Chapter 14

P� samma s�tt tillgick det i Ikonium: de gingo in i judarnas synagoga och talade s�, att en stor hop av b�de judar och greker kommo till tro;

men de judar som voro oh�rsamma retade upp hedningarna och v�ckte deras f�rbittring mot br�derna.

S� vistades de d�r en l�ngre tid och predikade frimodigt, i f�rtr�stan p� Herren, och han gav vittnesb�rd �t sitt n�desord, i det att han l�t tecken och under ske genom dem.

Men folket i staden delade sig, s� att somliga h�llo med judarna, andra �ter med apostlarna.

Och n�r sedan, b�de ibland hedningar och ibland judar med deras f�rest�ndare, en storm hade blivit uppv�ckt emot dem, och man ville misshandla och stena dem,

flydde de, s� snart de f�rstodo huru det var, till st�derna Lystra och Derbe i Lykaonien och till trakten omkring dem.

Och d�r f�rkunnade de evangelium.

I Lystra fanns nu en man som satt d�r of�rm�gen att bruka sina f�tter, ty allt ifr�n sin moders liv hade han varit of�rdig och hade aldrig kunnat g�.

Denne h�rde p�, n�r Paulus talade. Och d� Paulus f�ste sina �gon p� honom och s�g att han hade tro, s� att han kunde bliva botad,

sade han med h�g r�st: �Res dig upp och st� p� dina f�tter.� D� sprang mannen upp och begynte g�.

N�r folket s�g vad Paulus hade gjort, hovo de upp sin r�st och ropade p� lykaoniskt tungom�l: �Gudarna hava stigit ned till oss i m�nniskogestalt.�

Och de kallade Barnabas f�r Jupiter, men Paulus kallade de f�r Merkurius, eftersom det var han som f�rde ordet.

Och pr�sten vid det Jupiterstempel som l�g utanf�r staden f�rde fram tjurar och kransar till portarna och ville j�mte folket anst�lla ett offer.

Men n�r apostlarna, Barnabas och Paulus, fingo h�ra detta, revo de s�nder sina kl�der och sprungo ut bland folket och ropade

och sade: �I m�n, vad �r det I g�ren? Ocks� vi �ro m�nniskor, av samma natur som I, och vi f�rkunna f�r eder evangelium, att I m�sten omv�nda eder fr�n dessa f�f�ngliga avgudar till den levande Guden, 'som har gjort himmelen och jorden och havet och allt vad i dem �r'.

Han har under framfarna sl�ktens tider tillstatt alla hedningar att g� sina egna v�gar.

Dock har han icke l�tit sig vara utan vittnesb�rd, ty han har bevisat eder v�lg�rningar, i det han har givit eder regn och fruktbara tider fr�n himmelen och s� vederkvickt edra hj�rtan med mat och gl�dje.�

Genom s�dana ord stillade de med knapp n�d folket, s� att man icke offrade �t dem.

Men n�gra judar kommo dit fr�n Antiokia och Ikonium. Dessa drogo folket �ver p� sin sida och stenade Paulus och sl�pade honom ut ur staden, i tanke att han var d�d.

Men sedan l�rjungarna hade samlat sig omkring honom, reste han sig upp och gick in i staden. Dagen d�refter begav han sig med Barnabas �stad d�rifr�n till Derbe.

Och de f�rkunnade evangelium i den staden och vunno ganska m�nga l�rjungar. Sedan v�nde de tillbaka till Lystra och Ikonium och Antiokia

och styrkte l�rjungarnas sj�lar, i det de f�rmanade dem att st� fasta i tron och sade dem, att det �r genom mycken bedr�velse som vi m�ste ing� i Guds rike.

D�refter utvalde de �t dem ��ldste� f�r var s�rskild f�rsamling och anbefallde dem efter b�n och fastor �t Herren, som de nu trodde p�.

Sedan f�rdades de vidare genom Pisidien och kommo till Pamfylien.

D�r f�rkunnade de ordet i Perge och foro sedan ned till Attalia.

D�rifr�n avseglade de till Antiokia, samma ort varifr�n de hade blivit uts�nda, sedan man hade anbefallt dem �t Guds n�d, f�r det verk som de nu hade fullbordat.

Och n�r de hade kommit dit, kallade de tillhopa f�rsamlingen och omtalade f�r dem huru stora ting Gud hade gjort med dem, och huru han f�r hedningarna hade �ppnat en d�rr till tro.

Sedan vistades de d�r hos l�rjungarna en ganska l�ng tid.