

Ty jag s�ger eder att ingen av de m�n som voro bjudna skall smaka sin m�ltid.'�

Och mycket folk gick med honom; och han v�nde sig om och sade till dem:

�Om n�gon kommer till mig, och han d�rvid ej hatar sin fader och sin moder, och sin hustru och sina barn, och sina br�der och systrar, d�rtill ock sitt eget liv, s� kan han icke vara min l�rjunge.

Den som icke b�r sitt kors och efterf�ljer mig, han kan icke vara min l�rjunge.

Ty om n�gon bland eder vill bygga ett torn, s�tter han sig icke d� f�rst ned och ber�knar kostnaden och mer till, om han �ger vad som beh�ves f�r att bygga det f�rdigt?

Eljest, om han lade grunden, men icke f�rm�dde fullborda verket skulle ju alla som finge se det begynna att begabba honom

och s�ga: 'Den mannen begynte bygga, men f�rm�dde icke fullborda sitt verk.'

Eller om en konung vill draga ut i krig f�r att drabba samman med en annan konung, s�tter han sig icke d� f�rst ned och t�nker efter, om han f�rm�r att med tio tusen m�ta den som kommer emot honom med tjugu tusen?

Om s� icke �r, m�ste han ju, medan den andre �nnu �r l�ngt borta, skicka s�ndebud och underhandla om fred.

Likas� kan ingen av eder vara min l�rjunge, om han icke f�rsakar allt vad han �ger. --

S� �r v�l saltet en god sak, men om till och med saltet mister sin s�lta, varmed skall man d� �terst�lla dess kraft?

Varken f�r jorden eller f�r g�dselh�gen �r det tj�nligt; man kastar ut det. Den som har �ron till att h�ra, han h�re.�