Chapter 20

Men p� f�rsta veckodagen, medan det �nnu var m�rkt, kom Maria fr�n Magdala dit till graven och fick se stenen vara borttagen fr�n graven.

D� skyndade hon d�rifr�n och kom till Simon Petrus och till den andre l�rjungen, den som Jesus �lskade, och sade till dem: �De hava tagit Herren bort ur graven, och vi veta icke var de hava lagt honom.�

D� beg�vo sig Petrus och den andre l�rjungen �stad p� v�g till graven.

Och de sprungo b�da p� samma g�ng; men den andre l�rjungen sprang fortare �n Petrus och kom f�rst fram till graven.

Och n�r han lutade sig ditin, s� han linnebindlarna ligga d�r; dock gick han icke in.

Sedan, efter honom, kom ock Simon Petrus dit. Han gick in i graven och fick s� se huru bindlarna l�go d�r,

och huru duken som hade varit h�ljd �ver hans huvud icke l�g tillsammans med bindlarna, utan f�r sig sj�lv p� ett s�rskilt st�lle, hopvecklad.

D� gick ock den andre l�rjungen ditin, han som f�rst hade kommit till graven; och han s�g och trodde.

De hade n�mligen �nnu icke f�rst�tt skriftens ord, att han skulle uppst� fr�n de d�da.

Och l�rjungarna gingo s� hem till sitt igen.

Men Maria stod och gr�t utanf�r graven. Och under det hon gr�t, lutade hon sig in i graven

och fick d� se tv� �nglar i vita kl�der sitta d�r Jesu kropp hade legat, den ene vid huvudets plats, den andre vid f�tternas.

Och de sade till henne: �Kvinna, varf�r gr�ter du?� Hon svarade dem: �De hava tagit bort min Herre, och jag vet icke var de hava lagt honom.�

Vid det hon sade detta, v�nde hon sig om och fick se Jesus st� d�r; men hon visste icke att det var Jesus.

Jesus sade till henne: �Kvinna, varf�r gr�ter du? Vem s�ker du?� Hon trodde att det var �rtag�rdsm�staren och svarade honom: �Herre, om det �r du som har burit bort honom, s� s�g mig var du har lagt honom, s� att jag kan h�mta honom.�

Jesus sade till henne: �Maria!� D� v�nde hon sig om och sade till honom p� hebreiska: �Rabbuni!� (det betyder m�stare).

Jesus sade till henne: �R�r icke vid mig; jag har ju �nnu icke farit upp till Fadern. Men g� till mina br�der, och s�g till dem att jag far upp till min Fader och eder Fader, till min Gud och eder Gud.�

Maria fr�n Magdala gick d� och omtalade f�r l�rjungarna att hon hade sett Herren, och att han hade sagt detta till henne.

P� aftonen samma dag, den f�rsta veckodagen, medan l�rjungarna av fruktan f�r judarna voro samlade inom st�ngda d�rrar, kom Jesus och stod mitt ibland dem och sade till dem: �Frid vare med eder!�

Och n�r han hade sagt detta, visade han dem sina h�nder och sin sida. Och l�rjungarna blevo glada, n�r de s�go Herren.

�ter sade Jesus till dem: �Frid vare med eder! S�som Fadern har s�nt mig, s� s�nder ock jag eder.�

Och n�r han hade sagt detta, andades han p� dem och sade till dem: �Tagen emot helig ande!

Om I f�rl�ten n�gon hans synder, s� �ro de honom f�rl�tna; och om I binden n�gon i hans synder, s� �r han bunden i dem.�

Men Tomas, en av de tolv, han som kallades Didymus, var icke med dem, n�r Jesus kom.

D� nu de andra l�rjungarna sade till honom att de hade sett Herren, svarade han dem: �Om jag icke ser h�len efter spikarna i hans h�nder och sticker mitt finger i h�len efter spikarna och sticker min hand i hans sida, s� kan jag icke tro det.�

�tta dagar d�refter voro hans l�rjungar �ter d�rinne, och Tomas var med bland dem. D� kom Jesus, medan d�rrarna voro st�ngda, och stod mitt ibland de, och sade: �Frid vare med eder!�

Sedan sade han till Tomas: �R�ck hit dit finger, se h�r �ro mina h�nder; och r�ck hit din hand, och stick den i min sida. Och tvivla icke, utan tro.�

Tomas svarade och sade till honom: �Min Herre och min Gud!�

Jesus sade till honom: �Eftersom du har sett mig, tror du? Saliga �ro de som icke se och dock tro.�

�nnu m�nga andra tecken, som icke �ro uppskrivna i denna bok, gjorde Jesus i sina l�rjungars �syn.

Men dessa hava blivit uppskrivna, f�r att I skolen tro att Jesus �r Messias, Guds Son, och f�r att I genom tron skolen hava liv i hans namn.