Chapter 8

Och Jesus gick ut till Oljeberget.

Men i dagbr�ckningen kom han �ter till helgedomen.

D� f�rde �verstepr�sterna och faris�erna dit en kvinna som hade blivit betr�dd med �ktenskapsbrott; och n�r de hade lett henne fram,

sade de till honom: �M�stare, denna kvinna har p� bar g�rning blivit betr�dd med �ktenskapsbrott.

Nu bjuder Moses i lagen att s�dana skola stenas. Vad s�ger d� du?�

Detta sade de f�r att sn�rja honom, p� det att de skulle f� n�got att anklaga honom f�r. D� b�jde Jesus sig ned och skrev med fingret p� jorden.

Men n�r de stodo fast vid sin fr�ga, reste han sig upp och sade till dem: �Den av eder som �r utan synd, han kaste f�rsta stenen p� henne.�

Sedan b�jde han sig �ter ned och skrev p� jorden.

N�r de h�rde detta, gingo de ut, den ene efter den andre, f�rst de �ldsta, och Jesus blev l�mnad allena med kvinnan, som stod d�r kvar.

D� s�g Jesus upp och sade till kvinnan: �Var �ro de andra? Har ingen d�mt dig?�

Hon svarade: �Herre, ingen.� D� sade han till henne: �Icke heller jag d�mer dig. G�, och synda icke h�refter.�]

�ter talade Jesus till dem och sade: �Jag �r v�rldens ljus; den som f�ljer mig, han skall f�rvisso icke vandra i m�rkret, utan skall hava livets ljus.�

D� sade faris�erna till honom: �Du vittnar om dig sj�lv; ditt vittnesb�rd g�ller icke.�

Jesus svarade och sade till dem: �Om jag �n vittnar om mig sj�lv, s� g�ller dock mitt vittnesb�rd, ty jag vet varifr�n jag har kommit, och vart jag g�r; men I veten icke varifr�n jag kommer, eller vart jag g�r.

I d�men efter k�ttet; jag d�mer ingen.

Och om jag �n d�mer, s� �r min dom en r�tt dom, ty jag �r d�rvid icke ensam, utan med mig �r han som har s�nt mig.

I eder lag �r ju ock skrivet att vad tv� m�nniskor vittna, det g�ller s�som sant.

H�r �r nu jag som vittnar om mig; om mig vittnar ocks� Fadern, som har s�nt mig.

D� sade de till honom: �Var �r d� din Fader?� Jesus svarade: �I k�nnen varken mig eller min Fader. Om I k�nden mig, s� k�nden I ock min Fader.�

Det var p� det st�lle d�r offerkistorna stodo som han talade dessa ord, medan han undervisade i helgedomen; men ingen bar hand p� honom, ty hans stund var �nnu icke kommen.

�ter sade han till dem: �Jag g�r bort, och I skolen d� s�ka efter mig; men I skolen d� i eder synd. Dig jag g�r, dit kunnen I icke komma.�

D� sade judarna: �Icke vill han v�l dr�pa sig sj�lv, eftersom han s�ger: 'Dit jag g�r, dit kunnen I icke komma'?�

Men han svarade dem: �I �ren h�rnedifr�n, jag �r ovanifr�n; I �ren av denna v�rlden, jag �r icke av denna v�rlden.

D�rf�r sade jag till eder att I skullen d� i edra synder; ty om I icke tron att jag �r den jag �r, s� skolen I d� i edra synder.�

D� fr�gade de honom: �Vem �r du d�?� Jesus svarade dem: �Det som jag redan fr�n begynnelsen har uttalat f�r eder.

Mycket har jag �nnu att tala och att d�ma i fr�ga om eder. Men han som har s�nt mig �r sannf�rdig, och vad jag har h�rt av honom, det talar jag ut inf�r v�rlden.�

Men de f�rstodo icke att det var om Fadern som han talade till dem.

D� sade Jesus: �N�r I haven upph�jt M�nniskosonen, d� skolen I f�rsta att jag �r den jag �r, och att jag icke g�r n�got av mig sj�lv, utan talar detta s�som Fadern har l�rt mig.

Och han som har s�nt mig �r med mig; han har icke l�mnat mig allena, eftersom jag alltid g�r vad honom behagar.�

N�r han talade detta, kommo m�nga till tro p� honom.

D� sade Jesus till de judar som hade satt tro till honom: �Om I f�rbliven i mitt ord, s� �ren I i sanning mina l�rjungar;

Och I skolen d� f�rst� sanningen, och sanningen skall g�ra eder fria.�

De svarade honom: �Vi �ro Abrahams s�d och hava aldrig varit tr�lar under n�gon. Huru kan du d� s�ga: 'I skolen bliva fria'?�

Jesus svarade dem: �Sannerligen, sannerligen s�ger jag eder: Var och en som g�r synd, han �r syndens tr�l.

Men tr�len f�r icke f�rbliva i huset f�r alltid; sonen f�r f�rbliva d�r f�r alltid.

Om nu Sonen g�r eder fria, s� bliven i verkligen fria.

Jag vet att I �ren Abrahams s�d; men I st�n efter att d�da mig, eftersom mitt ord icke f�r n�gon ing�ng i eder.

Jag talar vad jag har sett hos min Fader; s� g�ren ock I vad I haven h�rt av eder fader.�

De svarade och sade till honom: �V�r fader �r ju Abraham.� Jesus svarade till dem: ��ren I Abrahams barn, s� g�ren ock Abrahams g�rningar.

Men nu st�n I efter att d�da mig, en man som har sagt eder sanningen, s�som jag har h�rt den av Gud. S� handlade icke Abraham.

Nej, I g�ren eder faders g�rningar.� De sade till honom: �Vi �ro icke f�dda i �ktenskapsbrott. Vi hava Gud till fader och ingen annan.�

Jesus svarade dem: �Vore Gud eder fader, s� �lskaden I ju mig, ty fr�n Gud har jag utg�tt, och fr�n honom �r jag kommen. Ja, jag har icke kommit av mig sj�lv, utan det �r han som har s�nt mig.

Varf�r fatten I d� icke vad jag talar? Jo, d�rf�r att I icke 'st�n ut med' att h�ra p� mitt ord.

I haven dj�vulen till eder fader, och vad eder fader har beg�r till, det viljen i g�ra. Han har varit en mandr�pare fr�n begynnelsen, och i sanningen st�r han icke, ty sanning finnes icke i honom. N�r han talar l�gn, d� talar han av sitt eget, ty han �r en l�gnare, ja, l�gnens fader.

Men mig tron I icke, just d�rf�r att jag talar sanning.

Vilken av eder kan �verbevisa mig om n�gon synd? Om jag allts� talar sanning, varf�r tron I mig d� icke?

Den som �r av Gud, han lyssnar till Guds ord; och det �r d�rf�r att I icke �ren av Gud som I icke lyssnen d�rtill.

Judarna svarade och sade till honom: �Hava vi icke r�tt, d� vi s�ga att du �r en samarit och �r besatt av en ond ande?�

Jesus svarade: �Jag �r icke besatt av n�gon ond ande; fastmer hedrar jag min Fader. I �ter skymfen mig.

Men jag s�ker icke min egen �ra; en finnes dock som s�ker den och som d�mer.

Sannerligen, sannerligen s�ger jag eder: Den som h�ller mitt ord, han skall aldrig n�gonsin se d�den.�

Judarna sade till honom: �Nu f�rst� vi att du �r besatt av en ond ande. Abraham har d�tt, s� ock profeterna, och likv�l s�ger du: 'Den som h�ller mitt ord, han skall aldrig n�gonsin smaka d�den.'

Icke �r v�l du f�rmer �n v�r Fader Abraham? Och han har ju d�tt. Profeterna hava ocks� d�tt. Till vem g�r du d� dig sj�lv?�

Jesus svarade: �Om jag sj�lv ville skaffa mig �ra, s� vore min �ra intet; men det �r min Fader som f�rl�nar mig �ra, han som I s�ger vara eder Gud.

Dock, I haven icke l�rt k�nna honom, men jag k�nner honom; och om jag sade att jag icke k�nde honom, s� bleve jag en l�gnare likasom I; men jag k�nner honom och h�ller hans ord.

Abraham, eder fader, fr�jdade sig �ver att han skulle f� se min dag. Han fick se den och blev glad.�

D� sade judarna till honom: �Femtio �r gammal �r du icke �nnu, och Abraham har du sett!�

Jesus sade till dem: �Sannerligen, sannerligen s�ger jag eder: F�rr�n Abraham blev till, �r jag.�

D� togo de upp stenar f�r att kasta p� honom. Men Jesus g�mde sig undan och gick sedan ut ur helgedomen.