Chapter 19

Och han kom in i Jeriko och gick fram genom staden.

D�r fanns en man, vid namn Sackeus, som var f�rman f�r publikanerna och en rik man.

Denne ville g�rna veta vem som var Jesus och ville se honom, men han kunde det icke f�r folkets skull, ty han var liten till v�xten.

D� skyndade han i f�rv�g och steg upp i ett mullb�rsfikontr�d f�r att f� se honom, ty han skulle komma den v�gen fram.

N�r Jesus nu kom till det st�llet, s�g han upp och sade till honom: �Sackeus, skynda dig ned, ty i dag m�ste jag g�sta i ditt hus.�

Och han skyndade sig ned och tog emot honom med gl�dje.

Men alla som s�go det knorrade och sade: �Han har g�tt in f�r att g�sta hos en syndare.�

Men Sackeus tr�dde fram och sade till Herren: �Herre, h�lften av mina �godelar giver jag nu �t de fattiga; och om jag har utkr�vt f�r mycket av n�gon, s� giver jag fyradubbelt igen.

Och Jesus sade om honom: �I dag har fr�lsning vederfarits detta hus, eftersom ocks� han �r en Abrahams son.

Ty M�nniskosonen har kommit f�r att upps�ka och fr�lsa det som var f�rlorat.�

Medan de h�rde h�rp�, framst�llde han ytterligare en liknelse, eftersom han var n�ra Jerusalem och de nu menade att Guds rike strax skulle uppenbaras.

Han sade allts�: �En man av f�rn�mlig sl�kt t�nkte fara bort till ett avl�gset land f�r att utverka �t sig konungslig v�rdighet; sedan skulle han komma tillbaka.

Och han kallade till sig tio sin tj�nare och gav dem tio pund och sade till dem: 'F�rvalten dessa, till dess jag kommer tillbaka.'

Men hans landsm�n hatade honom och s�nde, efter hans avf�rd, �stad en beskickning och l�to s�ga: 'Vi vilja icke att denne skall bliva konung �ver oss.�

N�r han sedan kom tillbaka, efter att hava utverkat �t sig den konungsliga v�rdigheten, l�t han kalla till sig de tj�nare �t vilka han hade givit penningarna, ty han ville veta vad var och en genom sin f�rvaltning hade f�rv�rvat.

D� kom den f�rste fram och sade: 'Herre, ditt pund har givit i vinst tio pund.'

Han svarade honom: 'R�tt s�, du gode tj�nare! Eftersom du har varit trogen i en mycket ringa sak, skall du f� makt och myndighet �ver tio st�der.'

D�refter kom den andre i ordningen och sade: 'Herre, ditt pund har avkastat fem pund.'

D� sade han j�mv�l till denne: 'S� vare ock du satt �ver fem st�der.'

Och den siste kom fram och sade: 'Herre, se h�r �r ditt pund; jag har haft det f�rvarat i en duk.

Ty jag fruktade f�r dig, eftersom du �r en str�ng man; du vill taga upp vad du icke har lagt ned, och sk�rda vad du icke har s�tt.'

Han sade till honom: 'Efter dina egna ord vill jag d�ma dig, du onde tj�nare. Du visste allts� att jag �r en str�ng man, som vill taga upp vad jag icke har lagt ned, och sk�rda vad jag icke har s�tt?

Varf�r satte du d� icke in mina penningar i en bank? D� hade jag, n�r jag kom hem, f�tt uppb�ra dem med r�nta.'

Och han sade till dem som stodo vid hans sida: 'Tagen ifr�n honom hans pund, och given det �t den som har de tio punden.'

De sade till honom: 'Herre, han har ju redan tio pund.'

Han svarade: 'Jag s�ger eder: Var och en som har, �t honom skall varda givet; men den som icke har, fr�n honom skall tagas ocks� det han har.

Men dessa mina ov�nner, som icke ville hava mig till konung �ver sig, f�ren dem hit huggen ned dem h�r inf�r mig.�

Sedan Jesus hade sagt detta, gick han framf�r de andra upp mot Jerusalem.

N�r han d� nalkades Betfage och Betania, vid det berg som kallas Oljeberget, s�nde han �stad tv� av l�rjungarna

och sade: �G�n in i byn som ligger h�r mitt framf�r. Och n�r I kommen ditin, skolen I finna en �snef�le st� d�r bunden, som ingen m�nniska n�gonsin har suttit p�, l�sen den och f�ren den hit.

Och om n�gon fr�gar eder varf�r I l�sen den skolen I svara s�: 'Herren beh�ver den.'�

Och de som hade blivit uts�nda gingo �stad och funno det s� som han hade sagt dem.

Och n�r de l�ste f�len, fr�gade �garen dem: �Varf�r l�sen I f�len?�

De svarade: �Herren beh�ver den.�

Och de f�rde f�len till Jesus och lade sina mantlar p� den och l�to Jesus s�tta sig d�rovanp�.

Och d�r han f�rdades fram bredde de ut sina mantlar under honom p� v�gen.

Och d� han var n�ra foten av Oljeberget, begynte hela l�rjungaskaran i sin gl�dje att med h�g r�st lova Gud f�r alla de kraftg�rningar som de hade sett;

och de sade: �V�lsignad vare han som kommer, konungen, i Herrens namn. Frid vare i himmelen och �ra i h�jden!�

Och n�gra faris�er som voro med i folkhopen sade till honom: �M�stare, f�rbjud dina l�rjungar att ropa s�.�

Men han svarade och sade: �Jag s�ger eder: Om dessa tiga, skola stenarna ropa.�

D� han nu kom n�rmare och fick se staden, begynte han gr�ta �ver den

och sade: �O att du i dag hade insett, ocks� du, vad din frid tillh�r! Men nu �r det f�rdolt f�r dina �gon.

Ty den tid skall komma �ver dig, d� dina fiender skola omgiva dig med bel�gringsvall och innesluta dig och tr�nga dig p� alla sidor.

Och de skola sl� ned dig till jorden, tillika med dina barn, som �ro i dig, och skola icke l�mna kvar i dig sten p� sten, d�rf�r att du icke aktade p� den tid d� du var s�kt.�

Och han gick in i helgedomen och begynte driva ut dem som s�lde d�rinne;

och han sade till dem: �Det �r skrivet: 'Och mitt hus skall vara ett b�nehus.' Men I haven gjort det till en r�varkula.�

Och han undervisade var dag i helgedomen. Och �verstepr�sterna och de skriftl�rde och folkets f�rn�mste m�n s�kte efter tillf�lle att f�rg�ra honom;

men de kunde icke finna n�gon utv�g d�rtill, ty allt folket h�ll sig till honom och h�rde honom.