Chapter 10

I Cesarea bodde en man vid namn Kornelius, en h�vitsman vid den s� kallade italiska krigsskaran.

Han var en from man, som �fruktade Gud� tillika med hela sitt hus; han utdelade rikligen allmosor �t folket och bad alltid till Gud.

En dag omkring nionde timmen s�g denne tydligt i en syn en Guds �ngel, som kom in till honom och sade till honom: �Kornelius!�

Han betraktade honom f�rskr�ckt och fr�gade: �Vad �r det, herre?� D� sade �ngeln till honom: �Dina b�ner och dina allmosor hava uppstigit till Gud och �ro i �minnelse hos honom.

S� s�nd nu n�gra m�n till Joppe och l�t h�mta en viss Simon, som ock kallas Petrus.

Han g�star hos en garvare vid namn Simon, som har ett hus vid havet.�

N�r �ngeln som hade talat med honom var borta, kallade han till sig tv� av sina tj�nare och en from krigsman, en av dem som h�rde till hans n�rmaste f�lje,

och f�rt�ljde alltsammans f�r dem och s�nde dem �stad till Joppe.

Men dagen d�refter, medan dessa voro p� v�gen och nalkades staden, gick Petrus vid sj�tte timmen upp p� taket f�r att bedja.

Och han blev hungrig och ville hava n�got att �ta. Medan man nu tillredde maten, f�ll han i h�nryckning.

Han s�g himmelen �ppen och n�gonting komma ned som liknade en stor linneduk, och som fasth�lls vid de fyra h�rnen och s�nktes ned till jorden.

Och d�ri funnos alla slags fyrfota och kr�lande djur som leva p� jorden, och alla slags himmelens f�glar.

Och en r�st kom till honom: �St� upp, Petrus, slakta och �t.�

Men Petrus svarade: �Bort det, Herre! Jag har aldrig �tit n�got oheligt och orent.�

�ter, f�r andra g�ngen, kom en r�st till honom: �Vad Gud har f�rklarat f�r rent, det m� du icke h�lla f�r oheligt.�

Detta skedde tre g�nger efter varandra; sedan blev duken strax �ter upptagen till Himmelen.

Medan Petrus i sitt sinne undrade �ver vad den syn han hade sett skulle betyda, hade de m�n som voro uts�nda av Kornelius redan fr�gat sig fram till Simons hus; och de stannade nu vid porten

och ropade p� n�gon f�r att f� veta om Simon, som ock kallades Petrus, g�stade d�r.

Men under det Petrus alltj�mt begrundade synen, sade Anden till honom: �H�r �ro ett par m�n som fr�ga efter dig.

St� upp, och g� ditned och f�lj med dem, utan att tveka; ty det �r jag som har s�nt dem.�

D� steg Petrus ned till m�nnen och sade: �Se h�r �r jag, den som I fr�gen efter. Av vilken orsak haven I kommit hit?�

De svarade: �H�vitsmannen Kornelius, en r�ttf�rdig och gudfruktig man, som har gott vittnesb�rd om sig av hela det judiska folket, har i en uppenbarelse f�tt befallning av en helig �ngel att h�mta dig till sig och h�ra vad du har att s�ga.�

D� bj�d han dem komma in och beredde dem h�rb�rge. Dagen d�refter stod han upp och begav sig �stad med dem; och n�gra av br�derna i Joppe f�ljde med honom.

F�ljande dag kommo de fram till Cesarea. Och Kornelius v�ntade p� dem och hade kallat tillhopa sina fr�nder och n�rmaste v�nner.

D� nu Petrus skulle tr�da in, gick Kornelius emot honom och betygade honom sin v�rdnad, i det att han f�ll ned f�r hans f�tter.

Men Petrus reste upp honom och sade: �St� upp; ocks� jag �r en m�nniska.�

Och under samtal med honom tr�dde Petrus in och fann m�nga vara d�r f�rsamlade.

Och han sade till dem: �I veten sj�lva att det �r en judisk man f�rbjudet att hava n�got umg�nge med en utl�nning eller att bes�ka en s�dan; men mig har Gud l�rt att icke r�kna n�gon m�nniska f�r ohelig eller oren.

D�rf�r kom jag ock utan inv�ndning hit, n�r jag blev h�mtad. Och nu fr�gar jag eder av vilket sk�l I haven l�tit h�mta mig.�

D� svarade Kornelius: �Det �r nu fj�rde dagen sedan jag, just vid denna timme, f�rr�ttade i mitt hus den b�n som man beder vid nionde timmen. D� fick jag se en man i skinande kl�dnad st� framf�r mig,

och han sade: 'Kornelius, din b�n �r h�rd, och dina allmosor hava kommit i �minnelse inf�r Gud.

S� s�nd nu bud till Joppe och kalla till dig Simon, som ock kallas Petrus: han g�star i garvaren Simons hus vid havet.'

D� s�nde jag strax bud till dig, och du gjorde v�l i att du kom. Och nu �ro vi alla h�r tillst�des inf�r Gud f�r att h�ra allt som har blivit dig befallt av Herren.�

D� �ppnade Petrus sin mun och sade: �Nu f�rnimmer jag i sanning att 'Gud icke har anseende till personen',

utan att den som fruktar honom och �var r�ttf�rdighet, han tages emot av honom, vilket folk han �n m� tillh�ra.

Det ord som han har s�nt till Israels barn f�r att genom Jesus Kristus, som �r allas Herre, f�rkunna det glada budskapet om frid, det ordet k�nnen I,

den f�rkunnelse som gick ut �ver hela Judeen, sedan den hade begynt i Galileen efter den d�pelse Johannes predikade --

f�rkunnelsen om Jesus fr�n Nasaret och om huru Gud hade smort honom med helig ande och kraft, honom som vandrade omkring och gjorde gott och botade alla som voro under dj�vulens v�ld; ty Gud var med honom.

Vi kunna sj�lva vittna om allt vad han gjorde b�de p� den judiska landsbygden och i Jerusalem; likv�l upph�ngde man honom p� tr� och d�dade honom.

Men honom har Gud uppv�ckt p� tredje dagen och l�tit honom bliva uppenbar,

v�l icke f�r allt folket, men f�r oss, som redan f�rut av Gud hade blivit utvalda till vittnen, och som �to och drucko med honom, sedan han hade uppst�tt fr�n de d�da.

Och han bj�d oss predika f�r folket och betyga att han �r den som av Gud har blivit best�md till att vara domare �ver levande och d�da.

Om honom b�ra alla profeterna vittnesb�rd och betyga att var och en som tror p� honom skall f� syndernas f�rl�telse genom hans namn.�

Medan Petrus �nnu s� talade, f�ll den helige Ande p� alla dem som h�rde hans tal.

Och alla de omskurna troende m�n som hade kommit dit med Petrus blevo uppfyllda av h�pnad �ver att den helige Ande hade blivit utgjuten j�mv�l �ver hedningarna, s�som en g�va �t dem.

De h�rde dem n�mligen tala tungom�l och storligen prisa Gud.

D� tog Petrus till orda och sade: �Icke kan v�l n�gon hindra att dessa d�pas med vatten, d� de hava undf�tt den helige Ande, de likav�l som vi?�

Och s� bj�d han att man skulle d�pa dem i Jesu Kristi namn. D�refter b�do de honom att han skulle stanna hos dem n�gra dagar.