Chapter 13

I den f�rsamling som fanns i Antiokia verkade nu s�som profeter och l�rare Barnabas och Simeon, som kallades Niger, och Lucius fr�n Cyrene, s� ock Manaen, landsfursten Herodes' fosterbroder, och Saulus.

N�r dessa f�rr�ttade Herrens tj�nst och fastade, sade den helige Ande: �Avskiljen �t mig Barnabas och Saulus f�r det verk som jag har kallat dem till.�

D� fastade de och b�do och lade h�nderna p� dem och l�to dem begiva sig �stad.

Dessa, som s� hade blivit uts�nda av den helige Ande, foro nu ned till Seleucia och seglade d�rifr�n till Cypern.

Och n�r de hade kommit till Salamis, f�rkunnade de Guds ord i judarnas synagogor. De hade ocks� med sig Johannes s�som tj�nare.

Och sedan de hade f�rdats �ver hela �n �nda till Pafos, tr�ffade de d�r p� en judisk trollkarl och falsk profet, vid namn Barjesus,

som vistades hos landsh�vdingen Sergius Paulus. Denne var en f�rst�ndig man. Han kallade till sig Barnabas och Saulus och beg�rde att f� h�ra Guds ord.

Men Elymas (eller trollkarlen, ty namnet har den betydelsen) stod emot dem och ville hindra landsh�vdingen fr�n att komma till tro.

Saulus, som ock kallades Paulus, uppfylldes d� av helig ande och f�ste �gonen p� honom

och sade: �O du dj�vulens barn, du som �r full av allt slags svek och arglistighet och en fiende till allt vad r�tt �r, skall du d� icke upph�ra att f�rvrida Herrens raka v�gar?

Se, nu kommer Herrens hand �ver dig, och du skall till en tid bliva blind och icke kunna se solen.� Och strax f�ll t�cken och m�rker �ver honom; och han gick omkring och s�kte efter n�gon som kunde leda honom.

N�r d� landsh�vdingen s�g vad som hade skett, h�pnade han �ver Herrens l�ra och kom till tro.

Paulus och hans f�ljeslagare lade sedan ut ifr�n Pafos och foro till Perge i Pamfylien. D�r skilde sig Johannes ifr�n dem och v�nde tillbaka till Jerusalem.

Men sj�lva foro de vidare fr�n Perge och kommo till Antiokia i Pisidien. Och p� sabbatsdagen gingo de in i synagogan och satte sig d�r.

Och sedan man hade f�rel�st ur lagen och profeterna, s�nde synagogf�rest�ndarna till dem och l�to s�ga: �Br�der, haven I n�got f�rmaningens ord att s�ga till folket, s� s�gen det.�

D� stod Paulus upp och gav tecken med handen och sade: �I m�n av Israels hus och I som 'frukten Gud', h�ren mig.

Detta folks, Israels, Gud utvalde v�ra f�der, och han upph�jde detta folk, medan de �nnu bodde s�som fr�mlingar i Egyptens land, och f�rde dem sedan ut d�rifr�n 'med upplyft arm'.

Och under en tid av vid pass fyrtio �r hade han f�rdrag med dem i �knen.

Och sedan han hade utrotat sju folk i Kanaans land, utskiftade han dessas land till arvedelar �t dem.

D�runder f�rgick en tid av vid pass fyra hundra femtio �r. Sedan gav han dem domare, �nda till profeten Samuels tid.

D�refter beg�rde de en konung; och Gud gav dem Saul, Kis' son, en man av Benjamins stam, f�r en tid av fyrtio �r.

Men denne avsatte han och gjorde David till konung �ver dem. Honom gav han ock sitt vittnesb�rd, i det han sade: 'Jag har funnit David, Jessais son, en man efter mitt hj�rta. Han skall i alla stycken g�ra min vilja.'

Av dennes s�d har Gud efter sitt l�fte l�tit Jesus komma, s�som Fr�lsare �t Israel.

Men redan innan han upptr�dde, hade Johannes predikat b�ttringens d�pelse f�r hela Israels folk.

Och n�r Johannes h�ll p� att fullborda sitt lopp, sade han: 'Vad I menen mig vara, det �r jag icke. Men se, efter mig kommer den vilkens skor jag icke �r v�rdig att l�sa av han f�tter.'

Mina br�der, I som �ren barn av Abrahams sl�kt, s� ock I andra h�r, I som 'frukten Gud', till oss har ordet om denna fr�lsning blivit s�nt.

Ty eftersom Jerusalems inv�nare och deras r�dsherrar icke k�nde honom, uppfyllde de ock genom sin dom �ver honom profeternas utsagor, vilka var sabbat f�rel�ses;

och fast�n de icke funno honom skyldig till n�got som f�rtj�nade d�den, b�do de likv�l Pilatus att han skulle l�ta d�da honom.

N�r de s� hade f�rt till fullbordan allt som var skrivet om honom, togo de honom ned fr�n korsets tr� och lade honom i en grav.

Men Gud uppv�ckte honom fr�n de d�da.

Sedan visade han sig under m�nga dagar f�r dem som med honom hade g�tt upp fr�n Galileen till Jerusalem, och som nu �ro hans vittnen inf�r folket.

Och vi f�rkunna f�r eder det glada budskapet, att det l�fte som gavs �t v�ra f�der, det har Gud l�tit g� i fullbordan f�r oss, deras barn, d�rigenom att han har l�tit Jesus uppst�,

s�som ock �r skrivet i andra psalmen: 'Du �r min Son, jag har i dag f�tt dig.'

Och att han har l�tit honom uppst� fr�n de d�da, s� att han icke mer skall v�nda tillbaka till f�rg�ngelsen, det har han sagt med dessa ord: 'Jag skall uppfylla �t eder de heliga l�ften som jag i trofasthet har givit �t David.'

D�rf�r s�ger han ock i en annan psalm: 'Du skall icke l�ta din Helige se f�rg�ngelsen.'

N�r David i sin tid hade tj�nat Guds vilja, avsomnade han ju och blev samlad till sina f�der och s�g f�rg�ngelsen;

men den som Gud har uppv�ckt, han har icke sett f�rg�ngelsen.

S� m�n I nu veta, mena br�der, att genom honom syndernas f�rl�telse f�rkunnas f�r eder,

och att i honom var och en som tror bliver r�ttf�rdig och friad ifr�n allt det varifr�n I icke under Moses' lag kunden bliva friade.

Sen d�rf�r till, att �ver eder icke m� komma det som �r sagt hos profeterna:

'Sen h�r, I f�raktare, och f�rundren eder, och bliven till intet; ty en g�rning utf�r jag i edra dagar, en g�rning som I alls icke skullen tro, om den f�rt�ljdes f�r eder.'�

N�r de sedan gingo d�rifr�n, bad men dem att de n�sta sabbat skulle tala f�r dem om samma sak.

Och n�r f�rsamlingen �tskildes, f�ljde m�nga judar och gudfruktiga proselyter med Paulus och Barnabas. Dessa talade d� till dem och f�rmanade dem att stadigt h�lla sig till Guds n�d.

F�ljande sabbat kom n�stan hela staden tillsammans f�r att h�ra Guds ord.

D� nu judarna s�go det myckna folket, uppfylldes de av nit�lskan och foro ut i sm�delser och motsade det som Paulus talade.

D� togo Paulus och Barnabas mod till sig och sade: �Guds ord m�ste i f�rsta rummet f�rkunnas f�r eder. Men eftersom I st�ten det bort ifr�n eder och icke akten eder sj�lva v�rdiga det eviga livet, s� v�nda vi oss nu till hedningarna.

Ty s� har Herren bjudit oss: 'Jag har satt dig till ett ljus f�r hednafolken, f�r att du skall bliva till fr�lsning intill jordens �nda.'�

N�r hedningarna h�rde detta, blevo de glada och prisade Herrens ord; och de kommo till tro, s� m�nga det var besk�rt att f� evigt liv.

Och Herrens ord utbredde sig �ver hela landet.

Men judarna uppeggade de ansedda kvinnor som �fruktade Gud�, s� ock de f�rn�msta m�nnen i staden, och uppv�ckte en f�rf�ljelse mot Paulus och Barnabas och drevo dem bort ifr�n sin stads omr�de.

Dessa skuddade d� stoftet av sina f�tter mot dem och beg�vo sig till Ikonium.

Och l�rjungarna uppfylldes alltmer av gl�dje och helig ande.