Chapter 11

Och en man vid namn Lasarus l�g sjuk; han var fr�n Betania, den by d�r Maria och hennes syster Marta bodde.

Det var den Maria som smorde Herren med sm�rjelse och torkade hans f�tter med sitt h�r. Och nu l�g hennes broder Lasarus sjuk.

D� s�nde systrarna bud till Jesus och l�to s�ga: �Herre, se, han som du har s� k�r ligger sjuk.�

N�r Jesus h�rde detta, sade han: �Den sjukdomen �r icke till d�ds, utan till Guds f�rh�rligande, s� att Guds Son genom den bliver f�rh�rligad.�

Och Jesus hade Marta och hennes syster och Lasarus k�ra.

N�r han nu h�rde att denne l�g sjuk, stannade han f�rst tv� dagar d�r han var;

men d�refter sade han till l�rjungarna: �L�t oss g� tillbaka till Judeen.�

L�rjungarna sade till honom: �Rabbi, nyligen ville judarna stena dig, och �ter g�r du dit?�

Jesus svarade: �Dagen har ju tolv timmar; den som vandrar om dagen, han st�ter sig icke, ty han ser d� denna v�rldens ljus.

Men den som vandrar om natten, han st�ter sig, ty han har d� intet som lyser honom.�

Sedan han hade talat detta, sade han ytterligare till dem: �Lasarus, v�r v�n, har somnat in; men jag g�r f�r att v�cka upp honom ur s�mnen.�

D� sade hans l�rjungar till honom: �Herre, sover han, s� bliver han frisk igen.�

Men Jesus hade talat om hans d�d; de �ter menade att han talade om vanlig s�mn.

D� sade Jesus �ppet till dem: �Lasarus �r d�d.

Och f�r eder skull, f�r att I skolen tro, gl�der jag mig �ver att jag icke var d�r. Men l�t oss nu g� till honom.�

D� sade Tomas, som kallades Didymus, till de andra l�rjungarna: �L�t oss g� med, f�r att vi m� d� med honom.�

N�r s� Jesus kom dit, fann han att den d�de redan hade legat fyra dagar i graven.

Nu l�g Betania n�ra Jerusalem, vid pass femton stadier d�rifr�n,

och m�nga judar hade kommit till Marta och Maria f�r att tr�sta dem i sorgen �ver deras broder.

D� nu Maria fick h�ra att Jesus kom, gick hon honom till m�tes; men Maria satt kvar hemma.

Och Marta sade till Jesus: �Herre, hade du varit h�r, s� vore min broder icke d�d.

Men jag vet �nd� att allt vad du beder Gud om, det skall Gud giva dig.�

Jesus sade till henne: �Din broder skall st� upp igen.�

Marta svarade honom: �Jag vet att han skall st� upp, vid uppst�ndelsen p� den yttersta dagen.�

Jesus svarade till henne: �Jag �r uppst�ndelsen och livet. Den som tror p� mig, han skall leva, om han �n d�r;

och var och en som lever och tror p� mig, han skall aldrig n�gonsin d�. Tror du detta?�

Hon svarade honom: �Ja, Herre, jag tror att du �r Messias, Guds Son, han som skulle komma i v�rlden.�

N�r hon hade sagt detta, gick hon bort och kallade p� Maria, sin syster, och sade hemligen till henne: �M�staren �r h�r och kallar dig till sig.�

N�r hon h�rde detta, stod hon strax upp och gick �stad till honom.

Men Jesus hade �nnu icke kommit in i byn, utan var kvar p� det st�lle d�r Marta hade m�tt honom.

D� nu de judar, som voro inne i huset hos Maria f�r att tr�sta henne, s�go att hon s� hastigt stod upp och gick ut, f�ljde de henne, i tanke att hon gick till graven f�r att gr�ta d�r.

N�r s� Maria kom till det st�lle d�r Jesus var och fick se honom, f�ll hon ned f�r hans f�tter och sade till honom: �Herre, hade du varit d�r, s� vore min broder icke d�d.�

D� nu Jesus s�g henne gr�ta och s�g j�mv�l att de judar, som hade kommit med henne, gr�to, uppt�ndes han i sin ande och blev uppr�rd

och fr�gade: �Var haven I lagt honom?� De svarade honom: �Herre, kom och se.� Och Jesus gr�t.

D� sade judarna: �Se huru k�r han hade honom!�

Men somliga av dem sade:

�Kunde icke han, som �ppnade den blindes �gon, ock hava s� gjort att denne icke hade d�tt?�

D� uppt�ndes Jesus �ter i sitt innersta och gick bort till graven. Den var urholkad i berget, och en sten l�g framf�r ing�ngen.

Jesus sade: �Tagen bort stenen.� D� sade den d�des syster Marta till honom: �Herre, han luktar redan, ty han har varit d�d i fyra dygn.�

Jesus svarade henne: �Sade jag dig icke, att om du trodde, skulle du f� se Guds h�rlighet?�

D� togo de bort stenen. Och Jesus lyfte upp sina �gon och sade: �Fader, jag tackar dig f�r att du har h�rt mig.

Jag visste ju f�rut att du alltid h�r mig; men f�r folkets skull, som st�r h�r omkring, s�ger jag detta, f�r att de skola tro att det �r du som har s�nt mig.�

N�r han hade sagt detta, ropade han med h�g r�st: �Lasarus, kom ut.�

Och han som hade varit d�d kom ut, med h�nder och f�tter inlindade i bindlar och med ansiktet inh�ljt i en duk. Jesus sade till dem: �L�sen honom, och l�ten honom g�.�

M�nga judar, som hade kommit till Maria och hade sett vad Jesus hade gjort, trodde d� p� honom.

Men n�gra av dem gingo bort till faris�erna och omtalade f�r dem vad Jesus hade gjort.

D� sammankallade �verstepr�sterna och faris�erna en r�dsf�rsamling och sade: �Vad skola vi taga oss till? Denne man g�r ju m�nga tecken.

Om vi skola l�ta honom s� fortfara, skola alla tro p� honom, och romarna komma d� att taga ifr�n oss b�de land och folk.�

Men en av dem, Kaifas, som var �verstepr�st f�r det �ret, sade till dem: �I f�rst�n intet,

och I besinnen icke huru mycket b�ttre det �r f�r eder att en man d�r f�r folket, �n att hela folket f�rg�s.�

Detta sade han icke av sig sj�lv, utan genom profetisk ingivelse, eftersom han var �verstepr�st f�r det �ret; ty Jesus skulle d� f�r folket.

Ja, icke allenast �f�r folket�; han skulle d� ocks� f�r att samla och f�rena Guds f�rskingrade barn.

Fr�n den dagen var deras beslut fattat att d�da honom.

S� vandrade d� Jesus icke l�ngre �ppet bland judarna, utan drog sig undan till en stad som hette Efraim, p� landsbygden, i n�rheten av �knen; d�r stannade han kvar med sina l�rjungar.

Men judarnas p�sk var n�ra, och m�nga beg�vo sig d�, f�re p�sken, fr�n landsbygden upp till Jerusalem f�r att helga sig.

Och de s�kte efter Jesus och sade till varandra, d�r de stodo i helgedom: �Vad menen I? Skall han d� alls icke komma till h�gtiden?�

Och �verstepr�sterna och faris�erna hade utf�rdat p�bud om att den som finge veta var han fanns skulle giva det till k�nna, f�r att de m�tte kunna gripa honom.