Chapter 12

Sex dagar f�re p�sk kom nu Jesus till Betania, d�r Lasarus bodde, han som av Jesus hade blivit uppv�ckt fr�n de d�da.

D�r gjorde man d� f�r honom ett g�stabud, och Marta betj�nade dem, men Lasarus var en av dem som l�go till bords j�mte honom.

D� tog Maria ett sk�lpund sm�rjelse av dyrbar �kta nardus och smorde d�rmed Jesu f�tter; sedan torkade hon hans f�tter med sitt h�r. Och huset uppfylldes med v�llukt av sm�rjelsen.

Men Judas Iskariot, en av hans l�rjungar, den som skulle f�rr�da honom, sade d�:

�Varf�r s�lde man icke hellre denna sm�rjelse f�r tre hundra silverpenningar och gav dessa �t de fattiga?�

Detta sade han, icke d�rf�r, att han fr�gade efter de fattiga, utan d�rf�r, att han var en tjuv och pl�gade taga vad som lades i penningpungen, vilken han hade om hand.

Men Jesus sade: �L�t henne vara; m� hon f� fullg�ra detta f�r min begravningsdag.

De fattiga haven I ju alltid ibland eder, men mig haven I icke alltid.�

Nu hade det blivit k�nt f�r den stora hopen av judarna att Jesus var d�r, och de kommo dit, icke allenast f�r hans skull, utan ock f�r att se Lasarus, som han hade uppv�ckt fr�n de d�da.

D� besl�to �verstepr�sterna att d�da ocks� Lasarus.

Ty f�r hans skull gingo m�nga judar bort och trodde p� Jesus.

N�r dagen d�refter det myckna folk som hade kommit till h�gtiden fick h�ra att Jesus var p� v�g till Jerusalem,

togo de palmkvistar och gingo ut f�r att m�ta honom och ropade: �Hosianna! V�lsignad vare han som kommer, i Herrens namn, han som �r Israels konung.�

Och Jesus fick sig en �snef�le och satte sig upp p� den, s�som det �r skrivet:

�Frukta icke, du dotter Sion. Se, din konung kommer, sittande p� en �sninnas f�le.�

Detta f�rstodo hans l�rjungar icke d� strax, men n�r Jesus hade blivit f�rh�rligad, d� kommo de ih�g att detta var skrivet om honom, och att man hade gjort detta med honom.

S� gav nu folket honom sitt vittnesb�rd, de som hade varit med honom, n�r han kallade Lasarus ut ur graven och uppv�ckte honom fr�n de d�da.

D�rf�r kom ocks� det �vriga folket emot honom, eftersom de h�rde att han hade gjort det tecknet.

D� sade faris�erna till varandra: �I sen att I alls intet kunnen utr�tta; hela v�rlden l�per ju efter honom.�

Nu voro d�r ock n�gra greker, av dem som pl�gade fara upp f�r att tillbedja under h�gtiden.

Dessa kommo till Filippus, som var fr�n Betsaida i Galileen, och b�do honom och sade: �Herre, vi skulle vilja se Jesus.�

Filippus gick och sade detta till Andreas; Andreas och Filippus gingo och sade det till Jesus.

Jesus svarade dem och sade: �Stunden �r kommen att M�nniskosonen skall f�rh�rligas.

Sannerligen, sannerligen s�ger jag eder: Om icke vetekornet faller i jorden och d�r, s� f�rbliver det ett ensamt korn; men om det d�r, s� b�r det mycken frukt.

Den som �lskar sitt liv, han mister det, men den som hatar sitt liv i denna v�rlden, han skall beh�lla det och skall hava evigt liv.

Om n�gon vill tj�na mig, s� f�lje han mig; och d�r jag �r, d�r skall ocks� min tj�nare f� vara. Om n�gon tj�nar mig, s� skall min Fader �ra honom.

Nu �r min sj�l i �ngest; vad skall jag v�l s�ga? Fader, fr�ls mig undan denna stund. Dock, just d�rf�r har jag kommit till denna stund.

Fader, f�rh�rliga ditt namn.� D� kom en r�st fr�n himmelen: �Jag har redan f�rh�rligat det, och jag skall ytterligare f�rh�rliga det.�

Folket, som stod d�r och h�rde detta, sade d�: �Det var ett tord�n.� Andra sade: �Det var en �ngel som talade med honom.�

D� svarade Jesus och sade: �Denna r�st kom icke f�r min skull, utan f�r eder skull.�

Nu g�r en dom �ver denna v�rlden, nu skall denna v�rldens furste utkastas.

Och n�r jag har blivit upph�jd fr�n jorden, skall jag draga alla till mig.�

Med dessa ord gav han till k�nna p� vad s�tt han skulle d�.

D� svarade folket honom: �Vi hava h�rt av lagen att Messias skall stanna kvar f�r alltid. Huru kan du d� s�ga att M�nniskosonen m�ste bliva upph�jd? Vad �r v�l detta f�r en M�nniskoson?�

Jesus sade till dem: ��nnu en liten tid �r ljuset ibland eder. Vandren medan I haven ljuset, p� det att m�rkret icke m� f� makt med eder; den som vandrar i m�rkret, han vet ju icke var han g�r.

Tron p� ljuset, medan I haven ljuset, s� att I bliven ljusets barn.� Detta talade Jesus och gick sedan bort och dolde sig f�r dem.

Men fast�n han hade gjort s� m�nga tecken inf�r dem, trodde de icke p� honom.

Ty det ordet skulle fullbordas, som profeten Esaias s�ger: �Herre, vem trodde, vad som predikades f�r oss, och f�r vem var Herrens arm uppenbar?�

Allts� kunde de icke tro; Esaias s�ger ju ytterligare:

�Han har f�rblindat deras �gon och f�rstockat deras hj�rtan, s� att de icke kunna se med sina �gon eller f�rst� med sina hj�rtan och omv�nda sig och bliva helade av mig.�

Detta kunde Esaias s�ga, eftersom han hade sett hans h�rlighet, n�r han talade med honom. --

Dock funnos j�mv�l bland r�dsherrarna m�nga som trodde p� honom; men f�r faris�ernas skulle ville de icke bek�nna det, f�r att de icke skulle bliva utst�tta ur synagogan.

Ty de skattade h�gre att bliva �rade av m�nniskor �n att bliva �rade av Gud.

Men Jesus sade med h�g r�st: �Den som tror p� mig, han tror icke p� mig, utan p� honom som har s�nt mig.

Och den som ser mig, han ser honom som har s�nt mig.

S�som ett ljus har jag kommit i v�rlden, f�r att ingen av dem som tro p� mig skall f�rbliva i m�rkret.

Om n�gon h�r mina ord, men icke h�ller dem, s� d�mer icke jag honom; ty jag har icke kommit f�r att d�ma v�rlden, utan f�r att fr�lsa v�rlden.

Den som f�rkastar mig och icke tager emot mina ord, han har dock en domare �ver sig; det ord som jag har talat, det skall d�ma honom p� den yttersta dagen.

Ty jag har icke talat av mig sj�lv, utan Fadern, som har s�nt mig, han har bjudit mig vad jag skall s�ga, och vad jag skall tala.

Och jag vet att hans bud �r evigt liv; d�rf�r, vad jag talar, det talar jag s�som Fadern har sagt mig.�