Chapter 15

Och till honom kom allt vad publikaner och syndare hette f�r att h�ra honom.

Men faris�erna och de skriftl�rde knorrade och sade: �Denne tager emot syndare och �ter med dem.�

D� framst�llde han f�r dem denna liknelse; han sade:

�Om ibland eder finnes en man som har hundra f�r, och han f�rlorar ett av dem, l�mnar han icke d� de nittionio i �knen och g�r och s�ker efter det f�rlorade, till dess han finner det?

Och n�r han har funnit det, l�gger han det p� sina axlar med gl�dje.

Och n�r han kommer hem, kallar han tillhopa sina v�nner och grannar och s�ger till dem: 'Gl�djens med mig, ty jag har funnit mitt f�r, som var f�rlorat.'

Jag s�ger eder att likas� bliver mer gl�dje i himmelen �ver en enda syndare som g�r b�ttring, �n �ver nittionio r�ttf�rdiga som ingen b�ttring beh�va.

Eller om en kvinna har tio silverpenningar, och hon tappar bort en av dem, t�nder hon icke d� upp ljus och sopar huset och s�ker noga, till dess hon finner den?

Och n�r hon har funnit den, kallar hon tillhopa sina v�ninnor och grannkvinnor och s�ger: 'Gl�djens med mig, ty jag har funnit den penning som jag hade tappat bort.'

Likas�, s�ger jag eder, bliver gl�dje hos Guds �nglar �ver en enda syndare som g�r b�ttring.

Ytterligare sade han: �En man hade tv� s�ner.

Och den yngre av dem sade till fadern: 'Fader, giv mig den del av f�rm�genheten, som faller p� min lott.' D� skiftade han sina �godelar mellan dem.

Och icke l�ng tid d�refter lade den yngre sonen allt sitt tillhopa och for l�ngt bort till ett fr�mmande land. D�r levde han i utsv�vningar och f�rfor s� sin f�rm�genhet.

Men sedan han hade sl�sat bort allt, kom en sv�r hungersn�d �ver det landet, och han begynte lida n�d.

D� gick han bort och gav sig under en man d�r i landet, och denne s�nde honom ut p� sina marker f�r att vakta svin.

Och han �stundade att f� fylla sin buk med de fr�skidor som svinen �to; men ingen gav honom n�got.

D� kom han till besinning och sade: 'Huru m�nga legodr�ngar hos min fader hava icke br�d i �verfl�d, medan jag har f�rg�s av hunger!

Jag vill st� upp och g� till min fader och s�ga till honom: Fader, jag har syndat mot himmelen och inf�r dig;

jag �r icke mer v�rd att kallas din son. L�t mig bliva s�som en av dina legodr�ngar.'

S� stod han upp och gick till sin fader. Och medan han �nnu var l�ngt borta, fick hans fader se honom och �mkade sig �ver honom och skyndade emot honom och f�ll honom om halsen och kysste honom innerligt.

Men sonen sade till honom: 'Fader, jag har syndat mot himmelen och inf�r dig; jag �r icke mer v�rd att kallas din son.'

D� sade fadern till sina tj�nare 'Skynden eder att taga fram den yppersta kl�dnaden och kl�den honom i den, och s�tten en ring p� hans hand och skor p� hans f�tter.

Och h�mten den g�dda kalven och slakten den, s� vilja vi �ta och g�r oss glada.

Ty denne min son var d�d, men har f�tt liv igen; han var f�rlorad men �r �terfunnen.' Och de begynte g�ra sig glada.

Men hans �ldre son var ute p� marken. N�r denne nu v�nde tillbaka och hade kommit n�ra huset fick han h�ra spel och dans.

D� kallade han till sig en av tj�narna och fr�gade vad detta kunde betyda.

Denne svarade honom: 'Din broder har kommit hem; och d� nu din fader har f�tt honom v�lbeh�llen tillbaka, har han l�tit slakta den g�dda kalven.'

D� blev han vred och ville icke g� in. Hans fader gick d� ut och talade vanligt med honom.

Men han svarade och sade till sin fader: 'Se, i s� m�nga �r har jag nu tj�nat dig, och aldrig har jag �vertr�tt n�got ditt bud; och lik v�l har du �t mig aldrig givit ens en killing, f�r att jag skulle kunna g�ra mig glad med mina v�nner.

Men n�r denne din son, som har f�rt�rt dina �godelar tillsammans med sk�kor, nu har kommit tillbaka, s� har du f�r honom l�tit slakta den g�dda kalven.'

D� sade han till honom: 'Min son, du �r alltid hos mig, och all mitt �r ditt.

Men nu m�ste vi fr�jda oss och vara glada; ty denne din broder var d�d, men har f�tt liv igen, han var f�rlorad, men �r �terfunnen.'�