Chapter 22

Det osyrade br�dets h�gtid, som ock kallas p�sk, var nu n�ra.

Och �verstepr�sterna och de skriftl�rde s�kte efter tillf�lle att r�ja honom ur v�gen. De fruktade n�mligen f�r folket.

Men Satan for in i Judas, som kallades Iskariot, och som var en av de tolv.

Denne gick bort och talade med �verstepr�sterna och bef�lhavarna f�r tempelvakten om huru han skulle �verl�mna honom �t dem.

D� blevo de glada och f�rklarade sig villiga att giva honom en summa penningar.

Och han gick in p� deras anbud och s�kte sedan efter l�gligt tillf�lle att f�rr�da honom �t dem, utan att n�gon folkskockning uppstod.

S� kom nu den dag i det osyrad br�dets h�gtid, d� man skulle slakta p�skalammet.

D� s�nde han �stad Petrus och Johannes och sade: �G�n �stad och reden till �t oss, s� att vi kunna �ta p�skalammet.�

De fr�gade honom: Var vill du att vi skola reda till det?�

Han svarade dem: N�r I kommen in i staden, skolen I m�ta en man som b�r en kruka vatten. F�ljen honom till det hus d�r han g�r in.

Och s�gen till husbonden i det huset: 'M�staren fr�gar dig: Var finnes h�rb�rget d�r jag skall �ta p�skalammet med mina l�rjungar?'

D� skall han visa eder en stor sal i �vre v�ningen, ordnad f�r m�ltid; reden till d�r.�

Och de gingo �stad och funno det s� som han hade sagt dem; och de redde till p�skalammet.

Och n�r stunden var inne, lade han sig till bords, och apostlarna med honom.

Och han sade till dem: �Jag har h�geligen �stundat att �ta detta p�skalamm med eder, f�rr�n mitt lidande begynner;

ty jag s�ger eder att jag icke mer skall fira denna h�gtid, f�rr�n den kommer till fullbordan i Guds rike.�

Och han l�t giva sig en kalk och tackade Gud och sade: �Tagen detta och delen eder emellan;

ty jag s�ger eder att jag h�refter icke, f�rr�n Guds rike kommer, skall dricka av det som kommer fr�n vintr�d.�

Sedan tog han ett br�d och tackade Gud och br�t det och gav �t dem och sade: �Detta �r min lekamen, som varder utgiven f�r eder. G�ren detta till min �minnelse.�

Sammalunda tog han ock kalken, efter m�ltiden, och sade: �Denna kalk �r det nya f�rbundet, i mitt blod, som varder utgjutet f�r eder.

Men se, den som f�rr�der mig, hans hand �r med mig p� bordet.

Ty M�nniskosonen skall g� bort, s�som f�rut �r best�mt; men ve den m�nniska genom vilken han bliver f�rr�dd!�

Och de begynte tala med varandra om vilken av dem det v�l kunde vara som skulle g�ra detta.

En tvist uppstod ock mellan dem om vilken av dem som skulle r�knas f�r den st�rste.

D� sade han till dem: �Konungarna upptr�da mot sina folk s�som h�rskare, och de som hava myndighet �ver folken l�ta kalla sig 'n�dige herrar'.

Men s� �r det icke med eder; utan den som �r st�rst bland eder, han vare s�som den yngste, och den som �r den f�rn�mste, han vare s�som en tj�nare.

Ty vilken �r st�rre: den som ligger till bords eller den som tj�nar? �r det icke den som ligger till bords? Och likv�l �r jag h�r ibland eder s�som en tj�nare. --

Men I �ren de som hava f�rblivit hos mig i mina pr�vningar;

och s�som min Fader har �verl�tit konungslig makt �t mig, s� �verl�ter jag likadan makt �t eder,

s� att I skolen f� �ta och dricka vid mitt bord i mitt rike och sitta p� troner s�som domare �ver Israels tolv sl�kter.

Simon, Simon! Se, Satan har beg�rt att f� eder i sitt v�ld, f�r att kunna s�lla eder s�som vete;

men jag har bett f�r dig, att din tro icke m� bliva om intet. Och n�r du en g�ng har omv�nt dig, s� styrk dina br�der.�

D� sade han till honom: �Herre, jag �r redo att med dig b�de g� i f�ngelse och g� i d�den.�

Men han svarade: �Jag s�ger dig, Petrus: I dag skall icke hanen gala, f�rr�n du tre g�nger har f�rnekat mig och sagt att du icke k�nner mig.�

Ytterligare sade han till dem: �N�r jag s�nde eder �stad utan penningpung, utan r�nsel, utan skor, icke fattades eder d� n�got?� De svarade: �Intet.�

D� sade han till dem: �Nu �ter m� den som har en penningpung taga den med sig, och den som har en r�nsel, han g�re sammalunda; och den som icke har n�got sv�rd, han s�lje sin mantel och k�pe sig ett s�dant.

Ty jag s�ger eder att p� mig m�ste fullbordas detta skriftens ord: 'Han blev r�knad bland og�rningsm�n'. Ja, det som �r f�rutsagt om mig, det g�r nu i fullbordan�

D� sade de: �Herre, se h�r �ro tv� sv�rd.� Han svarade dem: �Det �r nog.�

Och han gick ut och begav sig till Oljeberget, s�som hans sed var; och hans l�rjungar f�ljde honom.

Men n�r han hade kommit till platsen, sade han till dem: �Bedjen att I icke m�n komma i frestelse.�

Sedan gick han bort ifr�n dem, vid pass ett stenkast, och f�ll ned p� sina kn�n och bad

och sade: �Fader, om det �r din vilja, s� tag denna kalk ifr�n mig. Dock, ske icke min vilja, utan din.�

D� visade sig f�r honom en �ngel fr�n himmelen, som styrkte honom.

Men han hade kommit i sv�r �ngest och bad allt ivrigare, och hans svett blev s�som blodsdroppar, som f�llo ned p� jorden.

N�r han sedan stod upp fr�n b�nen och kom tillbaka till l�rjungarna, fann han dem insomnade av bedr�velse.

D� sade han till dem: �Varf�r soven I? St�n upp, och bedjen att I icke m�n komma i frestelse.�

Och se, medan han �nnu talade, kom en folkskara; och en av de tolv, den som hette Judas, gick framf�r dem. Och han tr�dde fram till Jesus f�r att kyssa honom.

Men Jesus sade till honom: �Judas, f�rr�der du M�nniskosonen med en kyss?�

D� nu de som voro med Jesus s�go vad som var p� f�rde, fr�gade de: �Herre, skola vi hugga till med sv�rd?�

Och en av dem h�gg till �verstepr�stens tj�nare och h�gg s� av honom h�gra �rat.

D� svarade Jesus och sade: �L�ten det g� s� l�ngt.� Och han r�rde vid hans �ra och helade honom.

Sedan sade Jesus till dem som hade kommit emot honom, till �verstepr�sterna och bef�lhavarna f�r tempelvakten och de �ldste: �S�som mot en r�vare haven I g�tt ut med sv�rd och stavar.

Fast�n jag var dag har varit med eder i helgedomen, haven I icke str�ckt ut edra h�nder emot mig men detta �r eder stund, och nu r�der m�rkrets makt.�

S� grepo de honom och f�rde honom �stad in i �verstepr�stens hus. Och Petrus f�ljde efter p� avst�nd.

Och de t�nde upp en eld mitt p� g�rden och satte sig d�r tillsammans, och Petrus satte sig ibland dem.

Men en tj�nstekvinna, som fick se honom, d�r han satt vid elden f�ste �gonen p� honom och sade: �Ocks� denne var med honom.

Men han nekade och sade: �Kvinna, jag k�nner honom icke.�

Kort d�refter fick en annan, en av mannen, se honom och sade: �Ocks� du �r en av dem.� Men Petrus svarade: �Nej, det �r jag icke.�

Vid pass en timme d�refter kom en annan som bedyrade och sade: �F�rvisso var ocks� denne med honom; han �r ju ock en galil�.�

D� svarade Petrus: �Jag f�rst�r icke vad du menar.� Och i detsamma, medan han �nnu talade, gol hanen.

D� v�nde Herren sig om och s�g p� Petrus; och Petrus kom d� ih�g Herrens ord, huru han hade sagt till honom: �F�rr�n hanen i dag har galit, skall du tre g�nger f�rneka mig.�

Och han gick ut och gr�t bitterligen.

Och de m�n som h�llo Jesus f�ngen begabbade honom och misshandlade honom.

De h�ljde �ver honom och fr�gade honom och sade: �Profetera: vem var det som slog dig?�

M�nga andra sm�dliga ord talade de ock mot honom.

Men n�r det blev dag, f�rsamlade sig folkets �ldste, �verstepr�ster och skriftl�rde, och l�to f�ra honom inf�r sitt Stora r�d

och sade: ��r du Messias, s� s�g oss det.� Men han svarade dem: �Om jag s�ger eder det, s� tron I det icke.

Och om jag fr�gar, s� svaren I icke.

Men h�refter skall M�nniskosonen sitta p� den gudomliga Maktens h�gra sida.�

D� sade de alla: �S� �r du d� Guds Son?� Han svarade dem: �I s�gen det sj�lva, att jag �r det.�

D� sade de: �Vad beh�va vi mer n�got vittnesb�rd? Vi hava ju sj�lva nu h�rt det av hans egen mun.�