Chapter 1

I min f�rra skrift, gode Teofilus, har jag ber�ttat om allt vad Jesus gjorde och l�rde,

�nda till den dag d� han blev upptagen, sedan han genom helig ande hade givit sina befallningar �t apostlarna som han hade utvalt.

F�r dem hade han ock genom m�nga s�kra bevis tett sig s�som levande, efter utst�ndet lidande; ty under fyrtio dagar l�t han sig ses av dem och talade med dem om Guds rike.

N�r han d� var tillsammans med dem, bj�d han dem och sade: �L�mnen icke Jerusalem, utan f�rbiden d�r vad Fadern har utlovat, det varom I haven h�rt av mig.

Ty Johannes d�pte med vatten, men f� dagar h�refter skolen I bliva d�pta i helig ande.�

D� de nu hade kommit tillhopa, fr�gade de honom och sade: �Herre, skall du nu i denna tid uppr�tta igen riket �t Israel?�

Han svarade dem: �Det tillkommer icke eder att f� veta tider eller stunder som Fadern i sin makt har fastst�llt.

Men n�r den helige Ande kommer �ver eder, skolen I undf� kraft och bliva mina vittnen, b�de i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien, och sedan intill jordens �nda.�

N�r han hade sagt detta, lyftes han inf�r deras �gon upp i h�jden, och en sky tog honom bort ur deras �syn.

Och medan de sk�dade mot himmelen, under det han for upp, se, d� stodo hos dem tv� m�n i vita kl�der.

Och dessa sade: �I galileiske m�n, varf�r st�n I och sen mot himmelen? Denne Jesus, som har blivit upptagen fr�n eder till himmelen, han skall komma igen p� samma s�tt som I haven sett honom fara upp till himmelen.�

Sedan v�nde de tillbaka till Jerusalem fr�n det berg som kallas Oljeberget, vilket ligger n�ra Jerusalem, icke l�ngre d�rifr�n, �n man f�r f�rdas p� en sabbat.

Och n�r de hade kommit dit, gingo de upp i den sal i �vre v�ningen, d�r de pl�gade vara tillsammans: Petrus och Johannes och Jakob och Andreas, Filippus och Tomas, Bartolomeus och Matteus, Jakob, Alfeus' son, och Simon ivraren och Judas, Jakobs son.

Alla dessa h�llo endr�ktigt ut i b�n tillika med Maria, Jesu moder, och n�gra andra kvinnor samt Jesu br�der.

En av de dagarna stod Petrus upp och talade bland br�derna, som d� voro f�rsamlade till ett antal av omkring etthundratjugu; han sade:

�Mina br�der, det skriftens ord skulle fullbordas, som den helige Ande genom Davids mun hade profetiskt talat om Judas, vilken blev v�gvisare �t de m�n som grepo Jesus.

Han var ju r�knad bland oss och hade ocks� f�tt detta �mbete p� sin lott.

Och med de penningar han hade f�tt s�som l�n f�r sin og�rning f�rv�rvade han sig en �ker. Men han st�rtade framstupa ned, och hans kropp brast mitt itu, s� att alla hans in�lvor g�vo sig ut.

Detta blev bekant f�r alla Jerusalems inv�nare, och s� blev den �kern p� deras tungom�l kallad Akeldamak (det betyder Blods�kern).

S� �r ju skrivet i Psalmernas bok: 'Hans g�rd blive �de, och ingen m� finnas, som bor d�ri'; och vidare: 'Hans �mbete tage en annan.'

D�rf�r b�r nu n�gon av de m�n som f�ljde oss under hela den tid d� Herren Jesus gick ut och in bland oss,

allt ifr�n den dag d� han d�ptes av Johannes �nda till den dag d� han blev upptagen och skildes ifr�n oss -- n�gon av dessa m�n b�r ins�ttas till att j�mte oss vittna om hans uppst�ndelse.�

D�refter st�llde de fram tv�: Josef (som kallades Barsabbas och hade tillnamnet Justus) och Mattias.

Och de b�do och sade: �Herre, du som k�nner allas hj�rtan, visa oss vilken av dessa tv� du har utvalt

till att f� den plats s�som tj�nare och apostel, vilken Judas �vergav, f�r att g� till den plats som var hans.�

Och de drogo lott om dem, och lotten f�ll p� Mattias. Och s� blev denne, j�mte de elva, r�knad s�som apostel.