Chapter 20

Och en dag, d� han undervisade folket i helgedomen och f�rkunnade evangelium, tr�dde �verstepr�sterna och de skriftl�rde, tillika med de �ldste, fram

och talade till honom och sade: �S�g oss, med vad myndighet g�r du detta? Och vem �r det som har rivit dig s�dan myndighet?�

Han svarade och sade till dem: �Ocks� jag vill st�lla en fr�ga till eder; svaren mig p� den.

Johannes' d�pelse, var den fr�n himmelen eller fr�n m�nniskor?�

D� �verlade de med varandra och sade: �Om vi svara: 'Fr�n himmelen' s� fr�gar han: 'Varf�r trodden I honom d� icke?'

Men om vi svara: 'Fr�n m�nniskor', d� kommer allt folket att stena oss, ty de �ro f�rvissade om att Johannes var en profet.�

De svarade allts� att de icke visste varifr�n den var.

D� sade Jesus till dem: �S� s�ger icke heller jag eder med vad myndighet jag g�r detta.�

Och han framst�llde f�r folket denna liknelse: �En man planterade en ving�rd och lejde ut den �t ving�rdsm�n och f�r utrikes f�r l�ng tid.

N�r sedan r�tta tiden var inne, s�nde han en tj�nare till ving�rdsm�nnen, f�r att de �t denne skulle l�mna n�gon del av ving�rdens frukt. Men ving�rdsm�nnen misshandlade honom och l�to honom g� tomh�nt bort.

Ytterligare s�nde han en annan tj�nare. Ocks� honom misshandlade och skymfade de och l�to honom g� tomh�nt bort.

Ytterligare s�nde han en tredje. Men ocks� denne slogo de blodig och drevo bort honom.

D� sade ving�rdens herre: 'Vad skall jag g�ra? Jo, jag vill s�nda min �lskade son; f�r honom skola de v�l �nd� hava f�rsyn.'

Men n�r ving�rdsmannen fingo se honom, �verlade de med varandra och sade: 'Denne �r arvingen; l�t oss dr�pa honom, f�r att arvet m� bliva v�rt.'

Och de f�rde honom ut ur ving�rden och dr�pte honom. �Vad skall nu ving�rdens herre g�ra med dem?

Jo, han skall komma och f�rg�ra de ving�rdsm�nnen och l�mna ving�rden �t andra.� N�r de h�rde detta, sade de: �Bort det!�

D� s�g han p� dem och sade: �Vad betyder d� detta skriftens ord: 'Den sten som byggningsm�nnen f�rkastade, den har blivit en h�rnsten'?

Var och en som faller p� den stenen, han skall bliva krossad; men den som stenen faller p�, honom skall den s�ndersmula.�

Och de skriftl�rde och �verstepr�sterna hade g�rna velat i samma stund gripa honom, men de fruktade f�r folket. Ty de f�rstodo att det var om dem som han hade talat i denna liknelse.

Och de vaktade p� honom och s�nde ut n�gra som f�rs�tligen skulle l�tsa sig vara r�ttsinniga m�n, f�r att dessa skulle f�nga honom genom n�got hans ord, s� att de skulle kunna �verl�mna honom �t �verheten, i landsh�vdingens v�ld.

Dessa fr�gade honom och sade: �M�stare, vi veta att du talar och undervisar r�tt och icke har anseende till personen, utan l�r om Guds v�g vad sant �r.

�r det lovligt f�r oss att giva kejsaren skatt, eller �r det icke lovligt?�

Men han m�rkte deras illfundighet och sade till dem:

�L�ten mig se en penning. Vems bild och �verskrift b�r den?� De svarade: �Kejsarens.�

D� sade han till dem: �Given allts� kejsaren vad kejsaren tillh�r, och Gud vad Gud tillh�r.�

Och de f�rm�dde icke f�nga honom genom n�got hans ord inf�r folket, utan f�rundrade sig �ver hans svar och tego.

D�refter tr�dde n�gra sadduc�er fram och ville p�st� att det icke gives n�gon uppst�ndelse. Dessa fr�gade honom

och sade: �M�stare, Moses har givit oss den f�reskriften, att om n�gon har en broder som �r gift, men d�r barnl�s, s� skall han taga sin broders hustru till akta och skaffa avkomma �t sin broder.

Nu voro h�r sju br�der. Den f�rste tog sig en hustru, men dog barnl�s.

D� tog den andre i ordningen henne

och d�refter den tredje; sammalunda alla sju. Men de dogo alla, utan att n�gon av dem l�mnade barn efter sig.

Slutligen dog ock hustrun.

Vilken av dem skall d� vid uppst�ndelsen f� kvinnan till hustru? De hade ju alla sju tagit henne till hustru.�

Jesus svarade dem: �Med den nuvarande tids�lderns barn �r det s�, att m�n taga sig hustrur, och hustrur givas �t m�n;

men de som bliva aktade v�rdiga att f� del i den nya tids�ldern och i uppst�ndelsen fr�n de d�da, med dem �r det s�, att varken m�n tag sig hustrur, eller hustrur givas m�n.

De kunna ju ej heller mer d� ty de �ro lika �nglarna och �ro, Guds s�ner, eftersom de hava blivit delaktiga av uppst�ndelsen.

Men att de d�da uppst�, det har ock Moses, p� det st�lle d�r det talas om t�rnbusken, givit till k�nna, n�r han kallar Herren 'Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud';

Och han �r en Gud icke f�r d�da, utan f�r levande, ty f�r honom leva alla.�

D� svarade n�gra av de skriftl�rde och sade: �M�stare, du har talat r�tt.�

De dristade sig n�mligen icke att vidare st�lla n�gon fr�ga p� honom.

Men han sade till dem: �Huru kan man s�ga att Messias �r Davids son?

David sj�lv s�ger ju i Psalmernas bok: Herren sade till min herre: S�tt dig p� min h�gra sida,

till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall.'

David kallar honom allts� 'herre'; huru kan han d� vara hans son?�

Och han sade till sina l�rjungar, s� att allt folket h�rde det:

�Tagen eder till vara f�r de skriftl�rde, som g�rna g� omkring i fotsida kl�der och g�rna vilja bliva h�lsade p� torgen och g�rna sitta fr�mst i synagogorna och p� de fr�msta platserna vid g�stabuden --

detta under det att de utsuga �nkors hus, medan de f�r syns skull h�lla l�nga baner. Del skola f� en dess h�rdare dom.�