Chapter 12

Vid den tiden l�t konung Herodes gripa och misshandla n�gra av dem som h�rde till f�rsamlingen.

Och Jakob, Johannes' broder, l�t han avr�tta med sv�rd.

N�r han s�g att detta behagade judarna, fortsatte han och l�t fasttaga ocks� Petrus. Detta skedde under det osyrade br�dets h�gtid.

Och sedan han hade gripit honom, satte han honom i f�ngelse och uppdrog �t fyra vaktavdelningar krigsm�n, vardera p� fyra man, att bevaka honom; och hans avsikt var att efter p�sken st�lla honom fram inf�r folket.

Under tiden f�rvarades Petrus i f�ngelset, men f�rsamlingen bad entr�get till Gud f�r honom.

Natten f�re den dag d� Herodes t�nkte draga honom inf�r r�tta l�g Petrus och sov mellan tv� krigsm�n, f�ngslad med tv� kedjor; och utanf�r d�rren voro v�ktare utsatta till att bevaka f�ngelset.

D� stod pl�tsligt en Herrens �ngel d�r, och ett sken lyste i rummet. Och han st�tte Petrus i sidan och v�ckte honom och sade: �St� nu strax upp�; och kedjorna f�llo ifr�n hans h�nder.

�ngeln sade ytterligare till honom: �Omgjorda dig, och tag p� dig dina sandaler.� Och han gjorde s�. d�refter sade �ngeln till honom: �Tag din mantel p� dig och f�lj mig.�

Och Petrus gick ut och f�ljde honom; men han f�rstod icke att det som skedde genom �ngeln var n�got verkligt, utan trodde att det var en syn han s�g.

N�r de s� hade g�tt genom f�rsta och andra vakten, kommo de till j�rnporten som ledde ut till staden. Den �ppnade sig f�r dem av sig sj�lv, och de tr�dde ut och gingo en gata fram; och i detsamma f�rsvann �ngeln ifr�n honom.

N�r sedan Petrus kom till sig igen, sade han: �Nu vet jag och �r f�rvissad om att Herren har uts�nt sin �ngel och r�ddat mig ur Herodes' hand och undan allt det som det judiska folket hade v�ntat sig.�

N�r han allts� hade f�rst�tt huru det var, gick han till det hus d�r Maria bodde, hon som var moder till den Johannes som ock kallades Markus; d�r voro ganska m�nga f�rsamlade och b�do.

D� han nu klappade p� portd�rren, kom en tj�nsteflicka, vid namn Rode, f�r att h�ra vem det var.

Och n�r hon k�nde igen Petrus' r�st, �ppnade hon i sin gl�dje icke porten, utan skyndade in och ber�ttade att Petrus stod utanf�r porten.

D� sade de till henne: �Du �r fr�n dina sinnen.� Men hon bedyrade att det var s�som hon hade sagt. D� sade de: �Det �r v�l hans �ngel.�

Men Petrus fortfor att klappa; och n�r de �ppnade, s�go de med h�pnad att det var han.

Och han gav tecken �t dem med handen att de skulle tiga, och f�rt�ljde f�r dem huru Herren hade f�rt honom ut ur f�ngelset. Och han tillade: �L�ten Jakob och de andra br�derna f� veta detta.� Sedan gick han d�rifr�n och begav sig till en annan ort.

Men n�r det hade blivit dag, uppstod bland krigsm�nnen en ganska stor oro och undran �ver vad som hade blivit av Petrus.

N�r s� Herodes ville h�mta honom, men icke fann honom, anst�llde han rannsakning med v�ktarna och bj�d att de skulle f�ras bort till bestraffning. D�refter for han ned fr�n Judeen till Cesarea och vistades sedan d�r.

Men han hade fattat stor ovilja mot tyrierna och sidonierna. Dessa infunno sig nu gemensamt hos honom; och sedan de hade f�tt Blastus, konungens kammarherre, p� sin sida, b�do de om fred, ty deras land hade sin n�ring av konungens.

P� utsatt dag kl�dde sig d� Herodes i konungslig skrud och satte sig p� tronen och h�ll ett tal till dem.

D� ropade folket: �En guds r�st �r detta, och icke en m�nniskas.�

Men i detsamma slog honom en Herrens �ngel, d�rf�r att han icke gav Gud �ran. Och han f�ll i en sjukdom som bestod d�ri att han uppfr�ttes av maskar, och s� gav han upp andan.

Men Guds ord hade framg�ng och utbredde sig.

Och sedan Barnabas och Saulus hade fullgjort sitt uppdrag i Jerusalem och avl�mnat underst�det, v�nde de tillbaka och togo d� med sig Johannes, som ock kallades Markus.